Hantera skitsnack?!

Skitsnack är verkligen en riktig humörsänkare! Trots det fortsätter folk att skvallra utan en tanke på konsekvenserna. Brustna hjärtan? Förlorade vänner? Jag önskar verkligen att det gick att få ett slut på detta ständiga skitsnack och ryktesspridning. Men det tycks som om det är en grundläggande behov att skvallra. Men vad få personer faktiskt inser är att skvaller vid köksbordet är en början till mobbing.

Många säger "jag pratar inte skit om andra.." Men jo, hur mycket du än försöker förneka det så gör du troligen det. Anledningen till ovanstående påstående är att man själv oftast inte är medveten om de, eller helt enkelt inte vill erkänna de. Man tycker att det man säger inte ligger under facket "skitsnack". Jag ogillar skarpt skitsnack, och undviker helst att delta i det, dock har jag insett att även jag ibland skvallrar eller tar del i det. Men oftast kan jag med rent samvete säga att de jag säger till min man eller vän är sådant som jag skulle stå för om jag skulle bli konfronterad.

En del personer verkar ha behov av att snacka ren skit för att klara vardagen. Dock är det så att i allra högst grad drabbas skitsnackarna själva av sitt eget skitsnack.

"Skitsnack skapas av avundsjuka, sprids av hatare och accepteras av idioter och handlar om oskyldiga!" (Ett uttryck jag trillade över häromdagen som jag tog till mig direkt..)

För det är ganska komiskt egentligen, det sägs ju att skitsnack grundas av avundsjuka. Precis som mammor i flera generationer sagt till sina barn när de blir retade i skolan, "bry dig inte om de, de är bara avundsjuka". Men ligger det egentligen någon sanning bakom de? Är det så att de som snackar skit har så pass tråkiga liv och därför lägger ner tid på att snacka skit om andra för att må bra själva? Jag vet inte. Min erfarenhet av skitsnack är att det startar när folk är osäkra av någon anledning. Man kan vara osäker på varandra? På sig själv? Eller på vad man ska säga..? Då är det helt enkelt lätt att man glider iväg och börjar snacka skit. Kanske för att man behöver känna sig "lite bättre"? För att man vill verka rolig? Eller för att man vet att personer man pratar med inte tycker om personen ifråga. Men man gör ju faktiskt det på någon annans bekostnad!?? Är det så att man känner sig lite större och starkare om man fokuserar på någon annans brister? Mår man bättre av de? I typ fem sekunder kanske..

Jag försöker i allra högsta grad undvika att snacka skit efter jag hatar att känna mig elak. Man blir inte större genom att göra andra mindre. Jag tror faktiskt att receptet för att sluta med skitsnacket är att hitta bättre saker att prata om. Logiskt? Ja..

Tänk ut 10 saker du kan säga istället för att prata om andra individer. Eller sitt hellre tyst än säg något elakt. Och försök komma ihåg hur vedervärdig man kan känna sig när man själv blir omtalad i negativ mening.

Visst, det är oundvikligt, man kan inte vara omtyckt av alla, och det finns alltid någon som baktalar en. Enklast är att själva sluta prata skit, för du kan ju faktiskt inte begära att någon ska behandla dig bra så länge du behandlar andra illa. Sen till det svåraste; försök att inte ta åt dig! Jag vet, det är lättare sagt än gjort, och rent ut sagt; skitsvårt! Men åter igen, kom ihåg det är omöjligt att vara älskad av alla och att du inte kan lägga din egen lycka i andras händer. Om du är beroende av andras gillande för att må bra? Ja, då kommer du aldrig kunna känna dig helt tillfreds. Sen om du vet vilka som snackar skit om dig? Och det går inte prata ut med dem? ja, då borde du försöka bli av med dessa personer. Alla behöver en vän, men ingen behöver någon som behandlar en illa.

Jag skrattade ganska gott häromdagen. Fick höra mer än ett påstående, men även ett rykte som gav mig ett brett flin på läpparna. Min tanke var direkt, varför ska jag ta åt mig av något jag vet inte är sant. Varför ska jag hänga läpp? Man borde kanske ta det som en komplimang. Eftersom de som snackar skit om dig lägger ner sin egen tid på att prata om dig, vilket egentligen då borde betyda att det är avundsjuka (om vi nu ska tro att mamma hade rätt när vi va små..) Hmm. Ja, det tåls att tänka på! Dock kanske man inte ska gå runt och sträcka på halsen som en svan bara för att man hör ett rykte om sig själv.. ;-)

Alltså, för att komma till kritan. Jag har skrattat rätt gott, delat detta med mina närmaste och försökt att se allt från den ljusa sidan. För när någon berättar för dig hur du är som person borde du  tacka för detta. I alla fall gör jag de, då jag i dagsläget har lite svårt att hitta min plats på jorden sen dess att jag blev sjukskriven helt. Bitch? Falsk? Bortskämd? Elak? Ja, vad det än är du får höra så ta det med ett leende. Den enda som vet exakt vem du är, är bara du. Vad någon annan säger ska du helt enkelt SKITA i!

Så deppa inte över skitsnack, ta det med ett leende! :-D