Släpp lös..

Jag funderar starkt på att kliva ur grupperna kring efterlysta djur på Facebook. Varje gång jag läser om ännu en hund som antingen sprungit bort eller blivit stulen blir jag bara mer och mer vaksam, försiktig och återhållsam när det gäller att släppa Basli lös på promenader, fält eller trädgårdar. Visst, det handlar om lydnad till stor del, och jag tvivlar inte på att Basli lyssnar på mig, mer att skulle något "hända", en kanin som hoppar fram, ett barn kommer springande, en annan hund dyker upp eller han av någon anledning blir skrämd så hade jag inte en chans. Han är väldigt bra på att "stänga av hörseln". Fokuserar bestämt på en sak. Då spelar det inte så stor roll för mig eller honom hur mycket lydnad vi tränat.

Blir så upprörd och ledsen när folk omkring mig upprepade gånger på olika vis påpekar att jag är över känslig, att jag inte tränat tillräckligt, eller helt enkelt får mig att känna mig som en dålig hundägare. Men jag lovar, Basli har inte de minsta ont av den 15 meter långa linan när han får springa runt på en gräsmatta eller fotbollsplan. Han tycker det är minst lika underbart, för den 15 meter långa linan är min säkerhet, min trygghet till att veta att jag har 15 meter på mig att få tag i honom om det skulle hända något. Han är minst lika lycklig som hunden som får springa helt lös. För honom finns det inget annat. Han har vant sig vid linan. Sen att vi använder oss av den så kallade skruven i gräsmattan när vi är borta de ser jag inte som ett hinder utan en möjlighet.

Jag har kanske inte varit den bästa hundägaren. Jag är inte så säker på allt det här med träning och så vidare. Men jag och Basli tränar varandra. Han är min första egna hund! Han kommer alltid vara lite tjafsig och bångstyrig men va tusan, det är därför man älskar den lilla krabaten. Mer egen hund har jag sällan skådat. Sen har saker den senaste tiden förändrats. Tyvärr har jag "daddat" en del med honom, med andra ord pjåskat, men det är svårt att låta bli när man kan hans bakgrundshistoria. Han kommer ifrån VIDRIGA förhållanden och jag vill ge honom allt och lite till. Dock glömde jag på vägen allt jag lärde mig när jag umgicks med Backie. Styrkan, säkerheten, sinnesstämningen, allt det där som gör dig till en bra ledare. Speciellt glömde jag av att det är en hund. För jag har behandlat Basli som en skadat barn. Men jag vaknade, insåg mitt misstag och har börjat om. Basli har svarat på det till tusen. Han älskar sin numera säkra ledare. Han lyssnar, uppmärksammar och verkar älska mig mer för han vill än mindre än tidigare lämna min sida.

Vissa dagar har min grabb, hund och älskade prins Basli Bus följt med mig till jobbet. Första gången var Anna min stöttepelare. Hon följde upp där jag gav vika. Hon gjorde de jag borde ha gjort. Men på grund av en dålig dag, osäkerhet och nervositet så tappade jag förståndet. Men Anna, hon bara tog de lugnt, löste situationen och gav Basli den tid han behövde för att bli ett fantastiskt sällskap på kontoret. De sista gångerna min vovve följt med mig till jobbet har han avslappnat lagt sig på sin filt och somnat medan jag knapprar på och sköter mitt. Stolt hundägare. En stolt "mamma". Han är en underbar bästa vän!

Så, förlåt att jag inte vill släppa min hund lös och chansa på att förlora honom bara för att han ser en kanin som är mycket roligare än bollen matte eller husse kastar. Förlåt att jag inte vill vara en av ägarna som söker sin försvunna hund. Jag vill behålla min säkerhetssträcka på 15 meter tills dess att både jag och Basli känner oss säkra på en sak, och det är att vi alltid kommer gå sida vid sida.