Ett stjärnfall från en nattsvart himmel.

En kväll när jag sitter och löser korsord, i vanlig ordning, så ringer telefonen. Ett mobilnummer jag aldrig sett förut och jag förutsätter att det såklart är någon förbaskad telefonförsäljare, med den attityden svarar jag och räknar med ett kort samtal men det är här ödet gör en tvär sväng och kastar runt allt för att skoja till de lite. Karin, kvinnan som ringde nämnde min blogg, jag hade fortfarande inställningen enligt ovan men hajar till när hon förklarar vem hon är och varför hon ringer mig. 

Karin har läst min blogg, läst mina inlägg och känt igen sig, och utreds för ME, ett ganska solklart ME-fall, men som många andra står hon på väntlistan hos Gottfries för en konstaterad diagnos. Hon använde själv ordet "stalker" vilket fick mig att skratta till. "Jag är ingen stalker bara så du vet.." ;-) Ett kort samtal blev långt och där och då tror jag att vi fann varandra. Vi skrattade, flamsade och när vi la på den där kvällen kände jag mig som skjuten ur en kanon, inombords klappade jag mig själv på axeln. Det som jag alltid hoppats på, de hände! Någon annan läste min blogg och fick nytta av mitt skrivande. Wow! :-)  

Varje dag har denna underliga figur som dök in i mitt liv som ett vackert stjärnfall från en nattsvart himmel har så gott som varje dag sen dess hört av sig med omtänksamma sms, stöttande ord och en värme som förmodligen skulle smälta isen i de kallaste hjärtat. :-) Hennes resa är där min började för 2-3 år sen, och jag hoppas jag kan vara till stöd och nytta för henne. Hittills har hon verkligen gett mig massor av psykisk-energi. Som idag när jag som minst borde svara i telefon valde jag att göra de ändå och det visade sig vara just ovanstående. Mitt i all röra, i mitt mörklagda sovrum och bland kuddar och täcken så skrattade jag. Från tårar till skratt, ordagrant då jag hade tårar i ögonen när jag svarade i telefonen. Så läser du detta Karin? TAAACK! Du ringde i helt rättan tid. 

Den här veckan går i vilanstecken. Smärtan/värken, feber/influensakänslan har tagit ett grepp om mig. Torsdag är det dock stödgruppsmöte vilket jag bjudit med Karin till. :-) Så på torsdag ska jag krama henne hårt och tacka henne för att hon "vågade" ringa mig. Modigt, starkt och ett bra drag! 

Jag ger mig själv rätten till att sträcka på halsen lite.. Jag hade rätt. En blogg är bra!!!