Över tre år..

Dagarna kommer och går.. Finns inte många "skedar" över till att blogga trots att jag innerst inne är i behov av det. Mycket har hänt, många svajiga stunder men jag försöker mitt bästa, jag gör så gott jag kan, och inget mer än så kan väl krävas av mig?!

Börjar vänja mig vid att bo i Skephult nu, eller ödemarken som jag kallar det. Fördelarna är många men  nackdelarna ligger där och bråkar, tyvärr. Dock vinner fördelarna i slutändan, såklart. :-)

24 januari var det tre år sen, helt sjukt, TRE ÅR sen jag fick en diagnos hos Gottfries kliniken. När jag försöker tänka tillbaka på dessa åren så är allt en enda sörja. Vad hände när? När var det då? Ingen aning. Kaos i hjärnbiblioteket! Men att det redan gått tre år? Var jag med tror du? Deltog jag?

Tänk dig att du står mitt på stadsbiblioteket, runt omkring dig så börjar böckerna trilla ner, och marken rör på sig, du plockar upp en bok och där står de "energibesparing", du plockar upp en till, där står de "mental hälsa", en tredje "träning".. Detta fortsätter, varje bok benämner ett ämne, ett ämne du dagligen behöver bemöta.. Du står alltså bland massa böckerna som flyger all världens väg - jordbävning i hjärnan är det jag försöker förklara. "Man måste börja någonstans.." Ja, det måste man, men när allting hänger ihop? När allt går samman? Vart börjar man då?

Sen vi flyttade till Marks kommun så har jag fått en arbetsterapeut som gör hembesök här hos mig då och då. En kvinna som Basli kärat ner sig och spelar Allan Ballan när hon är här.  Hon har hjälpt mig inse att vara ineffektiv inte är fel utan betyder trots att min hjärna slår bakut att jag får någonting gjort, på egen hand, alldeles själv. Tidigare var effektivitet en viktig del av mitt liv! Så att låta en sak som att byta gardiner ta en och en halv DAG känns helt vrickat och galet, mentalt så blinkar alla röda lampor hysteriskt, men sen inser jag att jag klarade det! Jag gjorde de! Och jag kraschade inte fullständigt. Ja jo, jag blev trött trots min ineffektiva metod, MEN jag blev inte helt super duper kass! Sådana här steg tar vi, jag och min arbetsterapeut. Steg för steg för hon mig att le, och leva upp igen. Även om jag mestadels är sängliggande och spelar min tid med att räkna blommorna i tapeten, så kan jag IBLAND göra saker, normala saker. Wow..

Jag lovar att bli bättre på att blogga igen. Både för min, eller ja, mest för min egen skull faktiskt. Det är en dagbok, en öppen dagbok.. Att skriva har ju alltid fått mig att må bra. :-)

Trevlig måndagskväll till dig och mig.

Internet?!!!

Ja.. Detta faktiska problem sen vi flyttade hit ut till ödemarken. För vissa kan det vara svårt att förstå hur jag kan ha sådan ångest och att jag blir så depp av avsaknaden av vettigt internet. 

Visst visste jag att det inte fanns samma "nivå" av internetuppkoppling här som det fanns i Borås men att det skulle vara så himla svårt att finna ett fungerande, tillräckligt och vettigt prissatt internet, det trodde jag absolut inte.

Bredbandsbolaget skulle kunna leverera hastighet 24, men de visade sig felaktigt och begärde att man skulle betala samma pris som för 24 för 8. Nope! Där drar jag gränsen. För hastighet 100 betalade vi 389 kr i månaden i Borås, här ville de ha samma pris för 8?!!! Nej. Avbeställt.

Nästa veva och MÅNGA telefonsamtal och mail senare så beställde jag hem Net1, ett mobilt bredband utan begränsad mängd för 299 kr i månaden. Dock fungerade detta lite hipp som happ dåligt eller inte alls. Efter tre månader, snart, så har jag gett upp hoppet för att det ska funka med detta i längden.

Så: nu inväntar vi bredband från Telia. Tyvärr bara hastighet 8 vilket känns helt bedrövligt när vi lever på 2016!! Fiber? Nej det tyckte inte fastighetsägaren var någon bra idé, dock är hyresgästerna 50 plus och förmodligen inte lika BEROENDE av bra anslutning som jag är. Urscha.. Önskar detta var en bostadsrätt så vi kunde grävt in fiber på egen bekostnad. Blä blä blä!

Vilket i-landsproblem jag har. ;-)

Äntligen är det över!

Helgern är över.. Och för min del så säger jag tack och lov så överlevde jag julen i år också! ;-) högtider och traditioner, vet de flesta som känner mig, att det inte är något fridfullt och mysigt enligt min mening. Tyvärr.. Avundas faktiskt dessa människor som kan älska julen och njuta av all mat och dryck.

Trettondagen och en ledig dag med maken, eller han hade en ledig dag och jag njöt av att ha honom hemma. :-) det blir liksom ännu mer ensamt när man inte ens har Johan som kommer och tar ut vovven numera. Ett slags avbrott i ensamheten var det när man hörde nyckeln i låset! 

Tur jag har grannar som gärna pratar om jag känner mig alldeles för ensam.

Internet är fortfarande det stora problemet och ångestmomentet här ute i ingenmansland. Fiber? Nej varför ska man gräva in det och ta ett kliv in i 2000-talet? Fastighetsägaren verkar tycka att man inte ska använda sig av sådana  nymodigheter som nätet. Internet är ju en fluga som snart kommer dö ut... :-P

Förkylningen vägrar släppa taget om mig. Feber till och från sen den 26:e december. Hosta, ont i halsen och ja.. + mina ständiga symptom. Men vem klagar? det kunde ju varit värre! 

Så? Väntar du på att jag ska höra av mig? Väntar du på att få åka ut i skogen och hälsa på? Tyvärr.. Då får du vänta ett tag till. Nu sätter jag min egen hälsa i första rum, plus att jag har bokat en sak nästa vecka och sen en jobbig och känslomässigt kaos grej veckan där på. Ha tålamod, okej? :-) jag har inte glömt bort vare sig dig eller dig. 

Året som gått.. året som kommer nu.

1. Beskriv 2015 med tre ord:
   Sjukdom. Insikter. Kärlek!! 
2. Gjorde du något som du aldrig gjort förut?
3. Vilket datum kommer du alltid att minnas?
   20 juli - dagen vi bestämde oss för att byta vår bostadsrätt i Borås för en hyreslägenhet i Skephult.
4. Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
   Vi flyttade till första plan. :-)
5. Vilket var ditt största misstag?
   Att ge människor i min närhet alldeles för mycket av mig själv utan att få något tillbaka.
6. Vem eller vad fick dig att skratta?
   Min man.. som alltid gör sitt bästa för att sätta ett leende på mina läppar! Men även en timme med mina "småbröder" på AG3 där jag skrattade från hjärtat mer än en gång.
7. Vem eller vad fick dig att gråta?
   Saknaden efter en liten kille som alltid kommer att ha en plats i mitt hjärta och många tårar är fällda på grund av situationen med sjukdom och allt där till.
8. Mådde du bättre eller sämre under 2015 än vad du gjort tidigare år?
   Sämre.. dessvärre!
9. Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
   Mig själv.
10. Och finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
    Energitjuvar och att oroa mig för framtiden.
11. Vilken är din största insikt under 2016?
    Att jag är starkare än jag vågat tro..
12. Har du blivit bättre på något?
    Ja, jag har blivit bättre på att sätta mig själv i första hand men det är fortfarande en vääääääldigt lång väg att gå
13. Blev du kär?
    Det blir jag varje dag, i samma man.. min man! Men extra kär blev jag någon dag innan min födelsedag när Ch överraskade mig med foton på sig själv, tagna av vår favorit fotograf Anders på studio AG3, såklart! :-)
14. Hatar du någon som du inte hatade förut?
    Hata är ett starkt ord, och kräver en hel del skedar av mig. Men det finns en person som jag skulle kunna hata om jag hade velat lägga onödig energi på det. 
15. Vilka var de bästa människorna som du träffade?
    Oj.. Ja du! Det är alla de personerna som jag själv valt att umgås med, som visat mig lika mycket kärlek som jag gett dem. 
16. Lärde du känna några nya människor?
    Ja, det som jag hoppats på hände.. En vacker kvinna vid namn Karin fann mig via bloggen och tog kontakt, en kontakt som jag är väldigt glad för ha fått. <3
17. Vem saknade du?
    En liten kille som försvann ut ur mitt liv.. Men också Göran, som nu varit ovanför molnen i två år (1/1). 
18. Vilka låtar och artister kommer få dig att tänka på 2015?
    Ed Sheerans album "One", Magnus Ugglas låt "Min bättre hälft" och Molly Sandén.
19. Vilken var den bästa boken du läst (lyssnat på) under året?
    Twilight-böckerna. :-)
20. Årets favorit film?
    Tror inte jag har någon favoritfilm men däremot så förälskade jag mig fullt ut i tv-serien "Bones".
21. Mest lästa bloggarna under 2015?
    http://juliakrischel.chic.se/, http://medanlivetpagar.blogspot.se/ & http://lindahallberg.se/
22. Vilket var ditt bästa inköp under året?
    Sideboarden till köket? Köksbordet? Förmodligen någon möbel..
23. Vad spenderade du mest pengar på?
    Inredning!
24. Vad står på din shoppinglista till 2016?
    Nya myskläder? Staket? 
25. Om du skulle skaffa dig en ny hobby, vad skulle det bli?
    Mest troligen lära mig att spela ett instrument.
26. Saknade du något under 2015 som du vill ha mer av under 2016?
    Lugn och ro i själen..
27. Genomdrev du någon stor förändring?
    Flytten, minst sagt.
28. Hur kommer nästa år att skilja sig från det som gått?
    Mer insikt och kunskap kring min egen situation. Jag ska spendera mer tid tillsammans med dem som betyder mycket för mig.
29. Vilka mål har du för kommande år?
    Mitt mål är att till sommaren kunna gå ensam, utan stöd, till fotbollsplanen, vilken inte ligger så långt bort för en frisk person, men jag vill kunna vara där och busa med Basli.
30. Om du kunde gå tillbaka till dig själv som liten och ge dig själv ett enda tips för framtiden, vad skulle det vara?
    Jag skulle ge mig själv rådet att inte slösa energi på folk som inte förtjänar den.
31. Och så slutligen; dina planer inför 2016?
    Planen är att under årets om kommer kunna lära både mig och min man hur min kropp fungerar, hur min sjukdom begränsar mig/oss. Jag ska lära mig att gilla läget och inte ställa så fruktansvärt höga krav på mig själv, och främst, ger mig själv tid att vila, att finna en "tillåtelse" hos mig själv där jag inte har dåligt samvete när jag måste låta kroppen vila en stund eller två.

1 januari 2016 börjar jag om..

God morgon.. torsdag, strax innan jul. Många frågor vart jag tagit vägen. Man skulle kunna tro att mina ord och blogginlägg är saknade. Från och med 1 januari så kommer jag börja igen, börja om. Då jag nyligen fick bekräftat av en artikel i Allas faktiskt att skriva är en riktigt bra terapiform så bestämde jag mig för att vad folk än tycker och vad folk än har att säga så ska jag använda mina ord och fortsätta skriva i min blogg. Jag hoppas att folk lär sig att respektera mitt val av terapi och stödjer mitt beslut. :-)

vi ses nästa år!

God Jul & Gott nytt år önskar lilla familjen Backlund från Björkåsen i Skephult

(En av mina favoritmålningar från Ch's gudfar Jan Bergerlind!) 

Jag skall resa mig..

Skyarna gråter. Jag fångar tår-dropparna i mina handflator.
Det är alldeles tyst. Bara tystnad.
Som om det redan är över. Som om jag aldrig ens hade en chans.
Måste du göra så det känns som det inte finns något kvar av mig?

Du kan ta allt jag har. Du kan bryta ner mig helt.
Som om jag var gjord av glas, som om jag vore gjord av papper.
Så försök bryta ner mig.
Jag kommer att stiga ifrån marken, som en skyskrapa!

Jag vaknar och inser att jag måste ta mig ur ditt grepp.
Skulle det få dig att må bättre om jag låg här och blödde?
Jag är trasig men jag står på mina fötter. Fortfarande trasig.
Men du får mig aldrig, jag ger mig aldrig.

Gå. Trilla. Gå. Trilla.
Jag ser dig bara vagt nu.
Gå. Trilla. Gå. Trillar..
Det är en lång väg upp.
Jag simmar uppåt, jag ser solens strålar brytas emot vattenytan.

Du kan ta allt jag har. Du kan bryta ner mig helt.
Som om jag var gjord av glas, som om jag vore gjord av papper.
Så försök att bryta ner mig. Jag kommer att stiga ifrån marken,
som en skyskrapa emot molnen!

Skyarna gråter och jag kan känna dess tår-droppar emot min kind.
Jag andas in tystnaden och känner mina egna tårar blandas med himlens.
En vacker dag kommer jag resa mig och le emot världen igen.

Min sjukdom skall inte få äta upp mig helt.

Lite för mycket..

Vem är hon som möter min blick i spegeln? Vem är hon som gång på gång uppbringar mod och styrka som ingen visste att hon hade..? Jag frågar mig själv ofta varför jag aldrig bara ger upp. Men det alternativet finns inte. Vad som än kommer i min väg så ska jag klara av det. Men just nu är det lite för mycket på en gång. Det är alldeles för mycket som kräver min fulla närvaro och ork.

Rehab.. där kunskapen om ME inte är hög men de olika personerna försöker på sitt vis att hjälpa till. Om det verkligen hjälper? Det vet jag inte. Om jag är rädd? Ja, det är jag. En kontinuerlig överansträngning är det som medverkat till den botten där jag är idag. Så riskerna är stora, väldigt stora med det som sker dessa veckor.

En ansökan om aktivitetsersättning är inskickad. För den som inte är insatt så är det en "yngre" version av sjukersättning/sjukpension. Ett brev från Försäkringskassan där min utförsäkring kom svart på vitt. Den 4 januari är min dagar slut helt och hållet. Ett beslut måste fattas och det är precis som ovan är ett spel med tärningar. Telefonen ringde igår när vi satt och åt, jag missade tyvärr samtalet. "Knivhugget", vilket det kändes som i  magen när jag såg vem som ringt var outhärdligt smärtsamt. Pulsen gick från låg till hög på några sekunder. Min handläggare hade lämnat ett meddelande. När Ch va ute med Basli tog jag mod till mig och lyssnade av "röstbrevlådan". Mer utredningar krävs, snarast möjligt. Så mitt i allt med rehab skall jag nu lyckas med även detta i samma veva.

Det känns som om lycka, sorg och panik blandas i en enda stor kladdig smet just nu. Lyckan består utav att vi om en månad ska flytta. Sorgen består av insikten, eller egentligen insikterna som slår mig varje dag och till sist.. paniken? Ja, den kommer av att allt som sagt händer på en gång. Här läggs inget åt slumpen och inget portioneras ut. Jag vet inte vart energin ska komma ifrån men jag vet att jag har mitt stöd, Mina änglar bestående av bästa vännerna (av den absolut bästa sorten!!), min underbara make och familjemedlemmar som bär mig varje dag..

Så förlåt om jag är frånvarande socialt. Förlåt om jag inte orkar höra av mig. Just nu finns det bara inget utrymme för den typ av "aktivitet". Spenderar 98% av min tid i sängen där jag vilar, lyssnar på ljudbok alternativt försöker koncentrera mig på någon film. Men troligen skulle jag kunna sätta samma kapitel/film på repeat för ingenting går in. Koncentrationen funkar inte. Hjärnan är ur funktion och att vila är till och med en kraftansträngning just nu, aldrig varit bra på att enbart koppla av.. Som sagt, förlåt. Det blir en tid nu som jag måste spara precis varje sekund av ork, mod, styrka, koncentration och medveten närvaro. Sen kommer jag tillbaka igen när allting är "löst"..