måndag 8 juni 2015

I'm back from zombieland.

Skakig och svag. Fumlig och yr. Den senaste veckan har varit en av de värre. Först i fredags stod jag på benen igen utan att dessa gav vika sen lördagens bröllop i Espevik. Ingenting ville fungera, allting bara krånglade och jag ville seriöst kasta in handduken. Jag sov och sov, och sen sov jag lite till. När vi kom hem i lördagsnatt så somnade jag ganska fort, trots att jag sovit hela vägen hem och sen dess känns det inte som om jag vaknat alls. Sleeping beauty? Njae.. mer zombie tror jag.

Tillfällen som dessa gör att jag känner mig så otroligt frustrerad på kroppen och sjukdomen. När jag ska försöka förklara hur jag mår, eller hur jag känner, så försvinner orden. Det känns ungefär som någon stulit mitt ordförråd och jag kan inte på något vis beskriva en enda känsla.. Tyvärr är det länge sen jag skrev något här i bloggen också. Men orden kommer ut fel och jag har helt enkelt inte funnit engagemang nog att sätta fart på fingrarna.

Men vad har hänt den senaste tiden? :-)

Jo, jag va i Ulricehamn igen, för att få provsvaren som varit i Tyskland och vänt. Tyvärr blev det en kaos i huvudet när man satt och fick reda på det ena efter det andra. Allt ifrån att jag har intolerans emot även ägg. Men varför inte ett enormt överskott på D-vitamin, vilket jag blivit rekommenderad att äta? Underskott av bland annat folsyra och kalium. En fråga kring ekonomi uppstod då det är tillskott och annat som behövs för att förhoppningsvis få ordning på värdena. Minst 1500 kronor i månaden kommer kostnaden bli exklusive mina vanliga mediciner. Grattis! Pengar växer ju på träd när man är heltidssjukskriven, eller hur? ;-) eller inte.

Vi har köpt oss en SodaStreamer. Ett besök på Skene Järn där jag bittert fick erfara att det inte är rullstolsvänligt över allt, i alla fall inte om man ska rulla hjulen utan någon som håller i "styret". Att sitta och titta på saker flera meter ifrån så hann paniken i kapp mig, men som alltid, min mans förmåga att alltid komma i rätt tid gjorde att han fann mig innan tårarna började rinna.

Sen har vi skrivit in oss på Marks bostad. Planen ser numera ut sådan att vi skall flytta till Fritsla så snart vi hittar något som passar. Christopher har aldrig riktigt trivts i Borås och jag bryr mig snart inte om vart vi bor så länge jag kan få möjligheten att komma utanför dörren på egen hand, med andra ord en lägenhet på första plan. Just idag sitter jag faktiskt på nålar då min ansökt om en lägenhet som vore perfekt! Sista ansökningsdagen är idag, dessvärre är det många sökande, och man vet aldrig om någon har mer poäng än en själv. Så imorgon förhoppningsvis vet vi om det är dags att sälja vår nuvarande bostad och packa ihop oss och bli Mark-bor igen. :-)

Dags att försöka duscha. Kroppen är som sagt väldigt svag och efter att ha vikt lite tvätt igår är armarna som spagetti samtidigt tunga som betong. Men de finns en enda sak jag vill orka varje dag så är det att få min varma underbara dusch, sittandes på min turkosa duschpall (såklart är den turkos!)

Jag lovar att bli bättre på att skriva. Promise!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar