Torsdag eftermiddag på jobbet..

Dagarna rullar på..
Snart avklarat min fjärde vecka på jobbet. Tänk att det redan gått en månad?! Vart tar tiden vägen egentligen.

Min kära vän migrän ligger och hotar i bakhuvudet ända sen i onsdags morse egentligen. Igår eftermiddag vart de verkligen på väg att slå ut. Till och med tårar kom mitt på jobbet. Tackar en underbar kollega för några snälla ord i stundens hetta. <3

 Försöker komma igång med träningen sakta men säkert. Det är ju självklart Wii:t som gällt tillsvidare. I alla fall tills dess att jag hittar den träning jag vill börja med. Finns en hel djungel av olika träningsformer men inget lockar mig extra mycket. Tråkigt nog. Men snart så hittar jag nog det där som helt plötsligt vinner min nyfikenhet. Hoppas hoppas.

Beställde ett par UV-glasögon till Basli häromdagen, fick hem dem igår. Dock vet jag inte om jag någonsin kommer lära honom att bära dem. Inte riktigt samma som med skorna som gick över på några minuter. Här var det lite mer på och av direkt. Lill-killen hann inte fundera på vad det skulle vara bra för innan han tog tassen över huvudet och drog av dem. Han fick mig att börja skratta och bli varm i hela kroppen av denna lilla rörelse. Han är bara för underbar. Visar klart och tydligt vad han gillar och ogillar. Glasögonen var ett stort minus medan t-shirten med texten "My mummy loves me" fortfarande är favoriten. Har försökt mig på att hitta en till t-shirt som han skulle kunna komma att gilla. Men jag ändrar mig hela tiden. Inget faller mig helt i smaken.

En period med enorm beslutångest? Ja, absolut. Beställde hem en massa jeans för att pröva. Men nu visar det sig att jag skickar tillbaka ALLA. Även om det faktiskt var ett par som jag fastnade för. Dock har jag tänkt om. Det är inte riktigt läge att lägga 1000-1500 kronor på ett par jeans just nu när vikten pendlar som en berg-o-dalbana fram och tillbaka. Plus att jag har gått upp enormt mycket i vikt den sista tiden så inga jeans passar egentligen. SUCK! Inte likt mig. Lilla smala Mimmi börjar bli vuxen och får inse att man inte kan stoppa i sig allt och inget utan att det händer något. Som gammal anorektiker så oroar la sig folk runt omkring sig för att jag ska få ett återfall och börja dumma mig. Men nej, JAG LOVAR, det är inte på långa vägar på väg där åt utan jag vill helt enkelt träna mig i form, för både kropp och hälsans skull. Så de så! Men jag förstår oron.. Den ligger i bakhuvudet på mig själv från och till. Det är som att vara nykter alkolist fick jag höra av min dietist för ett tag sen. Man har alltid risk till att ta ett steg för långt.

Det är HÄLSOSAMT att motionera har jag hört. Plus att ingen är gladare än Basli när matte tar en långpromenad och småjoggar vid hans sida. Han har ju 10 ggr så mycket energi som jag och Ch tillsammans. Dock vågar man inte riktigt motionera honom för mycket. Vetrinären gör allt han kan för att hjälpa mig, men den lilla krabaten vill inte gå upp i vikt? Lik husse sin kanske? :P

Igår kväll när jag krypt ner busade Ch och Basli som galningar i sängen. Finns nog inget bättre enligt Basli. Han studsar runt som en kanin och pratar lite smått. Helt plötsligt får han för sig att springa in i vardagsrummet och vända. Slirar på hallgolvet och sen upp i sängen igen. Det går inte låta bli att skratta. Han är min solstråle. Mattes lilla bebis och älskling! <3

Nu är det dags att ta tag i de sista av dagens sysslor innan jag ger mig av hemåt och bli pussade på.