Mötet med prästen..

God morgon! Redan tisdag.. "Syter" inför morgondagen. Avstämningsmöte med försäkringskassan, läkaren och min chef. Det känns nervöst och tungt.. Gäller att försöka hoppas på det bästa, eller kanske de värsta så blir man glad hur det än blir? Vet inte varför jag är så rädd för försäkringskassan...? Orsaken finns nog i alla hemska versioner man hört på senaste. Förmodligen.

Men på tal om något roligare. Igår träffade vi prästen som skall viga oss. Och URSCH va nervös jag var. Jag har en förmåga att använda hela lexikonet med svordomar när jag träffar "religiösa" personer, och då sitter präster högst upp på den listan. Igår var såklart inget undantag, men de som känner mig vet att jag hellre berättar än håller saker inom mig, det liksom bubblar ur mig. Så, självfallet, kunde jag inte låta bli att bubbla ur mig det här också, medan Christopher ville krypa ur skinnet och sjunka genom golvet så avfirade jag världens charmigaste leende och vet ni va? Jag fick ett minst lika stort leende tillbaka. "Ja, men det behöver du inte tänka på, svär hur mycket du vill.." (skratt)

Mannen som skall viga oss är störtskön. Han är jordnära, skämtsam, glad och enormt tillmötesgående. Inget var något problem. Verkligen allt hade en lösning på direkten. Sånt älskar ju jag. :-)

Så, de kan inte blivit bättre. Så tack kära prästen Lars för att du lugnade nerverna och visade oss en helt ny sida av nervositeten. Du är en pärla!