Beslutet..

Tagit ett av de svåraste och mest obehagligaste besluten någonsin idag. Nerverna satt utanpå när jag klev in till min chef i morse, satte mig ner på en av hans rullande stolar och tog ett djupt andetag. Orden behövde inte lämna mina läppar innan jag kände halsen snörpas ihop. Svalde gång på gång. Det här var inte va som var tänkt? Hur i hela friden kunde det gå så här långt? Jag kämpar ju?!! Varje dag?

Idag togs beslutet att jag ska kliva ner på 25%. Med andra ord ett stort kliv ifrån de liv jag väntat mig för något år sen.. Det är 2 år sen som vi började se drastiska förändringar i min hälsa. Det är två år sen läkarna började ta mig på allvar och förstod att något var riktigt fel. Augusti är inte någon favorit månad längre. Ett årsdatum som jag helst skulle sudda ut med ett sånt där jätte suddgummi som man kan köpa i skämtbutiker.

Jag gråter, känns som jag ska kvävas, halsen är som ett sugrör. Det kör runt i magen som en tvättmaskin, tror jag kommer att kräkas.

Samtalet med läkaren om en timme kommer bli minst lika svårt. Försäkringskassan får väl beskedet när de får de, orkar i alla fall inte ringa dit idag. Får bli en annan dag..

Soffan, "Desperate Housewifes", en kopp te, myskläder och en varm kram ifrån maken känns lockande. Blir nog rätt snart eftersom jag kört på egen hand till jobbet idag och måste köra hem så länge jag är vid "vaket" tillstånd..