Tungt..

Det sägs att tiden läker alla sår. Vet inte om jag håller med om de. Tunga dagar. Väntar fortfarande, men jag väntar förgäves.. Mycket känslor har rörts upp den senaste tiden och orden känns tomma och meningslösa. En kamp mellan hopp och förtvivlan. Vissa personer som man aldrig trodde skulle falla, personer som varit stålmannen är plötsligt inte densamma längre. Det gör ont att se. Fruktansvärt ont. Speciellt med tanke på att man inte kan göra något.. En kram, några vänliga ord, men va i hela friden hjälper det.

En tuff period allmänt.. Svårt att äta, det tar helt enkelt stopp när jag försöker äta det som min make så snällt stått vid spisen och tillagat. Ingen direkt lust att göra något, får ingen energi eller ork till att göra det som jag borde. Lättretlig, känslig rent allmänt men mest för ljud, ljus är jobbigt. Tappar ord. Tappar bokstäver. Stora svårigheter att läsa. (så ber om ursäkt om det finns felstavningar eller felformuleringar..) Hjärtklappning som heter duga. BLÄ! Skulle nog kunna fortsätta i evigheter, förmodligen.

VILL MÅ BRA! Ge mig en dag med energi, ork, glädje och ja, allt vanligt "tråkigt"!