Dags för ett frisör besök. En av mina största skräcker! Gillar inte alls att lämna över mitt hår i någon annans händer. Jag är ju rätt känd för att va udda, så medan andra är rädda för tandläkaren är jag hispig över ett besök hos optikern, eller som tidigare nämnd frisören.
Jag känner alltid en enorm trygghet att lämna över mig i Jessie Karhus händer. Jag litar fullständigt på hennes bedömning och kvalité på klippning. Så var inte speciellt orolig morse..
Oron kom krypande när jag lyssnade av min röstbrevlåda och fick beskedet att Jessie gått och blivit sjuk den stackarn. (Krya på dig Jessica!) Nu ska jag istället lämna över mig vind för våg i Lindas händer. På något vis känns det inte super nervöst, kan va för att jag sett henne klippa andra, kan va för att jag vet att hon varit handledare för Jessie när hon gick på gymnasiet. Vem vet..
Så, tanken är att jag ska klippa av ALLT slitet hår idag. "Fäller" hår mer än Basli. Det är grymt slitet och kvalitén är sämst efter mitt lilla försök att bli blond. (Ursch och fy, ryser vid minnet!) Frågan är om jag kommer va lika modig när jag väl sitter i frisör stolen? Håret växer ut, ja, precis, jag vet de.
Tror nog ändå att många tjejer kan känna likadant som jag. Håret är ju på sätt och vis en del av ens utseende och "personlighet". Vissa dagar är på busigt humör och då kanske man busar man kanske till håret också. Någon annan dag kanske man är trött, då låter man antagligen håret hänga i en knut i nacken. Andra dagar kanske man mår riktigt bra och vill göra sig lite extra fin med ja, vad vet jag, lockar!?
En kompott/blandning av följande frisyrer var det tänkt:
Jag känner alltid en enorm trygghet att lämna över mig i Jessie Karhus händer. Jag litar fullständigt på hennes bedömning och kvalité på klippning. Så var inte speciellt orolig morse..
Oron kom krypande när jag lyssnade av min röstbrevlåda och fick beskedet att Jessie gått och blivit sjuk den stackarn. (Krya på dig Jessica!) Nu ska jag istället lämna över mig vind för våg i Lindas händer. På något vis känns det inte super nervöst, kan va för att jag sett henne klippa andra, kan va för att jag vet att hon varit handledare för Jessie när hon gick på gymnasiet. Vem vet..
Så, tanken är att jag ska klippa av ALLT slitet hår idag. "Fäller" hår mer än Basli. Det är grymt slitet och kvalitén är sämst efter mitt lilla försök att bli blond. (Ursch och fy, ryser vid minnet!) Frågan är om jag kommer va lika modig när jag väl sitter i frisör stolen? Håret växer ut, ja, precis, jag vet de.
Tror nog ändå att många tjejer kan känna likadant som jag. Håret är ju på sätt och vis en del av ens utseende och "personlighet". Vissa dagar är på busigt humör och då kanske man busar man kanske till håret också. Någon annan dag kanske man är trött, då låter man antagligen håret hänga i en knut i nacken. Andra dagar kanske man mår riktigt bra och vill göra sig lite extra fin med ja, vad vet jag, lockar!?
En kompott/blandning av följande frisyrer var det tänkt:
Helt enkelt. Fortsättning följer efter klockan 3-4 i eftermiddag. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar