Av någon anledning har det inte funnits något behov, någon ork eller någon ro till att skriva i bloggen det senaste.. Jag har haft en par tuffa dagar, veckor? Smärtan och värken har ätit upp varenda sekund av varenda dag och även om jag fortsatt leva så känns det som om allt har stannat upp. Runt omkring mig har värden fortsatt snurra runt runt runt men jag har suttit still och varit minst sagt yr.Yrsel, illamående, stickande och molnande värk i hela kroppen. Lyckades få en hjärnskakning efter att ha duschat och tappat balansen, slog bakhuvudet i kaklet, så numera är jag ett levande exemplar av det som brukar kallas att slå huvudet i kaklet.. :-P Jag har haft huvudet i toalettstolen mer än en gång och matlusten har varit på minusnivå. Vad som skapade ovanstående kaos var att jag lyckades få mens, influensa och överansträngning, allt på en gång. Grattis! Men äntligen är jag på "bättringsvägen" och klarar av att stå på benen utan att kroppen vill sjunka ihop.
Den 12 februari fyllde Johan 35 (eller va de 25...?) Vi firade denna dag med lite fika och en present, vilken Basli försökte hjälpa Johan att öppna. Besviken om något insåg vovve liten att det inte var något ätbart och gick över till att tugga på sina leksaker istället. ;-)I paketet låg ett halsband från Edblad.
På alla-hjärtans-dag fick jag den bästa presenten någonsin. Ch tog tag i väggen i vardagsrummet och började måla. Även om det tog emot att ligga och se på så vart de det bästa eftersom jag knappt klarade av att lyfta saftglaset till munnen med två händer. Christopher var som vanligt, och ganska självklart, lite misstänksam emot min idé att låta färgen från hallen följa med in i vardagsrummet lite diskret. Jag var naturligtvis väldigt säker på min sak så när det var klart och Ch satte sig bredvid mig i soffan och såg över sitt verk och förklarade hur nöjd han var så log jag för mig själv. Min idé var alltså inte så galen! ;-)Jag har också hunnit med en sväng på "memory lane" och med det menar jag gamla dikt böcker, gamla teckningar och annat smått och gått. Christopher bar ner lådor från vinden så jag kunde sitta på vardagsrumsgolvet och göra en "spara-sälja-kasta". Jag var faktiskt väldigt duktig och fyllde en hel 125 liters säck med skräp. Saker som jag tidigare haft svårt att göra mig av med hamnade i "kasta"-högen..
Sen har vi de senaste inköpen, vilka var till Basli Bus och kom ifrån typ Kina. Kläder som jag vill använda för att sätta ett leende på folks läppar. :-) han fick ett set med jeans, kofta och slips. 
Och han fick ett set med khaki-byxor, hängslen, skjorta och flyga. Vilket han va sjukt söt i. Såg ut som en liten farbror! ;-)Nu inväntar vi ett sista set med jeans och en mjukiströja. Sen är han redo att få nära och kära att le stort.
Fast killen nedan behöver inga kläder för att få mig att le.
Jag ska verkligen försöka bli bättre på att skriva igen.. Det tar lite tid att komma in i gamla rutiner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar