Året som gått.. året som kommer nu.

1. Beskriv 2015 med tre ord:
   Sjukdom. Insikter. Kärlek!! 
2. Gjorde du något som du aldrig gjort förut?
3. Vilket datum kommer du alltid att minnas?
   20 juli - dagen vi bestämde oss för att byta vår bostadsrätt i Borås för en hyreslägenhet i Skephult.
4. Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
   Vi flyttade till första plan. :-)
5. Vilket var ditt största misstag?
   Att ge människor i min närhet alldeles för mycket av mig själv utan att få något tillbaka.
6. Vem eller vad fick dig att skratta?
   Min man.. som alltid gör sitt bästa för att sätta ett leende på mina läppar! Men även en timme med mina "småbröder" på AG3 där jag skrattade från hjärtat mer än en gång.
7. Vem eller vad fick dig att gråta?
   Saknaden efter en liten kille som alltid kommer att ha en plats i mitt hjärta och många tårar är fällda på grund av situationen med sjukdom och allt där till.
8. Mådde du bättre eller sämre under 2015 än vad du gjort tidigare år?
   Sämre.. dessvärre!
9. Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
   Mig själv.
10. Och finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
    Energitjuvar och att oroa mig för framtiden.
11. Vilken är din största insikt under 2016?
    Att jag är starkare än jag vågat tro..
12. Har du blivit bättre på något?
    Ja, jag har blivit bättre på att sätta mig själv i första hand men det är fortfarande en vääääääldigt lång väg att gå
13. Blev du kär?
    Det blir jag varje dag, i samma man.. min man! Men extra kär blev jag någon dag innan min födelsedag när Ch överraskade mig med foton på sig själv, tagna av vår favorit fotograf Anders på studio AG3, såklart! :-)
14. Hatar du någon som du inte hatade förut?
    Hata är ett starkt ord, och kräver en hel del skedar av mig. Men det finns en person som jag skulle kunna hata om jag hade velat lägga onödig energi på det. 
15. Vilka var de bästa människorna som du träffade?
    Oj.. Ja du! Det är alla de personerna som jag själv valt att umgås med, som visat mig lika mycket kärlek som jag gett dem. 
16. Lärde du känna några nya människor?
    Ja, det som jag hoppats på hände.. En vacker kvinna vid namn Karin fann mig via bloggen och tog kontakt, en kontakt som jag är väldigt glad för ha fått. <3
17. Vem saknade du?
    En liten kille som försvann ut ur mitt liv.. Men också Göran, som nu varit ovanför molnen i två år (1/1). 
18. Vilka låtar och artister kommer få dig att tänka på 2015?
    Ed Sheerans album "One", Magnus Ugglas låt "Min bättre hälft" och Molly Sandén.
19. Vilken var den bästa boken du läst (lyssnat på) under året?
    Twilight-böckerna. :-)
20. Årets favorit film?
    Tror inte jag har någon favoritfilm men däremot så förälskade jag mig fullt ut i tv-serien "Bones".
21. Mest lästa bloggarna under 2015?
    http://juliakrischel.chic.se/, http://medanlivetpagar.blogspot.se/ & http://lindahallberg.se/
22. Vilket var ditt bästa inköp under året?
    Sideboarden till köket? Köksbordet? Förmodligen någon möbel..
23. Vad spenderade du mest pengar på?
    Inredning!
24. Vad står på din shoppinglista till 2016?
    Nya myskläder? Staket? 
25. Om du skulle skaffa dig en ny hobby, vad skulle det bli?
    Mest troligen lära mig att spela ett instrument.
26. Saknade du något under 2015 som du vill ha mer av under 2016?
    Lugn och ro i själen..
27. Genomdrev du någon stor förändring?
    Flytten, minst sagt.
28. Hur kommer nästa år att skilja sig från det som gått?
    Mer insikt och kunskap kring min egen situation. Jag ska spendera mer tid tillsammans med dem som betyder mycket för mig.
29. Vilka mål har du för kommande år?
    Mitt mål är att till sommaren kunna gå ensam, utan stöd, till fotbollsplanen, vilken inte ligger så långt bort för en frisk person, men jag vill kunna vara där och busa med Basli.
30. Om du kunde gå tillbaka till dig själv som liten och ge dig själv ett enda tips för framtiden, vad skulle det vara?
    Jag skulle ge mig själv rådet att inte slösa energi på folk som inte förtjänar den.
31. Och så slutligen; dina planer inför 2016?
    Planen är att under årets om kommer kunna lära både mig och min man hur min kropp fungerar, hur min sjukdom begränsar mig/oss. Jag ska lära mig att gilla läget och inte ställa så fruktansvärt höga krav på mig själv, och främst, ger mig själv tid att vila, att finna en "tillåtelse" hos mig själv där jag inte har dåligt samvete när jag måste låta kroppen vila en stund eller två.

Rakt på sak. Frågelista!

• Sjukdomen jag lever med heter: ME och fibromyalgi, men utreds bland annat för IBS vilket är vanligt bland ME-sjuka att ha.
• Jag blev diagnostiserad: Januari 2013.
• Men jag har haft symptom sedan: Början av 2012, men journalerna tyder på att sjukdomen kan ha funnits sedan länge i kroppen, och att något gjorde att den bröt ut helt..
• Den största förändringen jag har behövt göra: Acceptera att jag är sjuk? Lugna ner mig? Leva livet ifrån soffan istället för på språng? Men största förändringen är egentligen att överlåta kontrollen till andra. Behöva be om hjälp.
• De flesta människor tar för givet: Att jag överdriver smärtan och många andra symptom.
• Det värsta morgnar är: När jag inte kan ta mig upp ur sängen.. när jag vaknar och knappt kan andas på grund av smärtan och värken.
• En pryl jag inte kan leva utan är: Ingen pryl, men skulle aldrig kunna leva utan min älskade solstråle Basli Bus. Men en pryl? Datorn kanske?!
• Det värsta nätter är: När värken, krypningarna och kramperna gör det omöjligt att sova.. man vill bara gråta och tröttheten gör mig fullständigt galen när man bara kan ligga och stirra i taket.
• Varje dag tar jag "x" antal mediciner & kosttillskott: Varje morgon tar jag 4 olika tabletter, två mediciner och två kosttillskott. Kvällen tar jag tre mediciner. Dåliga dagar har jag en extra medicin att slänga in i kompotten. 
• När det gäller "alternativa mediciner/behandlingsmetoder: är jag både kritiskt men samtidigt nyfiken. Väldigt försiktig då en del kostar mycket pengar men kan stjälpa mer än hjälpa.
• Om jag kunde välja mellan en osynlig och synlig sjukdom: Lätt! En sjukdom som syns. Det hade varit lättare att utstå alltsammans om man hade sluppit förklara allt och känna sig misstrodd på grund av att man faktiskt inte ser sjuk ut. En osynlig sjukdom gör allt svårare.
• När det gäller jobb och karriär: Drömmer jag fortfarande om att få fortsätta där jag slutade. Drömmer om att få utbilda mig mer inom hyresjuridik, lokalförsörjning och uthyrning.
• Folk skulle bli förvånade om de visste: Hur många gånger om dagen jag känner mig som en börda och till besvär...? Hur ensam jag känner mig trots alla människorna omkring mig..?
• Det svåraste med att acceptera min nya verklighet var/är: begränsningarna. konsekvenserna.
• Något jag aldrig trodde att jag kunde göra med min sjukdom, men som jag klarade av var: Bröllopet. Mitt och Christopher bröllop och allt som hör till.
• Den allmänna uppfattningen om min sjukdom verkar vara: att det sitter i psyket? Nja..jag vet inte riktigt. Att vi är lata och odugliga medvetet?
• Något jag verkligen saknar att kunna göra sedan jag fick min diagnos är: Leva livet.
• Det var väldigt svårt att ge upp: Promenaderna med Basli, köra bil (vilket jag hoppas återkommer senare i livet) och det mesta som är aktivt egentligen. 
• En ny hobby som jag skaffat mig sedan min diagnos: Pärlor. Korsord. Ljudböcker.
• Om jag kunde få en dag då jag kände mig helt normal, så skulle jag: Ta en tur i skogen på hästryggen, för att sedan ta en lång promenad med Basil, läsa en bok, leka med syskon/gudbarn på Leos lekland, dansa bugg med Christopher, dricka vin med tjejkompisarna och sedan dansa mig svettig på dansgolvet.. Tror jag kan komma på tusen saker!
• Min sjukdom har lärt mig: Att härda ut och tåla mycket smärta, både fysiskt och psykiskt.
• Vill du veta en hemlighet? En sak som en del människor säger och som jag verkligen retar mig på är: När personer uttrycker "du ser inte ens sjuk ut..." eller "så dålig kan de ju inte vara..". Det gör så ont i magen och jag känner mig ärligt talat väldigt kränkt. 
• Men jag älskar när personer: Visar intresse för min sjukdom men samtidigt när man helt enkelt låter mig vara normal för en timme eller två.
• Mitt favorit motto/citat/textstycke, som får mig att uthärda de värsta stunderna är: "Ibland måste man stanna upp för att minnas vart man är på väg" & "Hur underbart det skulle vara att ha en riktig hjärna, som kunde tala om saker och ting för en."
• Det här skulle jag vilja säga till någon som nyss fått sin diagnos: Kämpa! Du är inte ensam.
• Något som förvånat mig över att leva med en sjukdom: Hur elaka människor faktiskt kan vara, och vilken misstro som finns bland folk, speciellt vården..
• Det snällaste som någon gjort för mig när jag inte mådde bra var: Småsaker som underlättar eller småsaker som sätter ett leende på mina läppar trots att allt känns mörkt och tungt. 

Mitt år.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

hahaha. Ja? Jag gifte mig. :-)

Vilka datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?

Oj. 17 maj är ju en självklarhet liksom. :-) Men sen kommer jag alltid att komma ihåg, 5 april; första gången jag tog på mig min brudklänning. 18 juni; fick hem pappret ifrån Skatteverket där mitt nya efternamn bekräftades. 24 september; min tatuering "Stay strong". 

Vad var din största framgång 2014?

Min ihållande envishet som både är en för- och nackdel.

Största misstaget?

Att inte lyssna på kroppen och gå, nej springa åt fel håll.

Bästa köpet?

Tredje gången gillt, brudklänningen. Jag tror aldrig jag känt mig så vacker, och kommer nog aldrig känna mig så vacker någonsin igen 

Vad spenderade du mest pengar på?

Bröllopet! Inget snack om saken liksom. <3

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Dagen då mina svägerskorna bestämde sig för att "kidnappa" mig och ta med mig på en tur kring massor av mysiga butiker, bland annat blomster&inredningsbutiken utmed 156:an. Skrattade så mycket att jag fick ont i magen. Så tack igen Evelina och Jossan får en fantastisk dag!

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2014?

Utan dina andetag, Bröllopsvisan, Bless the broken road vilka alla framfördes av Andreas Friberg, min svåger, på bröllopet. :-) Men även:

• Good as hell - Paul Rey
• Try - Colbie Caillat
• Din soldat - Albin & Kristin Amparo
• Ikaros - Niello
• Rude - Magic!
• Freak - Molly Sandén 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Ganska svårt att bedöma, men det har varit ett tufft år och jag har nog varit extremt mycket och ofta ledsen. Det har var tungt och svårt. En kamp.. Men emellanåt fann jag styrkan! :-)

Vad önskar du att du gjort mer?

Skrattat. Fokuserat på mig själv i första hand.

Favorit tv-serie under 2014?

One tree hill & Pretty little liars.

Finns det något som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Svårt att sätta ord på det men självfallet hade en "normal" & frisk kropp gjort allt bättre.

Hur skulle du beskriva din stil under 2014?

Ja, det är ganska enkelt; grått, bekvämt, påpälsat och mystofflor. Frågan är om stilen håller i sig under 2015 eller inte..? Kanske ska byta ut grått emot, ja, vem vet, rosa och plysch? ;-)

Vem saknade du?

Göran.. helt klart. Ursch. Det var först när jag bytte telefon och alla nummer försvann som hans nummer inte längre fanns i min telefon. Jag kunde inte ta bort det. Flera gånger vart jag på väg att ringa honom, sms:a eller skriva på Facebook. Lilla Göran, du är saknad!

Dog någon som stod dig nära?

Ja! Först avled Göran dagarna efter nyår, en sorg och smärta, en saknad. I år avled även någon som var min inspiration, min idol, kämpe och styrka, Mari Nilsson. En mycket saknad kvinna av många många människor.  

Den bästa nya personen du träffade?

Hmm. Mitt minne bråkar med mig, svårt för att skilja på 2013-2014 antar jag. Men den bästa personen jag träffat under 2014 (vilket jag är helt säker på) är Anna Linna. :-) Vilken tös. Sänd från ovan typ. 

Bästa boken/böckerna som du läste under 2014?

Hmm. Twilight sagen? haha. Nu chockade jag nog varenda människa som känner mig. Men jo, jag har lyssnat på böckerna och älskat vartenda ord av de. Så helt klart dem. Dock inte att förglömma "Prata omkull mig" av Victoria Dahl. 

Bästa filmen/filmerna som du såg under 2014?

haha. Återkommer med Twilight såklart. Men annars.. "You're not you" & "Listen to your heart". 

Vilken kändis blev du mest "sugen" på?

Min bestående, helt solklara, föralltid favorit: Channing Tatum.

Största musikaliska upptäckten?

- Andrew Allen
- Mollie Lindén
- Gavin Mikhail
- Alexander Rybak
- Jason Reeves
- Kent Moran
- Tyler Ward
..jag kan fortsätta ett tag till!

Årets mat?

Tacos. Som vanligt liksom.. :-)

Årets dryck?

Icas citronsaft? haha. Jajamän, den kan jag inte leva utan numera.

Årets tidning?

Knep och knåp (Förra årets julklapp ifrån Johan..) Alla klart ifyllda och blev lika glad varje gång den trillade ner i brevinkastet. Tyvärr "tar den slut" så snabbt. 

Har du några nyårslöften för 2015?

Förbli rökfri.
Sluta snusa!
Bli mer positiv. 
Börja lyssna på kroppen.

Och till sist, vad är planerna för 2015?

Planerna? Ja, vända på steken. Börja gå åt rätt håll.
2015 ska bli ett bra år.
Vi ska hitta en ny lägenhet på bottenplan.
Kanske kanske kanske skaffa en kompis till Basli Bus.
Men framförallt ska jag bli friskare, punkt slut.

Musik-stund..

Vad lyssnar du på just nu?
Freak - Molly Sandén

Nämn en låt som gör dig ledsen.
Imagine - John Lennon

Favoritband/artist, of all time?
Jakob Hellman? Tracy Chapman?

Band/artist du nyligen upptäckt?
Kasey Chambers :-)

Bästa kvinnliga röst?
Carrie Underwood

Bästa manliga röst?
Gavin Mikhail

Vilken musikstil lyssnar du mest på?
Pop/RnB? Country..?

Vad lyssnar du på när du vill bli glad?
Good as hell - Paul Rey

Vad lyssnar du på när du vill lugna ner dig?
Regn och åska-appen i telefonen.

Vilken/vilken låtar lyssnar du på mest just nu?
Not pretty enough - Kasey Chambers, Girl on fire - Alicia Keys, Freak - Molly Sandén, Teardrops on my guitar - Taylor Swift.

Om du var ett instrument, vad skulle du vara?
En akustisk gitarr, country modell tror jag. :-)

Lyssnar du ofta på radio?
Nej, så gott som aldrig.

Gillar du Spotify?
Lever, älskar, besatt av de.

Vilken låt beskriver dina känslor just nu?
I won't give up - Jason Chen

Låt som beskriver ditt liv?
Try - Colbie Caillat

Favoritfilms soundtrack?
Listen to your heart-filmen med Kent Moran

Fem favoritband/artist
- Rascal flatts
- Gavin Mikhail
- Taylor Swift
- Carrie Underwood
- Magnus Weideskog

Topp tre mest spelade låtar
- Som jag hade dig förut - Melissa Horn
- Bless the broken road - Rascal Flatts
- Tårarna - Jakob Hellman

Ditt bästa musikminne?
Mitt och Christophers bröllop när Andreas Friberg (min svåger) stod för musiken. <3

Gör det i år igen, en lista över året som är slut..

• Gjorde du något i år som dy aldrig gjort förut?
  Absolut! Jag klädde mig i vitklänning. Med andra ord, jag var iväg och prövade brudklänning. För första gången i mitt liv bar jag en vit långklänning och det fanns en som gjorde att jag kände mig som en prinsessa. Det var en speciell dag med min brudtärna i Göteborg. Men får inte glömma att jag senare var iväg med mamma och mormor, senare även med mamma på egen hand. Det var fantastisk upplevelse. :-)
  
• Hur har ditt 2013 varit?
  Rörigt. Förvirrande. En berg-o-dalbana med många toppar och dalar. Tyvärr är topparna varit så höga att jag stupat och dalarna så djupa att jag inte sett annat än mörker. Men vi kämpar, sida vid sida, jag och mitt hjärta, för att få ett mer balanserat liv. Men rörigt, det säger allt om 2013.
  
• Blev du kär i år?
  Jag blir kär varje dag, i min Christopher, som håller mig flytande och som får mig att vilja vara den jag är och ingen annan. Han får mig att bli det bästa, och jag älskar honom för det och mycket annat.
  
• Vilket datum från 2013 kommer du aldrig glömma?
  26 Juli, minst sagt. Den dagen fick mig att skratta, gråta av lycka och få mig att må så bra. Den dagen var jag i Göteborg med Emma för att pröva brudklänning för första gången. En dag att minnas, självfallet! <3 Men sen kommer jag aldrig glömma dagen när Christopher sa "vi tar och gifter oss", tyvärr minns jag inte vilket datum det var.
  
  Sen, tyvärr, kommer jag alltid minnas den 29 Januari, den dagen som jag fick diagnosen satt på papper. Den dagen är svår att glömma, ett stort svart hål, samtidigt lättnad över att äntligen veta. Men hade gärna "inte vetat" vad som var fel på mig, ibland..
  
• Vad är din största framgång 2013?
  Tror det är att jag till sist valde att gå till en terapeut för att få ur mig allt, verkligen allt. Det var liksom dags att börja skriva en andra bok, en väldigt mycket lyckligare och ljusare sådan, och då var jag tvungen att skriva klart den gamla..
  
• Bästa köpet?
  Bilen? Njaee. Brudklänningen? (ja just de, vet inte om jag sagt de, jag har köpt min brudklänning..) Svårt att säga, men troligen brudklänningen, ett steg emot det kommande bröllopet. :-)
  
• Vad spenderade du mest pengar på?
  Basil? haha. ;-) troligen är det Basil eller Christopher. Jag gillar att ge saker till dem jag älskar. Men, tror att om jag måste välja en kategori så är det nog kläder, till oss alla tre.
  
• Gjorde någonting dig riktigt glad?
  Ja! Herre gud! När Christopher valde mig, trots sjukdomen, trots denna bokstavskombination som kommer förändra allt i vår framtid, så valde han mig. När jag ville kasta ut honom så valde han att sätta bröllopet i rullning. Det gör mig till världens lyckligaste tjej.
  
• Vilka sånger kommer påminna dig om 2013?
  Feather (Banned from Arena, min svågers band), Jag och min far (Magnus Uggla), This Life (Brian "Hacksaw" Williams), Sköra värld (Jakob Hellman), Always there for me (Amber Hayes) och till sist tror jag, Vitt mot svart (Daniel Persson).
  
• Vem har du umgåtts mest med?
  Christopher och Basli Bus självfallet. Men annars är det Anna, Emma och lilla farbror Johan. :-)
  
  
• Har du haft ett förhållande under 2013?
  Ja, är ju liksom sambo och blivande fru Backlund.
  
• Vart reste du under 2013?
  Till sommarstugan som längst tror jag.
  
• Vad gjorde du på din födelsedag?
  Firade nerbäddad i soffan. Mådde absolut inte bra på min 25-årsdag. Men mamma, Kaj, mormor och morfar kom förbi och tog hand om allting och firade mig lugnt och stilla. Dagen innan däremot firade jag med pappas sida av familjen, senare på kvällen kom Viktor, Johan, Robin, Desse och Magnus förbi. Anna dök upp ifrån ingenstans på lördagen också, med en underbar överraskning.
  
• Finns det någon som skulle gjort ditt år bättre?
  hmm. svårt att vara realistisk i den frågan, men som svar; att man hittade ett botemedel till min diagnos..
  
• Vem saknade du?
  Saknade många, i perioder. Finns alltid någon som man skulle kunna saknat mindre genom att träffat dem mer. Vissa är omöjligt, andra fanns det helt enkelt inte tid till. Hemskt nog.
  
• Det bästa nya människorna du träffade?
  Fick en ny vän i en kollega vid namn Viktor. Men söta Jennie som fixar naglar och snart smink också. :-) Tror säkert jag glömmer någon som vanligt, ber om ursäkt för det.
  
• Och till sist, vad vill du säga till dig själv inför 2014?
  Ge dig hän, ge inte upp, våga mer, allt kommer bli bra till slut. Njut av bröllopet, njut av livet.. Inget av det går i repris. 

Sista på 2013

Året börjar gå emot sitt slut med bara några timmar kvar. Jag sitter uppkrupen i soffan med myskläder, ett glas "låtsas" champagne och frysta jordgubbar (min typ av godis). Något party är inte att tänka på, så istället satsade vi på en lugn kväll hemma. Bingolotto, ja, vi spelar faktiskt det. :-) kommer bli spännande att se om jag är vaken hela vägen fram tills tolvslaget med tanke på att ögonen redan kliar.

Ser tillbaka på året som gott.. Men frågan är om detta är något år som fört med sig speciellt mycket lycka. Tragiskt att säga så? Ja, det är väl kanske att ta i. Får försöka vara lite positiv såhär på nyårsafton, kanske borde lägga in de som nyårslöfte till mig själv, att se livet lite ljusare även de stunder när saker och ting känns väldigt tunga. Jag har väl grävt en grop jag trillar ner i emellanåt..

Så, om vi ska se tillbaka på det här året, vad har hänt?

- Januari förde med sig beskedet som vred om allt. Specialisterna på kliniken i Mölndal sa bokstavskombinationen som skulle förändra vardagen för både mig och många därtill. 

- 3 maj fick vi vår pärla. Efter en massa velande med olika bilar fram och tillbaka, så blev det en Seat Leon. :-) en vacker vit glänsande pärla som jag än idag är lika förälskad i. Som tur är.

- I april hände något fantastiskt! Som började rätt hemskt.. Jag var arg, förvirrad, ledsen, nere i botten och hade bestämt mig för att Christopher förtjänade ner liv än vad han kan få med mig. Jag försökte på alla vis få honom att fatta detta och ta beslutet själv. När han vägrade så beslutade jag åt honom, han skulle ut! Men när jag grät som mest, när jag tänkte börja packa en väska så hände det, han sa ifrån på skarpen, det skulle bli bröllop. Så, jag vacklade, jag snavade, jag föll rätt ner i hans famn, jag smälte, där stod jag och ville kasta ut honom, men han gjorde slag i saken och gifta oss de skulle vi. Redan några dagar senare var kyrkan bokad.

- Min bästa vän och brudtärna gå på bal och sen fick hon ta studenten. Jag var så stolt att jag växte flera centimeter. :-) Hon var minst sagt värd de.

- I juli fick jag bita i det sura äpplet och acceptera att både läkare och cheferna hade rätt, sjukskrivning var det enda rätta. Och detta fortsatte.. I november blev 75% senare 50%. Jag ville inte, jag vill fortfarande inte, men det finns inget annat alternativ. 

Sen har det säkert hänt en väldigt massa annat. Eller ja, det har de ju såklart. Men tänkte inte rabbla massa minnen i det här sista inlägget på år 2013. Från och med några timmar skall det skrivas 14 istället. Jag kommer väl göra fel på torsdag när jag skall till jobbet. Troligen är det många som gör samma misstag som mig och skriver fel årtal, såhär i början. 

2013 är inte mitt favorit år. Så nu hoppas jag på mycket positiva besked, händelser och så vidare. Men en sak är säker, en av mina livs största händelser sker nästa år.

En sammanfattning/lista. (2012 och lite 2013!)

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Lite betänketid tack! Jag tror att jag har töjt på mina egna ramar lite. Vågat chansa, slappna av och säga ifrån lite mer. Något annat som jag hittade på i år var att äntligen ta mig själv i kragen och komma iväg på massage, bästa beslutet på länge. Sen gick jag på Ladies Night tillsammans med bästaste vännen Emma.
Vad var din största framgång 2012?
Examen? Nytt jobb? Fast jobb? Vet inte vad jag ska välja.
Största misstaget?
Samma som alltid, jag lät folk styra och ställa. Frågade sällan mig själv vad verkligen jag ville..
Bästa köpet?
Bilen? Troligen.. Även om den krånglat så är jag väldigt nöjd med den.
Vad spenderade du mest pengar på?
Basli? Troligen. Eller så är det inredning och renoveringen.. Förmodligen alternativ två när jag tänker efter.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja! Jag fick ju tårar i ögonen när vårt kakel i köket vart klart. Trodde aldrig att vi skulle få det uppsatt så det var en lyckans dag för mig.
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2012?
Som en saga med Shirley Clamp. Whistle med Flo Rida. (får sitta här hela dagen om jag ska rabbla upp alla!)
Vad önskar du att du gjort mer?
Sagt ifrån! Vågat chansa MER.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Oroat mig för onödiga ting.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Vissa saker skulle inte ha hänt. Vissa saker skulle aldrig ha sagts och så vidare. Men man kan inte spola tillbaka tiden och då är det nog bättre att inte se tillbaka och önska att saker vart annorlunda.
Har du träffat några nya personer? Har de påverkat dig positivt/negativt?
Ja, minst sagt. Personer som gjort stor inverkan på mitt liv, positivt! Speciellt Anna, kollegan och vännen. Sen finns de dem jag träffat som tagit alldeles för mycket energi och påverkat mig helt tvärtom.
Vilket/vilka datum från 2012 kommer du alltid minnas?
- 16 Mars, Examen
- 19 Mars, Min första dag på jobbet!
- 12 April, Antons födelse.
- 18 Juni, mitt gudbarn Joel föddes!
- 20 Augusti, FAST JOBB!
- 25 Augusti, C & T's bröllop.
- 27 Oktober, Fotograferingen med Mari Nilsson. En otroligt eftermiddag.
Vad ser du fram emot 2013?
Jag ser speciellt fram emot att förhoppningsvis få ett slut på tveksamheten, oron. Få ett ljus i tunneln och lyckas få "ordning och reda". Renoveringen skall bli klar! Och lite andra små saker.
Vad hoppas du inträffar 2013?
En hemlis. En dröm. En förhoppning. Men den som lever får väl se!
Sammanfattar 2012 som ett händelserikt år. Det har varit en berg-o-dalbana av dess like. Tacksamt nog har jag min stöttepelare och underbara fästman vid min sida. Hand i hand så ska vi klara alla motgångar och njuta av minsta lilla framgång. Jag vet att med honom vid min sida så skall vi orka det som komma skall. Bara ödet vet hur ansträngande det kommer att bli.

Min favoritplats.

Ett underbart vattenfall som bara får mig att bli så lugn. Glömma allt. Eller lösa alla världens problem. Vilket som. När jag sitter där. Högst upp i vattenfallet, på en sten och vattnet rinner omkring mig. Då kan ingen skada mig. Ingen kan ens röra mig i det ögonblicket.

Så fort jag fick körkort så vart det dit jag åkte när "världen rasade". Trots regn, trots kallt väder. Jag älskade varenda sekund jag fick med det brusande vattnet som forsade galet snabbt ner för "stupet". Kunde inte ens höra min egna tankar vissa gånger. Det verkligen dånade.

Platsen var en hemlighet. Någonstans där ingen kunde hitta mig. Täckningen på telefonen vart sämst. Helt enkelt. Jag kunde sitta där i timmar utan att bli störd...

Jag tror det är något speciellt med vatten för min del. Även när jag bodde i Åkersberga ett tag så fann jag en plats med vatten där jag kunde bara lyssna på dess sövande ljud. Dock har jag egentligen inte hittat något ställe här i Borås. Men jag älskar promenaden ut med Viskan som jag tar med Basli då och då. En "gångväg" som går utmed Viskan hela vägen. Måste bara hitta ett vattenfall någonstans så är jag nöjd. Åtminstone ett ställe där man kan höra vattnet pårla!

Gumbofallet kommer följa med igenom hela livet..

Mina rädslor.

Många skulle nog säga att jag är "rädd" för mycket. Dock är det felaktigt. Jag är inte rädd för mycket, inte enligt mig. Dock är jag osäker och tveksam när det gäller mycket.. Det är möjligt!

Men det finns några saker jag är väldigt rädd för. Andra saker som jag till och med har fobi för. Tänkte göra en liten lista..

• Ormar.. Ja, jag har en grym ormfobi. Får ilningar i ryggraden bara jag ser dem på bild eller tidning. Kalla, äckliga, djur.. Och den där äckliga tungan. BLÄ! Jag har till och med problem att gå förbi en dödorm som ligger överkörd på gatan. Löjligt.. Men jag fullkomligt avskyr dessa djur. Snakes on a plane, filmen alltså, var en ren pina. Vet inte ens varför jag tvingade mig själv att se den. Men hoppades kanske på att bli av med lite rädsla!?
• Höjder! Jag är livrädd för höjder. Blir yr, illamående och skakig bara av att stå på en stol. Det tog mig lång tid att kliva ut på min balkong när jag flyttade till adressen där jag bor idag. Först i ettan, där jag gick ut med väggen och stod där tills jag vågade ta ett steg ut, och inte stödja mig emot husväggen. Tvåan gick lite snabbare, men de tog några gånger innan jag verkligen kände mig säker. Dock kollar jag väldigt extremt sällan ner.
• Flygplan. Nej, jag är inte rädd för själva flygplanet utan att just flyga i ett flygplan. Kan höra ihop med höjdrädslan? Men tror de hör ihop med en annan rädsla, nämligen...
• ..att inte ha kontrollen. Jag är en extrem kontroll människa. Inte så att jag gillar att styra och ställa. Men jag vill planera noga, ha ordning och reda och kontrollera allt vad jag kan. Det tog lång tid efter det att jag fick körkort att jag kände mig bekväm att sitta bredvid igen. Ville gärna vara där och pilla och "hjälpa" till. Jag älskar att bli överraskad, men det är svårt för folk omkring mig att hitta på något som jag inte klurar ut med anledning till, ja just de, kontroll behovet.
• Till sist, djupt vatten. En gång när jag var liten lekte jag och en kompis i havet i Espevik. Vi skulle göra "kullebyttor" i vattnet och jag lyckades på något vis slå i huvudet i botten och bli alldeles snurrig. "Hittade" inte upp till ytan och började svälja vatten i panik. När jag väl kom upp till ytan hade min nya rädsla utvecklat sig med enorm kraft. Sen dess har jag haft problem med att vara på djupt vatten, att hamna under vattenytan, eller att inte se botten där jag ska bada. Det har till och med gått så långt att jag max går och doppar fötterna i sjön/havet, men det var nog flera år sen jag verkligen badade.. Pool går bra. Jag menar, där är vattnet genomskinligt. Dock tycker jag fortfarande inte om att simma på det djupa men det funkar åtminstone.

Sådär ja, där tror jag vi har dem samlade. :)

Det här får mig att gråta.

Svårt att säga. Vissa perioder är jag extremt känslig. Kan skratta tills jag börjar gråta. Ibland räcker det med något ledsamt på tv:n för att tårarna ska börja rulla i floder.

Det tog mig många år att låta någon se att jag grät överhuvudtaget. Hade verkligen super svårt för att låta någon se mig ledsen. För jag skulle vara stark, tuff, helt enkelt stålmannen i kvinnligt format. Många upplevde mig nog som kall. Och på något vis var jag nog det.

Sen bröt det någon gång. Jag hamnade i ett kaos. Allt trillade över mig på en gång och jag grät dag som natt. En period kallades jag manodepressiv. Andra gånger var jag bara deprimerad. Det var egentligen bara väldigt svårt att sätta fingret på vad problemet var..

Vill inte klaga, vet att många med mig har haft det svårt. Men skulle aldrig påstå att mitt liv började lätt. Jag krånglade ju dessutom till det rejält för mig själv.

Första gången allt verkligen höll på att gå åt pipan var väl i gymnasiet. Dock är jag nog inte reda på berätta allt här. Inte än.. Men det kommer. Kan vara bra och dela med mig av allt för att hindra någon annan från att jag göra samma misstag, eller egoistiskt nog för min egen skull, bara få ner det i ord kan nog göra det hela lite lättare. Men bara lite.

Så, vad får mig att gråta. Film, en specifik film som jag gråter till, ALLTID, är "Greta" med Hilary Duff i huvudrollen. Jag fullkomligt sprutar av tårar. Troligen för att vi är lika. Jag ser mig själv i henne. Jag va hon. Den där tjejen som bara ställde till problem och hamnade mitt i dem jämt. Levde efter egna regler tills dess allt jag fullkomligt utför. Men sanningen är den, man måste bryta ihop för att kunna komma upp, upp upp, i alla fall ibland.

Bröllop, dop, ibland kan bara atmosfären i en kyrka få mig att fälla en tår. Inte för fem öre religös, men det är något annat med kyrkan som får mig att svälla över.

Det händer ibland att jag fortfarande, trots åren blivit fler och fler, att jag fäller en tår över saknaden av min "farbror" Benny, som avled 2004. Han var en av få som förändrade mitt liv med en handvändning. Han var den som lyssnade, och den jag pratade med.

Något som är lite annorlunda är att jag börjar lätt gråta när jag är övertrött. Det börjar alltid med att jag skrattar hysteriskt åt absolut ingenting och slutar alltid med en jäkla massa jobbiga tårar som bråkar med mig. Hunger kan fungera på samma sätt när den går till överdrift. hmm.. Skumma lilla Mimsi vimsi.

Helt enkelt, gråta är inget fel. Det tog några år för mig att lära mig de. Men idag vet jag att gråta betyder inte svaghet utan kan stärka och ibland vara bra. Fast än idag kan jag ha problem att visa att jag gråter. Att bli tröstad har aldrig varit min grej, jag vill i så fall få gråta tills tårarna tar slut självmant och sen är det bra med det på så vis.

Finns säkert andra saker jag gråter av. Men listan skulle kunna bli enormt lång om jag fortsätter tror jag. Att gråta när man blir lycklig eller rörd, det ligger i släkten, på pappas sida. ;)

Det här får mig att må bättre.

Mina vänner. Mina gudbarn. Mina syskonbarn. Basil Mouse. Min sambo..

Listan kan göras lång. Det finns mycket som får mig att må bättre. Men många av dessa saker kan även se till att jag mår sämre. Med det menar jag inte att någon med mening gör att jag mår sämre, utan att mina omtanke om familj, vänner hund med mera, kan göra att jag blir bekymrad, orolig, ledsen och så vidare.

Jag mår bra när de jag bryr mig om mår bra. :) men så fungerar nog nästan alla, skulle jag kunna tro.

Något som får mig att må bättre är att städa, en nystädad lägenhet, med rena lakan i sängen, en lång dusch och krypa ner på kvällen. Det är helt underbart, enligt min mening. Att få sedan få lite egen tid hemma kan ibland vara guld värt. Även om jag är bekväm och kan vara mig själv med min älskade Ch så är det, som många säkert kan hålla med mig om, skönt att bara få vara för sig själv en stund.

En sista sak som kan få mig att må bra är att shoppa, TYVÄRR! Speciellt att skämma bort dem jag tycker väldans mycket om. Barn, vuxen eller hund. Det är en fantastisk känsla att ge någon något de inte skulle köpa till sig själva.

Vad får dig att må bättre tro? :)

Ett annat ögonblick jag aldrig kommer glömma.

Första ögonblicket var när jag träffade Ch.. Nästa ögonblick är;

..när min stora syster frågade mig om jag ville vara gudmor till Axel. Känslan i magen, känslan i hela kroppen. Det var så stort. Först blev jag moster till denna blåögda underbara lilla unge, och sen gudmor. Jag ser det som en ära. Axel är min ögonsten. Kommer alltid vara nummer 1 för mig. Vad som än händer. :) Anton, min älskade systerson är självklart högst upp på den listan också.

..samma känsla fick jag nästintill, bara någon millimeter ifrån när Emma frågade mig om jag ville vara gudmor till Joel, och även Lucas. Mina absoluta favoriter. Två barn som vunnit mitt hjärta sen de kom in i mitt liv. Lucas är min solstråle, får mig alltid på gott humör. Älskar att höra honom innanför ytterdörren när man knackar på, helt överlycklig, extas över att man kommer och hälsar på.. Mys!

De som känner mig, vet att barn är något jag haft "svårt" för. Inte så att jag inte tycker om dem, absolut inte. Utan jag har inte vetat hur jag ska bete mig, behandla dem, tala till dem och så vidare. Medan de för andra kommer naturligt har det känns krångligt och svårt för mig. Men sen Axel föddes har det blivit mycket lättare. Och sen Lucas, som jag bara älskar, som har lärt mig massor. Konstigt, ett barn lär mig? Ja jo, möjligen. Men Axel lärde mig "gunget", med andra ord, det där många mammor gör när barnet skriker, vet inte hur jag ska förklara de. Men gungningen helt enkelt.. :)

Frågan kvarstår fortfarande, om jag någonsin kommer skaffa egna barn tillsammans med Ch eller inte. Eller om vi bara kommer förbli världens bästa moster/morbror/gudmor&gudfar... Framtiden får visa oss vägen helt enkelt.

Detta ångrar jag..

Hjälp! Bra fråga. Det är nog en väldans massa. En del tänker jag framförallt inte skriva om här. Men de som var involverade vet mycket väl hur dåligt jag mått över saker och ting. Och framförallt, hur mycket jag ångrar alltihop. Men tyvärr kan man inte spola tillbaka tiden. Man kan inte sudda ut varken de man gjort eller spåren av de.. Sådant är helt enkelt livet!

Men jag kan däremot säga att jag ångrar att jag inte satsade hårdare på skolan under både högstadiet och gymnasiet. Framförallt högstadiet. Om jag bara orkat, och velat satsa lite mer så hade jag kunnat komma in på vilken linje jag ville.. Jag ångrar inte att jag valde Hantverksprogrammet med inriktning Florist, utan jag ångrar att jag inte fick bättre betyg. Samma bana trillade jag snabbt in i på gymnasiet också. Att sitta still och jobba på lektionerna har aldrig varit min grej. Trivs inte i ett klassrum..

Jag ångrar också att jag många gånger har låtit någon annan tala om för mig vad jag känner, eller ska känna. Att jag lyssnat på vad andra tycker och tänker och inte valt min egen väg.

Jag ångrar att jag inte stod på mig i grundskolan och lät folk använda mig som slagpåse? sopnedkast? och så vidare. Försöker inte måla upp mig själv som ett offer, jag gjorde säkert en massa dumma saker, och vissa gånger kanske jag förtjänade vissa glåpord. Men samtidigt, ingen människa ska behöva må så som jag gjorde under tiden i Fritsla skolan. Ingen ska behöva undvika platser och personer för att ens orka finnas på skolans område. Som sagt, åter igen, jag menar inte att måla upp mig själv som ett offer. Utan jag helt enkelt så vill jag påpeka att jag ångrar att jag lät mig hunsas med.. Jag var värd mer!

Jag ångrar att jag gav upp handbollen i mellanstadiet faktiskt. Jag tyckte väldigt mycket om den sporten. Nog faktiskt den enda sport jag gillat!? Och jag tänker faktiskt påstå att jag vart väldigt bra på de också.
Sen är det ju ridningen, önskar att både tid och pengar, och självklart intresset hade hållt i sig. För detta gav mig både motion, lugn och trygghet. Saknar den tiden. Det var underbart att vara i stallet och bara va.. Känna hästlukten och slänga sig vigt upp på hästryggen och ta sig ut i skog och mark. Fantastiskt..

Till slut, det jag ångrar mest är väl den period i mitt liv när lögnerna låg närmre än sanningen. När en "vit" lögn var lättare än att faktiskt vara uppriktig. Sanningen är svår ibland, men oftast mycket mycket bättre än en lögn. Fast vill ändå påpeka att vissa lägen kan sanningen skada mer än vad som behövs och en LITEN vit lögn kan rädda en situation. Tror faktiskt att många är villiga att hålla med där.

Sanningen kommer ALLTID fram till slut. Hur man än försöker att sudda ut spåren av lögnerna. Punkt slut!

Listan (med tillägg)

Tänkte uppdatera listan lite.. Några frågor har försvunnit under tiden, av den anledning att jag faktiskt inte hittade något att skriva med just den rubriken, eller så fanns inte orden. Vilket som. Här kommer den gamla listan plus några nya. :)

• Om Mig, Mimmi..
• Min riktiga första kärlek, första och sista..
• Berättelsen om Basil Mouse
• En dag jag minns..
• Min bästa vän/vänner.
• Ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma.
• I min handväska.
• Detta ångrar jag..
• Ett annat ögonblick jag aldrig kommer glömma.
• Det här får mig att må bättre.
• Det här får mig att gråta.
• Mina rädslor.
• Min favoritplats.
• Ett tredje ögonblick jag aldrig kommer glömma.  

Tillägg:

• 10 knasiga faktan om mig.
• Min favoritfilm/filmer
• Min favoritlåt/låtar.
• Något som jag är stolt över..
• En bild på mig från förra året och nu. Hur har jag förändrats?
• 10 saker jag hatar/älskar
• Någonting jag ä beroende av..
• Något jag aldrig kommer pröva..
• Låtar du lyssnar på när du är glad, ledsen, uttråkad, sur, förbannad..

I min handväska.

Knasig överskrift. Men kan ändå var ett intressant ämne. Min handväska?  Vem tusan bryr sig om vad som finns i den? Samtidigt så insåg jag att denna överskrift fanns med bland väldigt många "listor" som ligger ute i bloggvärlden. Så här kommer de.. Innehållet alltså!

Får vi se. (börjar plocka upp saker ur väskan för att kunna dokumentera denna stora händelse ordentligt!)
Första jag får tag i en är ju självklart en stor tablett burk, Lactrose, en sorts tabletter för oss som är laktosintolleranta så vi slipper få ont i magen. ;) Nästa burk är Panodil. Alltid förbered! Sen har vi astma medicinen, bricanylen med andra ord. Så nu har vi snart kört igenom medicinlistan, det enda som kan tilläggas är plåster, dextrosol och tamponger.

Nästa kategori är pennor, har nog en av varje sort känns det som. Ingen aning om varför. Men innehar en spritpenna, en stiftpenna blyerts och en bläck. Konstigt nog står det Autoexperten på bläckpennan. ;)

Tre olika sorters läppglas, sen några månader tillbaka har jag ju blivit beroende av detta kladd. Känner mig naken utan. Favoriten är Viva La Diva, So What nr. 24. En lite extra mjuk och kladdig, svag färg som ger skimmer. Lyckans lycklig över att Åhlens faktiskt säljer Viva la diva, annars har jag alltid fått beställa favoriten ifrån nätet och då blir den inte så billig vill jag lova när man ska stå för frakt med mera. Självklart har jag även ett lipsil i väskan.

Sen hittar jag faktiskt ett par sådanna där svarta små skydd för ögonen som man har när man solar solarium. Två tre tändare. Som sagt, alltid förberedd vad det än gäller.

Ett par toffsar, en hårklämma och några hårnålar.

P-platsbiljetter? Ett kvitto ifrån Café Leva? Ett skohorn? :S
Min gamla MP3-spelare. En söt liten röd sak som jag fick av pappa och hans sambo för en herrans massa år sen.

Till sist, självklart ligger det en mobil-laddare.

Min plånbok finns på plats, plus en lös 50-lapp.

Sådär, nu har vi gått igenom hela handväskan.Och nu tänkte jag dela med mig av en rätt rolig historia. Det är nämligen sa att jag vid ett tillfälle fått en kassörska titta lite fundersamt på mig. Jag hade nämligen lagt ur mitt bank-kort ur plånboken och började frenetiskt leta efter det framme vid kassan, tror det var på H&M. Självklart gör jag ett stort misstag när jag börjar få panik för att jag inte hittar de. Jag börjar plocka ur saker. Vid detta tillfälle hade jag dock saker i väskan som kanske inte är så vanligt! Började plocka upp en gummiboll (Basli's), två tre burkar mediciner, en stor miniräknare, en liten tröja (Basli's), ett tuggben (också Basli's).. Jag höll på där en stund och till sist mitt kort. Men minen på kassörskan var klockren. Jag kunde lika väl plockat upp en vit kanin, eller varför inte en bukett blommor ur väskan, hon var fullkomligt tagen av innehållet. Direkt när jag kom hem den dagen började jag rensa väskan på Basli's grejer vill dock påpeka. ;)

Ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma.

Självfallet, här kommer de. Ett ögonblick jag aldrig kommer glömma är första gången jag såg/träffade Ch. Det var inte ens meningen, jag visste ingenting, vi skulle inte ens varit där.. Men ödet sa annat.

En syster kväll i Kinna. Bella, jag och Marie skulle hyra film. Mysa och umgås. Innan vi kom fram till storasysters hus skulle vi lämna av lite öl vid "replokalen" där Bellas blivande sambo, och vännerna Stefan, Gustav och Christopher hade ett litet rum där de stod och spelade musik så högtalarna exploderade. ;)

Stefan körde oss. Vi stannade faktiskt bara till och ringde Andreas (den blivande sambon till Bella alltså) som fick komma ner och öppna då portdörren där nere var låst. Han kom inte ner för trapporna själv. Bakom honom kom två till. Gustav och Christopher. Våra blickar möttes. Ja, faktiskt, lite Hollywood över de. Jag kunde inte släppa hans ögon. Jag exploderade av energi och sprallighet. Blev mitt lite "halvtuffa" jag och spelade inte de minsta blyg för stunden. Jag spanande diskret, och funderade på hur gammal han kunde vara. Men kom på mig själv, vad spelade det för roll. Jag drunknade!

Vi satte oss i bilen och lite diskret frågade jag vem han var.. Christopher var svaret, basisten i bandet. Punkt. Jäkla mycket man hade att gå på då liksom. Tack! :P

Det ögonblicket kommer jag aldrig glömma. Kärlek vid första ögonkastet? Vem vet. Men som sagt vi är förlovade och bor ihop idag så? Borde man inte tro på det då? Kanske. Men ödet fick som de ville den dagen i alla fall.

Jag måste i vilket fall ändå bjuda på ett ögonblick till. Samma plats, replokalen, fast utanför. Ch och jag hade träffats ett tag. Jag skulle lämna av honom där, och jag skulle vidare till mormor och morfar. Vi stod pratade, och som alla nykära vet, det är lite jobbigt sådär i början att sära på sig, man vill helst sitta íhop. Kände ju mig som en 15-åring, puppy love helt enkelt. Jag kommer aldrig glömma hur Ch lyfte upp mig, hur jag la benen runt hans midja och han kysste mig, verkligen kysste mig. Jag var svag i benen och kunde knappt stå upp. En av de mest romantiska gester jag varit med om. Kanske litet för andra, men stort för mig. Det var den där spontana, helt underbara känslan som spreds i heeela kroppen.

Det finns fler sådanna ögonblick med Christopher... Han är en spontan romantiker. Det händer inte så ofta. Men när han gör något så slår han på stort. <3

Min bästa vän/vänner.

Vi är alla olika. Vissa är behov av en stor umgängeskrets medan andra hellre har få men väldigt nära vänner. Om jag ska va ärlig så vet jag inte vilken typ av dessa jag är. Med tanke på min osäkerhet och mina svårigheter att släppa folk in på livet, men framförallt av den anledning att jag sedan barnsben har varit utsatt för så kallad mobbing så sätter jag nog mig helst i situationen där de finns några få vänner som jag känner väl och som känner mig under mitt "tuffa" skal.

Det är en herrans massa år sen jag träffade min bästa vän Robin. Det var en rätt komisk situation som gjorde att vi fann varandra. Efter många lång mail fram och tillbaka, många konversationer på MSN (som var grymt populärt på den tiden!) så slutade de med att vi förblev vänner och det är omkring 10 år sen vi träffades nu och jag vet att Robin är den person som kommer följa med mig resten av livet. Han fanns där när allt var jobbigt. Han fanns där när jag tog studenten. Han stod vid min sida när många andra vände mig ryggen när jag flyttade till Stockholm. Han stod med öppna armar när jag kom tillbaka. Han har följt mig igenom med och motgång. Han gjorde så min stora dröm gick i uppfyllelse, med andra ord tog med mig till mitt älskade London. Jag kan fortsätta i evigheter. Robin har helt enkelt stått bredvid mig varje dag sen den dagen vi blev vänner. Och det är med stolthet jag kan kalla mig hans bästa vän.

År 2009 mötte jag Elina. Vi hade gått gymnasiet ihop men aldrig reflekterat direkt över varandra. Men en kväll i Februari. Precis till när jag flyttat till Borås så hamnade Elina hemma hos mig av den anledning att vi faktiskt nu bodde grannar. Sen dess gick de inte sära på oss. Vi hängde ihop jämt. Innerst inne har jag vetat att sen dag ett kommer hon alltid stå bakom mig och ta emot mig när jag faller.. Tiden har tyvärr inte räckt till den sista tiden. Men Elina är en person jag förhoppningsvis kommer ha vid min sida resten av livet. Vi har verkligen fått kämpa för vår vänskap. På många sätt är det mitt eget fel, då min hjärna har ställt till de för mig och jag har krånglat till de. Elina är inte den som ler och nickar när jag gjort fel, hon har stått bakom mig, stöttat mig men "satt mig på plats". Har inte blundat för de misstag jag gjort, men inte heller klankat ner på mig utan hjälpt mig på vägen mot ett bättre jag. Finns inga ord som kan beskriva min tacksamhet.

Sen finns det en person som dök in i mitt liv rätt "nyligen". Hon är min högra hand. Min själsfrände. En person som alltid vet vad jag tänker, känner och reagerar på saker och ting. Trots att vi inte känt varandra speciellt länge så känns de som om vi varit vänner hela livet. Vi båda har gått den hårda skolan i livet och det är nog en av anledningarna som gör att vi är Bill & Bull. Från ingenstans hamnade Emma och jag vid köksbordet hemma hos mig. Hon hade Lucas med sig och jag blev helt förälskad i denna lilla gosse. Jag minns knappt hur de gick till. Men helt plötsligt fanns Emma i mitt liv, och henne tänker jag aldrig släppa igen. Det finns få personer som förstår sig på mig så bra som hon gör. De är som om hon går in och klampar runt i mitt huvud ibland och hittar rätt nyckel varenda gång för att låsa upp det som krånglar till sig. Jag älskar denna tjej som om hon vore min egen syster. Med henne kan jag vara mitt galna, spralliga och energiska jag. Hon delar min energi och vi mår bra tillsammans.

Till sist, min allra närmaste och mest älskade vän. Min sambo, fästman och pojkvän! För att kunna leva ett liv ihop som ett par måste man enligt mig först och främst vara vänner. Ch låter mig vara den jag är, och gör mig till mitt bättre jag! Han stöttar mig när de är svårt, finns vid min sida och delar min glädje när allt går bra. Han tar hand om mig, lika mycket som jag tar hand om honom. Det är underbart att vara kär i sin allra allra bästa vän. <3

En dag jag minns..

..och aldrig kommer att glömma!

Jag drömde i flera år om att få köra/åka min drömbil. Andra drömmer om dyra bilar för miljoner. Jag drömde om en BMW Z3. Av någon anledning var detta min drömm. Och än idag har jag två personer att tacka för att jag för att de gjorde min dröm till verklighet.

Jag tog studenten, juni 2007. En dag som många andra minns. Mitt starkaste minne är inte när jag sprang ut ur skolan. Nej, mitt minne var när jag stod på Salong Krusidull i Fritsla och hörde min vän/frisör Maria säga att jag skulle ut och åka.. i en BMW Z3. Att försöka dölja min totalta lycka gick inte. Jag ville flyga i luften, explodera, skrika tills jag inte hade någon röst kvar.

Det var en kund/vän till Maria som ägde denna helt underbara bil. Och av en ren händelse var han där då, en ren slump om man får säga så. Jag gissar på att det var ödet som ville mig väl.

Jag trodde jag skulle krypa ur skinnet när jag satte mig i passagerarsätet. Att släkt/vänner/familj väntade mig vid Folkets Hus fanns inte i mitt huvud. Jag var så upprymd av total lycka. Hade jag dött just då så hade jag dött lycklig. ;)

Anders, som ägaren av bilen hette, kom att förbli en vän. Han kunde ju inte ungå att se min glädje, så när han erbjöd mig att jag skulle höra av mig för att få provköra en dag visste jag inte vad jag skulle säga. Var helt säker på att han sa de av ren snällhet. (och/eller på grund av att jag var onykter just för tillfället så att jag inte kunde provköra just då..) Men veckorna gick, jag vågade aldrig höra av mig. Men en vacker dag hörde istället han av sig och frågade om jag inte ville köra.

KLART JAG VILLE!

Det var nog i Juli? Augusti? Minns inte helt hundra. Vet bara att jag en vacker dag 2007, solen sken faktiskt. Jag satt på förarplatsen och önskade att tiden kunde stå still.

The black pearl. En dag i juni 2007, en dag jag alltid kommer att minnas med glädje.

På grund av många olika anledningar. Men speciellt på grund av The Black Pearl och världens snällaste Anders som stod ut med en galet glad Mimmi.

Om Mig, Mimmi..

Då ska vi se. Tänkte kortfattat försöka beskriva mig själv och min värld. Döptes till Marianne för cirka 24 år sen. Men på senare år valde jag aktivt att byta bort namnet. Det blev Mimmi och där efter följde inte bara en massa papper och byten av körkort, visakort och så vidare utan jag tog tag i mitt liv. Bestämde mig för att det är här och nu, det var dags att byta roll. Jag hade varit den grå musen alldeles för länge. Den där personen som få lägger märke till, och de flesta finner ro i att använda som slagpåse. Jag var sedan länge trött på att ta all skit. Men har man en gång blivit inknuffad i ett hörn vänjer man sig vid att hålla sig i den radien.

Helt enkelt. Jag började för cirka 2-3 år sen sudda ut allt vad mellanstadie och högstadie-tiden hade gjort med mig. Tog fasta på att förändra ALLT! Så gott som i alla fall..

Den grå musen blev en sprallig, utåtriktad tjej som trivdes med att synas mer och mer. Jag ställde krav på min tillvaro och dem runt omkring mig. Vissa tog det längre tid för, för andra gick det fort att inse att jag inte var samma person längre.

Så vem är jag..?

Den frågan kan jag fortfarande ställa mig ibland. Speciellt när jag möter människor ifrån det förflutna. Det räcker med att jag möter dem på stan, ser dem i folkvimlet på Ge-Kås eller helt enkelt de bara råkar infinna sig i ett samtal. Osäkerheten är den samma som i grundskolan. Försöker skaka av mig vattnet ifrån fjädrarna, men vissa gånger är det lättare sagt än gjort.

Då var då och nu är nu. Inte bara jag som ska inse det. Satt faktiskt häromdagen och diskuterade "återträffar" med en kollega. Jag funderade länge på hur jag skulle reagera och känna om det helt plötsligt skulle dimpa ner en inbjudan till återträff med gamla "Freschla-borna". Och svaret blev först ett solklart NEJ! Jag skulle inte gå. Jag skulle låta mig spelas, bollas omkring, och till slut skulle jag vara tillbaka i det gamla vanliga facket. Hon den där som satt i hörnet på discot, hon den där som bara hängde på, som egentligen inte var någon. FAN HELLER, rent ut sagt. Men sen tänkte jag ett tag till.. På något vis lockar det ändå. Jag är stark. Jag är inte mitt gamla trasiga jag. Jag kanske hade kunnat bevisa att jag är NÅGON!?

Bara de sista året har det hänt saker. Jag har växt. Jag bryr mig inte lika mycket om vad andra tycker. Jag mår bra i mig själv. Självförtroende är inte alltid på topp, men vems är egentligen de?

Om mig.. Glad, sprallig, energisk, envis till tusen, bestämd, perfektionist, nogrann, sällan arg, känslig men stark, kreativ, hundägare, förlovad, söt, positiv, praktisk, shopping-galen, barnslig, vuxen.. Orden är många. En del går att utveckla.

Kanske dags att få ett avslut på den "ramsa".

Kortfattat är jag inte den samma, och önskar att vissa människor kunde ge mig en chans att bevisa det. De finns personer jag önskar jag hade mer kontakt med. Människor som har betytt väldigt mycket i mitt liv. Personer som kanske inte varit världens snällaste, men som jag på något vis vill tacka, för det är tack vare sådanna personer som jag bestämde mig för en drastisk förändring!

Så om du känner att just du borde träffas av detta, så säger jag tack! Tack för att du ställde mitt liv på ända som yngre. Tack för att du var en av dem som tvingade mig att se svart på vitt och inse att jag är VÄRD bättre.

För att avsluta, jag ber om ursäkt till dem jag kanske sårat på vägen. Jag försökte bara hitta mig själv. Jag kämpar fortfarande för att ta fasta på mig själv. Vissa hittar sin plats i livet fort, andra får pröva sig fram. Jag är inne på mitt 24:e år som sagt, och kämpar fortfarande. Jag är på väg. På väg åt rätt håll. Så förlåt om jag gjort dig illa. Innerst inne förstod jag helt enkelt inte bättre.

Lista

Tänkte motivera mig själv till att börja skriva igen. Det är något visst med att göra det, får mig helt enkelt att må bra. Sjunga och skriva, det är mitt sätt att lätta på hjärtat. Ganska lika, men ändå så väldigt olika. Helt underbart på sina egna vis.

En lista. Vet att det är "sååå 2010". Men i alla fall. Kan va kul att fundera, tänka och minnas. Och dela med sig av det för den delen.

Tänkte börja med att leverera listan. Följande rubriker;

• Om Mig, Mimmi..
• Min riktiga första kärlek, första och sista..
• Berättelsen om Basil Mouse
• En dag jag minns..
• Min bästa vän/vänner.
• Ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma.
• I min handväska.
• Min favoritfödelsedag.
• Detta ångrar jag..
• Ett annat ögonblick jag aldrig kommer glömma.
• Det här upprör mig.
• Det här får mig att må bättre.
• Det här får mig att gråta.
• Mina rädslor.
• Min favoritplats.
• Det här saknar jag..
• Ett tredje ögonblick jag aldrig kommer glömma.

Fortsättning följer!