Färdigt..

Då var det sista besöket gjort och det är bara att avvakta tills deras "bedömning" av mig är klart. Psykologen i måndags band ihop säcken och nu finns ingen återvändo mer än att gilla läget, hur mycket jag än vill ta avstånd ifrån det..

Ja, de gör deras jobb, men vissa av dem borde ta en charmkurs, milt sagt. Den första och sista var dem som bemötta med värme och förståelse. Med andra ord, läkaren och sjukgymnasten är inga jag tänker sätta på pedestal, absolut inte sjukgymnasten. Hennes beteende sänkte mig helt och hållet, och hur jag än försökte kunde inte känslan av ilska rubbas. Hon kunde fått ut mycket mer av det besöket, men valde istället att bete sig på ett otrevligt och osäkert sätt. Jag förmodar att hon i andra fall bemöter patienten tio gånger bättre, för min upplevelse av henne, ja, den hoppas jag verkligen inte fler får.

Känns som om jag går emot vården hela tiden, känns som om man står själv och kämpar emot något som har så stor påverkan på ens liv. De håller i tyglarna, det är de som tillsammans med Försäkringskassan bestämmer vad som kommer att hända framöver. Nu håller jag bara tummarna.

På tal om något roligare; det kommande bröllopet. Nu börjar känslan av verklighet komma i kontakt med både mig och Christopher. Det här är verkligen sant. Sagan skall få en fantastisk vacker dag, ett slut men även en början. Ingen av oss vet vad som är skrivet i ödet.. Börjar bli dags att "beställa" hem material. Allt ifrån servetter till skor, för skor har jag fortfarande inte hittat, inte till Ch heller för den delen. Inte för att jag "väljer" hans skor, men han trivs nog rätt bra med att jag kommer med alternativ och letar åt honom och sedan radar upp där han kan peka på det han tycker om. ;-)

Skall försöka fokusera på bröllopet tror jag.. Orkar inte känna efter. Orkar inte känna smärtan, värken eller tröttheten. Vill inte vara med. Vill bara få leva, vill få jobba, vill få träna med Basli, vill få njuta av varenda sekund med Christopher. Så jag orkar inte lyssna, även om jag vet att jag måste. Suck. Tre-åringen är framme igen.