Anpassning i en dragkamp.

Jag har nästan börjat vänja mig vid mina "ojämna" känslor den senaste tiden. Ena dagen känns det som om jag liksom börjat "acceptera" sjukdomen och nästa dag bryter jag ihop fullständigt. För visst är det så att det är normalt att det väller upp starka känslor inom dig? Även om sjukdomen kanske är ett faktum fysiskt.. så gör du i tankarna motstånd emot alla förändringar, begränsningar som sjukdomen har tvingat dig att göra.

Det känns som om jag och sjukdomen utkämpar någon slags dragkamp? En rejäl strid mellan vem jag en gång i tiden var och vad jag numera måste komma till insikt med att jag är.. Och för närvarande? Ja, då tycks det oftast som om sjukdomen har oddsen på sin sida. Men jag måste klara av det här, jag måste fortsätta leva. Men hur gör man?

Min arbetsterapeut sa en gång något till mig som gav mig lite olika tankar; "man lider av en förlust när man drabbas av en kronisk sjukdom och det kan i hög grad kännas som ett dödsfall.." Och ja, av någon anledning känns det som om de skulle kunna stämma. För jag har förlorat något kärt - min hälsa. Därför måste man ge sig själv tillåtelsen att sörja, för det är NORMALT att gråta, att vara arg och besviken. Eller hur? På grund av sjukdomen kan så mycket annat förändras, det blir en förlust som gäller mer än hälsan, som exempelvis jobbet jag var tvungen att först trappa ner ifrån och sedan släppa helt för att fokusera på att överleva vardagen först och främst.

Jag har inte längre samma frihet. Knappt någon alls känns det ibland som.. Friheten som jag alltid tagit förgiven, friheten jag alltid haft. Men trots det måste man hitta sin väg, hitta rätt perspektiv att se förlusterna på. Man får sörja det man har förlorat, men man måste också förstå vad man har kvar. Det hjälper vare sig mig eller någon annan att jag gräver ner mig i sorgen och ilskan.

En sak är säker; vi har alla förmågan att anpassa oss MEN ibland ger livet oss en något alldeles jätte för tuff uppgift/utmaning att bära och därav anledningen till att anpassningen tar lång tid och kräver mycket "omsorg" (eller vad man ska säga..)

"Seglaren kan inte betvinga en storm, men han kan rida ut den genom att justera seglen på sin båt!"