En snäll Johan ställde som vanligt upp och lekte chaffis. Omtänksamt undvek han motorvägen (ja, jag vet min fobi för motorvägar är lite löjlig men det värmer när någon tänker på det så jag slipper..) Vi började faktiskt på Hööks då jag sett på deras hemsida några jackor/täcken som var prisvärda och ville kika på dem. Slutade med att jag köpte ett täcke, och Johan ett. ;-)
Det första, hel bruna valde jag, det andra rutiga valde Johan. Både så läckra!
Jag kände sakta att kroppen började säga ifrån men ilskan över denna gräns så struntade jag i det.
Nästa stopp var ICA. Ett paket hade legat och väntat länge där på mig ifrån Shopping4net. :-) I detta finns något som heter kolloidalt silver, vilket har hjälpt andra i min sits med bland annat de försvagade immunförsvaret. Sen skulle det handlas lite schampo&balsam, kladdkaka och vaniljsås (lite annat blev det också så klart).
Tanken var också att jag skulle hämta ut några paket på Spelmagasinet, men efter ICA rann all energi ur mig. Jag blundade och såg trapporna till lägenheten och började må illa. Men jag tog mig upp för dem. Mysbyxorna åkte på, sen däckade jag i soffan.. Tårarna hotade i ögonvrån. Jäkla förbannade kropp. Hur kan det vara rättvist att jag orkar två, ja, TVÅ ärenden och sen är så trött och utmattad att jag skakar och mår illa? Ledsen, arg och ja, illamående.
Sakta börjar det gå upp för mig. Jag är inte frisk, verkligen inte. Och hur kan jag då begära att folk runt omkring mig ska förstå och acceptera de, när jag själv vägrar? Hur man det vara rättvist av mig att tvinga på andra de jag själv inte klarar av att respektera? För acceptera, det kommer jag aldrig göra, för det är för mig samma sak som att ge upp, och det, nej, det kommer jag ALDRIG att göra. Kämpar glöden i mig är på väg att slockna, men ännu glöder den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar