Nytt boende?

Det går länge mellan varje varv på bloggen numera. Det är mycket som spatserar runt i skallen på mig. Mycket som händer, både bra och dåliga saker. Just nu kämpar jag mestadels emot min mage. Hamnade på en akuttid på vårdcentralen förra vecka med anledning till att jag haft tårdrypande ont i magen från och till. Jag hoppades på att några tester skulle ge svar, men får vackert vänta till proverna är klara. När jag skulle gå ur besöksrummet hos läkaren (ännu en ny sådan..) så la han handen på min axel och tittade menande på mig. "Vänta inte så länge nästa gång.. Blir det värre är det akuten du vänder dig till direkt, med andra ord omedelbart". Ja, något i den stilen sa han.. Jag log och nickade, försökte skämta bort det, som vanligt. Det kan väl inte vara så farligt? Eller..?!

Magsår? En troligen allvarlig magkatarr? Än så länge finns det inget svar men medicin fick jag emot magkatarr i väntan på provsvaren. Min önskan är såklart att det försvinner med tiden med den.

På tal om annat så väckte Ch alla grannar med sitt skrik i lördags. Svensexa! Kände mig så elak som deltog i denna skräck-kidnappning. Vinden är inte så poppis i min blivande mans ögon längre. Dagen efter när han skulle gå upp och hämta en barstol där uppe så tittade han på mig först och frågade "Det står ingen där uppe idag va?!" :-P

Vi har hunnit med att kika på ett hus, vilket även detta var en besvikelse. Men nu är vi igång i alla fall. På allvar, vilket jag bittert fick erfara igår.Vi valde att gå upp till huset, det kanske gäller 150 meter eller så från mammas radhus till villan vi skulle kolla på. Väl framme bestämde sig benen för att ge upp. Smärtan var inte det minsta behaglig. Så medan Ch, mamma och Johan kikade och fick vara mina ögon och min näsa så stod jag och pratade med mäklaren. Han sa emot mig kring dränering och byte av tak, fönster med mera, och det kanske var lika bra, för huset var inte av intresse i slutändan.

Men väl tillbaka i Borås så skulle jag upp för trapporna, där sa det helt stopp. Benen sa "aldrig i livet", jag ville skrika rätt ut. Paniken bubblade i bröstet. Min älskade man kom till undsättning. Som i en romantisk film slängde han upp mig i famnen och jag slog armarna om hans hals. Han konkade upp mig för trapporna och jag kände mig både trygg och värdelös på samma gång. Där och då fick jag en örfil, en väckarklocka ringde i huvudet på mig. Okej! Jag fattar, vi måste flytta, det funkar inte. Tredje våningen? Hur mycket jag än försöker så mår jag sämre.. Trapporna tar ut sin rätt. Dags att hitta ett nytt boende närmre marken. Det finns ett hus till på kartan. Även detta i Fritsla. Ja, vi har tankar på att lämna Borås. Vi behöver vara närmre familjerna av många olika anledningar.

Så, vi letar boende medan jag kämpar med vården kring mestadels magen just nu. Allt löser sig i slutändan.