Så, då ska andra delen av berättelsen om Basil Mouse bli av. Tänkte skriva lite mer kortfattat om vad som hände sen. Det är dock väldigt viktigt för mig att dela den här historien för att någon kanske läser detta och tänker en extra gång när de åker för att kolla på en hund.. Ibland måste man öppna ögonen!
För att sammanfatta kvinnan, hon var som sagt annorlunda, jag skulle inte lita på henne för en sekund om jag vetat vad jag vet idag. Det var en hård läxa vi fick. Vi borde väl fattat. Men ibland är man blåögd. Kanske var de känslan av att vi räddade honom ifrån ett liv i vanvård och misär? Huset där kenneln var, var hundarnas, hon lät dem göra precis som de ville. Med andra ord, sina behov var som helst, när som helst, tugga på allt.. "Man köper bara en ny soffa på blocket när den blir för äcklig!" och "Jag är storkonsumerare av Ajax och Klorin!" Två citat tagna ifrån denna speciella kvinna.
Så, rumsren? Inte någonstans. Men han var smart, och lätt lärd. Fattat galoppen fort och det tog max 1-2 veckor sen visste han precis hur man skulle göra.
Nästa punkt, att gå i koppel. Första gången vart en mardröm. Inte var att han slet och drog. Nej mest tvärtom. Han kastade sig i panik så fort de tog emot i kopplet. Försökte helt enkelt fly. En hemsk syn. Stackarn förstod ingenting.. Ännu en sak hon ljugit om.
Det är en rätt tråkig historia om vad som hände månderna efter köpet. Basil mådde fort bättre.. Och blev framförallt mer och mer van vid våra rutiner. Kopplet blev ett mindre och mindre problem också. Självklart tog vi Basli till vetrinären så snart allt landat.
Hon skulle ju nämligen ha chippat Basli precis innan vi kom. Detta ville jag kontrollera när magkänslan sa mig att saker och ting vart väldigt fel. Som svar på tal, det fanns inget chip. Och det är ytterst ovanligt att det försvinner helt. Dock inte helt ovanligt att det vandrar, men att det är helt väck!? Knappast..
Kvinnan som hade kenneln var SKK-registrerad. Helt enkelt, hon ska följa SKK's regler. Bland annat säger dessa att hunden skall vara registrerad vid försäljning, absolut senast vid 12 veckors ålder, ett köpeavtal ska skrivas, hunden skall vara vetrinärbesiktigad med mera. Som sagt vi var DUMMA! När hon sa på ett klämkäckt vis att vi inte behövde något kvitto för att de va ju en ärlig affär så nickade vi korkat och vågade inget kräva. Vi ville ju bara ta med oss vår nya vän därifrån fort som ögat.
Jag läste allt jag kunde om rasen, Chihuahua. Men det tycktes inte stämma? Riktlinjerna inom rasen passade inte riktigt in. Till sist letade jag rätt på en kunnig person i hundvärlden, någon jag kände att jag kunde lita på. Fick för många bud angående hans rasegenskaper. Till sist sa två personer samma sak, dessa två personer var en uppfödare och en vetrinär. Han är troligen en korsning mellan Naken Hund och Chihuahua. Läser man om raserna så kan detta stämma mycket väl, inte för att det spelar någon roll.
Under flera månaders tid sökte vi kvinnan vi köpt honom av. Till sist slog min dåvarande chef ut vingarna över mig och ställde upp med sin röst och trygga styrning igenom situationen. Hon följde även med när han skulle till vetrinären, men ringde även och sökte kvinnan om och om igen. När hon till slut fick tag i henne sa hon sig va sjuk, men i våra öron lät det på ett helt annat vis. Kortfattat, hon lät FULL!
Valserna fortsatte. Hon ljög i telefon, eller så hade hon ljugit när vi var där, jag vet faktiskt inte vilket. Stamtavla fanns ingen. Hon skulle skicka ett köpeavtal. Han var renrasig chihuahua.. Lögn på lögn på lögn..
Det tog flera månader innan jag gav upp hoppet. Helt och hållet om att någonsin få varken köpeavtal eller svar av den där människan. Hon sjönk allt lägre på min skala av idioti!
Kortfattat. Basil levde i sin egen avföring, hade troligen fått en hel del stryk, inte vart utanför den där lilla fyrkanten med dött gräs som hon kallade trädgård på säkert flera månader. Idag mår han bra. Lite nervöst lagd, men vissa säger att det hör till raserna. Osäker med nya människor, skäller helst först och nosar sen. Framförallt när det gäller barn blir han väldigt orolig, risken finns att människans barn kanske hade varit elaka. Han mår inte bra av förändringar, han kräks så fort vi möblerar om, med ord renoveringen har varit ett stort problem för vår lilla kille. Han ogillar starkt folk som bråkar, reaktionen är kräkning.
Det är en smart liten vovve som faktiskt har vunnit många fler hjärtat än vad jag vågat hoppas på. Framförallt min moder som inte alls gillar hundar. Det är även hans favorit efter mig såklart ;) "mormor" är näst bäst helt enkelt.
