Värre än vanligt..

Jag var helt knäckt igår. Det fanns verkligen ingen återvändo kändes det som. Kroppen var tung, jag hade ont precis överallt, kändes som om jag hade 41-42 graders feber trots att termometern visade typ 38.. Jag mådde illa, magen var kass. Jag bara sov och sov och sov. En sån dag var det länge sen jag fick uppleva. Jag var verkligen helt redo till att ge upp där och då. Jag förbannade diagnosen, förbannade allt.

Nationaldagen i all ära, där låg jag i sängen. Halvt vaken, halvt sovande. Mental dimma. Basli låg vid min sida. Jag log åt honom de gånger han kom fram och pussade mig på näsan och på hans lilla vis visade sin omtänksamhet. Ch åkte och handlade smörgåsrån, melon, och proviva. Och mango.. Även om det inte stod på önskelistan. Det var svårt att få i sig de stackars smörgåsrånen, men efter en stund började magen vänja sig och jag kunde senare dela middagen med Johan och Ch. Grillat, min älsklingsmat. På kvällen fick jag lite energi, men den blev kortvarig, dock tacksam.

I onsdags, på Apoteket vid Ica City, fick jag mig ett leende. Efter så pass många besök på samma Apotek, nästan varje gång, så vet jag vilka som jobbar där. Men den här dagen satt där en ung kille, i den dimma som jag var kläckte jag ur mig något i stil med "du är ny här va.." och han log, "ja, jag är praktikant, femte och sista året på utbildningen".. "Jahaja, då tar du examen snart då. Gratulerar i förskott!".. Han var minst sagt en sån som skall jobba på apotek. Han var inte "jobbig" som många kan vara. Fråga tusen frågor om ens kunskap kring medicinerna trots att de kan se i datorn att jag haft den ett längre tag. Men denna kille han frågade mig om hur medicinerna värkar, och hur jag känner mig, några biverkningar som jag kan påtala osv. Det var uppskattat. En slags omtänksamhet på något vis.

En liten skymt av medmänsklighet, omtänksamhet och välmening det betyder så mycket för mig. Minsta lilla tecken på empati kan få mig starkt berörd. Igår var som sagt en av de värre dagarna! Jag hoppas de dröjer innan jag får se skymten av en sådan igen. Får försöka tänka mig för. Kan varit mitt eget fel.. Men jag kan inte lära mig allt på en handvändning.