Tar upp striden..

Det har varit några tunga dagar, eller det blev det efter att ha läst remissvaret till vårdcentralen ifrån Bedömningsteamet. Om jag har känt mig kränkt tidigare av vården så var det här en katastrof i jämförelse med Tjernobyl i hjärta och hjärna hos mig, och närmast deltagande. Jag ska vara ärlig, jag bröt ihop fullständigt. Saker som stod i detta dokument var fullständiga felaktigheter, förtal om man får uttrycka sig så. Förnekande av diagnos, förnekande av situationen och helt enkelt, de som fanns med där var inte ens en tredje del av vad som egentligen hände.

En sambo som kände raseriet bubbla upp i kroppen, en mor som kände samma sak och jag som bara kände mig utsatt, kränkt och upprörd. Vad i hela friden ger dem rätt att skriva dessa lögner? Vad ger dem rätt att skriva saker som absolut inte stämmer, och de vet om det!? Jag har påbörjat striden, så mycket kan jag säga i dagsläget. Vart, när och hur, det får jag avvakta med tills dess att jag fått gensvar på dessa utsträckta armar och ben. Men en som jag valt att ta kontakt med är den ansvariga för Bedömningsteamet. En kvinna som faktiskt med öppna armar möter det jag säger och känner, som faktiskt inte bara avbryter mig och kortar av det jag säger, utan någon som VILL lyssna på vad jag har att tillägga i detta läge. Men fler personer är nu iblandade, och jag är så enormt tacksam för min starka vän Anna som igår morse stöttade det jag nu påbörjat, som jag vet kommer finna orden när mina inte räcker till. Underbart att veta att denna människa finns i mitt liv. Emma, min underbara vän som vanligt stöttade, tröstade och fanns där när tårarna inte ville sluta rinna. Tack.. Alla som hittills är indragna i detta, fler kommer bli, men tack för det ni gjort fram tills nu. Jag kommer fixa detta tack vare er alla.

Om det finns en rätt tidpunkt i detta så är det nog nu. Borås Tidning har redan på ett sätt påbörjat kampen åt mig. OM någon skulle kunna ha missat lördagens artikel så kan du läsa denna här; bt.se Tvingas vila 21-timmar per dygn., men missa heller inte; bt.se Här finns hjälp att få.
Tyvärr finns inte den tredje artikeln att tillgå på nätet, men infogar denna som bild för den som vill läsa.

På ett sätt är man tacksam att detta dras upp till ytan, som sagt, de har börjat, nu ska jag fortsätta, jag tar upp striden. För jag tänker inte under flera år kämpa emot vården och dess okunskap, jag tänker få mina rättigheter här och nu. Tänker inte bli nekad något jag har rätt till, tänker inte tillåta att de kränker mig mer. Det är dags att resa sig upp och ta upp kamp.

Kommer behöva mycket stöd, styrka och hjälp. Jag vet att du, ni, finns där och tack för de. Jag behöver er och det är jag numera villig att erkänna öppet och ärligt. Jag behöver hjälp, för detta klarar jag inte själv.