Min älskade Basil Mouse. Drömmen om en hund som blev sann. Skulle inte byta bort honom emot någonting i hela världen! <3
För att sammanfatta kvinnan, hon var som sagt annorlunda, jag skulle inte lita på henne för en sekund om jag vetat vad jag vet idag. Det var en hård läxa vi fick. Vi borde väl fattat. Men ibland är man blåögd. Kanske var de känslan av att vi räddade honom ifrån ett liv i vanvård och misär? Huset där kenneln var, var hundarnas, hon lät dem göra precis som de ville. Med andra ord, sina behov var som helst, när som helst, tugga på allt.. "Man köper bara en ny soffa på blocket när den blir för äcklig!" och "Jag är storkonsumerare av Ajax och Klorin!" Två citat tagna ifrån denna speciella kvinna.
Så, rumsren? Inte någonstans. Men han var smart, och lätt lärd. Fattat galoppen fort och det tog max 1-2 veckor sen visste han precis hur man skulle göra.
Nästa punkt, att gå i koppel. Första gången vart en mardröm. Inte var att han slet och drog. Nej mest tvärtom. Han kastade sig i panik så fort de tog emot i kopplet. Försökte helt enkelt fly. En hemsk syn. Stackarn förstod ingenting.. Ännu en sak hon ljugit om.
Det är en rätt tråkig historia om vad som hände månderna efter köpet. Basil mådde fort bättre.. Och blev framförallt mer och mer van vid våra rutiner. Kopplet blev ett mindre och mindre problem också. Självklart tog vi Basli till vetrinären så snart allt landat.
Hon skulle ju nämligen ha chippat Basli precis innan vi kom. Detta ville jag kontrollera när magkänslan sa mig att saker och ting vart väldigt fel. Som svar på tal, det fanns inget chip. Och det är ytterst ovanligt att det försvinner helt. Dock inte helt ovanligt att det vandrar, men att det är helt väck!? Knappast..
Kvinnan som hade kenneln var SKK-registrerad. Helt enkelt, hon ska följa SKK's regler. Bland annat säger dessa att hunden skall vara registrerad vid försäljning, absolut senast vid 12 veckors ålder, ett köpeavtal ska skrivas, hunden skall vara vetrinärbesiktigad med mera. Som sagt vi var DUMMA! När hon sa på ett klämkäckt vis att vi inte behövde något kvitto för att de va ju en ärlig affär så nickade vi korkat och vågade inget kräva. Vi ville ju bara ta med oss vår nya vän därifrån fort som ögat.
Jag läste allt jag kunde om rasen, Chihuahua. Men det tycktes inte stämma? Riktlinjerna inom rasen passade inte riktigt in. Till sist letade jag rätt på en kunnig person i hundvärlden, någon jag kände att jag kunde lita på. Fick för många bud angående hans rasegenskaper. Till sist sa två personer samma sak, dessa två personer var en uppfödare och en vetrinär. Han är troligen en korsning mellan Naken Hund och Chihuahua. Läser man om raserna så kan detta stämma mycket väl, inte för att det spelar någon roll.
Under flera månaders tid sökte vi kvinnan vi köpt honom av. Till sist slog min dåvarande chef ut vingarna över mig och ställde upp med sin röst och trygga styrning igenom situationen. Hon följde även med när han skulle till vetrinären, men ringde även och sökte kvinnan om och om igen. När hon till slut fick tag i henne sa hon sig va sjuk, men i våra öron lät det på ett helt annat vis. Kortfattat, hon lät FULL!
Valserna fortsatte. Hon ljög i telefon, eller så hade hon ljugit när vi var där, jag vet faktiskt inte vilket. Stamtavla fanns ingen. Hon skulle skicka ett köpeavtal. Han var renrasig chihuahua.. Lögn på lögn på lögn..
Det tog flera månader innan jag gav upp hoppet. Helt och hållet om att någonsin få varken köpeavtal eller svar av den där människan. Hon sjönk allt lägre på min skala av idioti!
Kortfattat. Basil levde i sin egen avföring, hade troligen fått en hel del stryk, inte vart utanför den där lilla fyrkanten med dött gräs som hon kallade trädgård på säkert flera månader. Idag mår han bra. Lite nervöst lagd, men vissa säger att det hör till raserna. Osäker med nya människor, skäller helst först och nosar sen. Framförallt när det gäller barn blir han väldigt orolig, risken finns att människans barn kanske hade varit elaka. Han mår inte bra av förändringar, han kräks så fort vi möblerar om, med ord renoveringen har varit ett stort problem för vår lilla kille. Han ogillar starkt folk som bråkar, reaktionen är kräkning.
Det är en smart liten vovve som faktiskt har vunnit många fler hjärtat än vad jag vågat hoppas på. Framförallt min moder som inte alls gillar hundar. Det är även hans favorit efter mig såklart ;) "mormor" är näst bäst helt enkelt.
Min älskade Basil Mouse. Drömmen om en hund som blev sann. Skulle inte byta bort honom emot någonting i hela världen! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar