Sen sist..

Av någon anledning  har det inte funnits något behov, någon ork eller någon ro till att skriva i bloggen det senaste.. Jag har haft en par tuffa dagar, veckor? Smärtan och värken har ätit upp varenda sekund av varenda dag och även om jag fortsatt leva så känns det som om allt har stannat upp. Runt omkring mig har värden fortsatt snurra runt runt runt men jag har suttit still och varit minst sagt yr.

Yrsel, illamående, stickande och molnande värk i hela kroppen. Lyckades få en hjärnskakning efter att ha duschat och tappat balansen, slog bakhuvudet i kaklet, så numera är jag ett levande exemplar av det som brukar kallas att slå huvudet i kaklet.. :-P  Jag har haft huvudet i toalettstolen mer än en gång och matlusten har varit på minusnivå. Vad som skapade ovanstående kaos var att jag lyckades få mens, influensa och överansträngning, allt på en gång. Grattis!  Men äntligen är jag på "bättringsvägen" och klarar av att stå på benen utan att kroppen vill sjunka ihop.

Den 12 februari fyllde Johan 35 (eller va de 25...?) Vi firade denna dag med lite fika och en present, vilken Basli försökte hjälpa Johan att öppna. Besviken om något insåg vovve liten att det inte var något ätbart och gick över till att tugga på sina leksaker istället. ;-)

 I paketet låg ett halsband från Edblad.

På alla-hjärtans-dag fick jag den bästa presenten någonsin. Ch tog tag i väggen i vardagsrummet och började måla. Även om det tog emot att ligga och se på så vart de det bästa eftersom jag knappt klarade av att lyfta saftglaset till munnen med två händer. Christopher var som vanligt, och ganska självklart, lite misstänksam emot min idé att låta färgen från hallen följa med in i vardagsrummet lite diskret. Jag var naturligtvis väldigt säker på min sak så när det var klart och Ch satte sig bredvid mig i soffan och såg över sitt verk och förklarade hur nöjd han var så log jag för mig själv. Min idé var alltså inte så galen! ;-)

Jag har också hunnit med en sväng på "memory lane" och med det menar jag gamla dikt böcker, gamla teckningar och annat smått och gått. Christopher bar ner lådor från vinden så jag kunde sitta på vardagsrumsgolvet och göra en "spara-sälja-kasta". Jag var faktiskt väldigt duktig och fyllde en hel 125 liters säck med skräp. Saker som jag tidigare haft svårt att göra mig av med hamnade i "kasta"-högen..

Sen har vi de senaste inköpen, vilka var till Basli Bus och kom ifrån typ Kina. Kläder som jag vill använda för att sätta ett leende på folks läppar. :-) han fick ett set med jeans, kofta och slips.

Och han fick ett set med khaki-byxor, hängslen, skjorta och flyga. Vilket han va sjukt söt i. Såg ut som en liten farbror! ;-)

Nu inväntar vi ett sista set med jeans och en mjukiströja. Sen är han redo att få nära och kära att le stort.

Fast killen nedan behöver inga kläder för att få mig att le. 

Jag ska verkligen försöka bli bättre på att skriva igen.. Det tar lite tid att komma in i gamla rutiner!

Min beskyddare, trogna och underbart söta lill-pojk.

En glad hund ;)

Ett års vaccination.

Stolt matte. Inte ett ljud. Självklart nervös och ville inte alls att veterinären skulle röra honom. Men det gick bra till sist..

Ett års vaccinationen avklarad. Om två veckor är det dags för ännu en kemisk kastrering då det har funkat väldigt bra sen sist vi gjorde den. Planen är att kastrera honom helt till sommaren när vi kan va hemma med honom under semestern.

Bjuder på en trött och sliten Basli.

Id-tag

Efter en lång tids av fundering.. Så beslutade jag mig för att ändå till sist beställa en id-bricka till Basli. Många för och nackdelar. Men sen kom jag på, min hund går inte fram till vem som helst. Min lilla älskling väljer sina människor. <3 så en namnbricka kan knappast skada. Framsidan pryds av "Basil Mouse", medan baksidan står "Mimmi 0709-xxxxxx. CHIPMÄRKT!"

En liten gullig gitarr håller brickan sällskap. Måste ju va lika cool som husse. ;)

Döende ??

Vissa  stunder undrar jag faktiskt. Febern kör bergodalbana. Inte lyckats få i mig mycket till mat. Illamående och allmänt jobbigt att äta.. Hatar att vara sjuk. Men det är väl så, som jag tror alltså, att jag slappnar av nu, när allting helt plötsligt har löst sig på jobbfronten och därav hinner all oro och spänningar i kapp mig och immunförsvaret ger upp.

Oroligt lämnade jag över autogiro-dragning till annan ansvar imorgon. Funderar fortfarande på att under vissa omständigheter åka ner och göra detta jobb. Inte för att jag inte litar på att de kommer lyckas göra de utan för att jag helt enkelt vant mig att göra saker och ting.. Nu kommer det kännas som jag missat någon procedur den här månaden. SUCK! Dessa "enorma" problem man kan ha!

Fick hem mitt nya objektiv till kameran idag, plus extra blixt. Lyckans lycklig! :) för en stund glömde jag att jag faktiskt är sjuk. nästan..

Gjort klart beställningen hos Poshpooches nu också. jäjj! :) blev inte alls som det vart tänkt ifrån början. Men en mysdress och en tröja. Vinterjacka för vänta. I alla fall till nästa månad. :P

Vovve litens kläder.

Om man kollade på mig och inte på vädret idag så skulle man kunna tro att vi snart går in i istid. Tjock halsduk, stor och tjock stickad kofta. Mysigt.. För en gångs skull gillar jag hösten. Inte riktigt kunnat/hunnit njuta av den lilla sommaren som vart, så nu satsar jag på mysiga höst kläder, snygga skor med klack och halsdukar&sjalar i massor.

Även Basli börjar tala om att det är kallare. Mysdressen kommer fram allt oftare. Han vill inte gå ut, utan står i portdörren och totalt blånekar att gå ut. Ögonen idiotförklarar en när man försöker muta med honom ut för att åtminstone göra behoven. Men regn, ursch! Kyla.. Inte direkt favoriten.

Suttit och kikat på lite nya kläder. Det är fanimej dyrare att handla till Basli än mig själv. Men nu har jag skaffat mig en hund som fryser vid minsta lilla kyla så då får jag stå mitt kast. :P    Tyvärr har han ju växt ur typ 90 % av kläderna han fick förra året.. Han skulle ju inte växa mer!?

Poshpooches, absolut den bästa servicen. Speciellt när man är osäker när det gäller storlekar. Denna butik tar servicen ett steg längre. Så, som vanligt villa jag "gynna" sådant bemötande. Så hela jäkla paketet skall beställas därifrån. Hösttröjor, myskläder, vinterjacka med mera. En ny säng kanske? haha. Min bortskämda lilla bus vovve.

Igår var det nästan nära att vi blev ett fjärde i familjen. Ch och jag förälskade oss i en liten vovve. Drömmen är ju att skaffa en kompis till Basli. :) framtids projekt. Inte riktigt läga just nu. Men det hade varit underbart mysigt.

(Men ursch vad dyrt det skulle bli om jag hittar EN TILL bushund som fryser som Basli.. i det fallet får de se till att de kan använda samma storlek, eller att den nya hunden kan använda Baslis gamla kläder..)

Kanske borde ta och sälja hans gamla kläder på tradera. Vissa jackor med mera är ju knappt använda. Andra borde nog slängas?

Dessa har jag skickat iväg för en prisförfrågan i alla fall till Poshpooshes. Skall absolut inte köpa allt. ÄVEN OM JAG VILL! :)

Berättelsen om Basil Mouse. Del 2

Så, då ska andra delen av berättelsen om Basil Mouse bli av. Tänkte skriva lite mer kortfattat om vad som hände sen. Det är dock väldigt viktigt för mig att dela den här historien för att någon kanske läser detta och tänker en extra gång när de åker för att kolla på en hund.. Ibland måste man öppna ögonen!

För att sammanfatta kvinnan, hon var som sagt annorlunda, jag skulle inte lita på henne för en sekund om jag vetat vad jag vet idag. Det var en hård läxa vi fick. Vi borde väl fattat. Men ibland är man blåögd. Kanske var de känslan av att vi räddade honom ifrån ett liv i vanvård och misär? Huset där kenneln var, var hundarnas, hon lät dem göra precis som de ville. Med andra ord, sina behov var som helst, när som helst, tugga på allt.. "Man köper bara en ny soffa på blocket när den blir för äcklig!" och "Jag är storkonsumerare av Ajax och Klorin!" Två citat tagna ifrån denna speciella kvinna.

Så, rumsren? Inte någonstans. Men han var smart, och lätt lärd. Fattat galoppen fort och det tog max 1-2 veckor sen visste han precis hur man skulle göra.

Nästa punkt, att gå i koppel. Första gången vart en mardröm. Inte var att han slet och drog. Nej mest tvärtom. Han kastade sig i panik så fort de tog emot i kopplet. Försökte helt enkelt fly. En hemsk syn. Stackarn förstod ingenting.. Ännu en sak hon ljugit om.

Det är en rätt tråkig historia om vad som hände månderna efter köpet. Basil mådde fort bättre.. Och blev framförallt mer och mer van vid våra rutiner. Kopplet blev ett mindre och mindre problem också. Självklart tog vi Basli till vetrinären så snart allt landat.

Hon skulle ju nämligen ha chippat Basli precis innan vi kom. Detta ville jag kontrollera när magkänslan sa mig att saker och ting vart väldigt fel. Som svar på tal, det fanns inget chip. Och det är ytterst ovanligt att det försvinner helt. Dock inte helt ovanligt att det vandrar, men att det är helt väck!? Knappast..

Kvinnan som hade kenneln var SKK-registrerad. Helt enkelt, hon ska följa SKK's regler. Bland annat säger dessa att hunden skall vara registrerad vid försäljning, absolut senast vid 12 veckors ålder, ett köpeavtal ska skrivas, hunden skall vara vetrinärbesiktigad med mera. Som sagt vi var DUMMA! När hon sa på ett klämkäckt vis att vi inte behövde något kvitto för att de va ju en ärlig affär så nickade vi korkat och vågade inget kräva. Vi ville ju bara ta med oss vår nya vän därifrån fort som ögat.

Jag läste allt jag kunde om rasen, Chihuahua. Men det tycktes inte stämma? Riktlinjerna inom rasen passade inte riktigt in. Till sist letade jag rätt på en kunnig person i hundvärlden, någon jag kände att jag kunde lita på. Fick för många bud angående hans rasegenskaper. Till sist sa två personer samma sak, dessa två personer var en uppfödare och en vetrinär. Han är troligen en korsning mellan Naken Hund och Chihuahua. Läser man om raserna så kan detta stämma mycket väl, inte för att det spelar någon roll.

Under flera månaders tid sökte vi kvinnan vi köpt honom av. Till sist slog min dåvarande chef ut vingarna över mig och ställde upp med sin röst och trygga styrning igenom situationen. Hon följde även med när han skulle till vetrinären, men ringde även och sökte kvinnan om och om igen. När hon till slut fick tag i henne sa hon sig va sjuk, men i våra öron lät det på ett helt annat vis. Kortfattat, hon lät FULL!

Valserna fortsatte. Hon ljög i telefon, eller så hade hon ljugit när vi var där, jag vet faktiskt inte vilket. Stamtavla fanns ingen. Hon skulle skicka ett köpeavtal. Han var renrasig chihuahua.. Lögn på lögn på lögn..

Det tog flera månader innan jag gav upp hoppet. Helt och hållet om att någonsin få varken köpeavtal eller svar av den där människan. Hon sjönk allt lägre på min skala av idioti!

Kortfattat. Basil levde i sin egen avföring, hade troligen fått en hel del stryk, inte vart utanför den där lilla fyrkanten med dött gräs som hon kallade trädgård på säkert flera månader. Idag mår han bra. Lite nervöst lagd, men vissa säger att det hör till raserna. Osäker med nya människor, skäller helst först och nosar sen. Framförallt när det gäller barn blir han väldigt orolig, risken finns att människans barn kanske hade varit elaka. Han mår inte bra av förändringar, han kräks så fort vi möblerar om, med ord renoveringen har varit ett stort problem för vår lilla kille. Han ogillar starkt folk som bråkar, reaktionen är kräkning.

Det är en smart liten vovve som faktiskt har vunnit många fler hjärtat än vad jag vågat hoppas på. Framförallt min moder som inte alls gillar hundar. Det är även hans favorit efter mig såklart ;) "mormor" är näst bäst helt enkelt.

Min älskade Basil Mouse. Drömmen om en hund som blev sann. Skulle inte byta bort honom emot någonting i hela världen! <3

Berättelsen om Basil Mouse. Del 1

Det sägs att sådan hund sådan matte. Jag och Basli är väl om något ett bra exempel på det. Vi står likadant, vi beter oss ofta likadant, helt enkelt vi speglar varandra lite för bra i vissa situationer.

Historien om Basil Mouse är lång, med en del tråkigheter, men en sjukt underbar händelse.

För att börja ifrån början, tanken på att skaffa hund har alltid funnits, ända sedan barnsben. Önskan om att ha en liten vovve har alltid varit en dröm. Men på anledning av mina föräldrar har den aldrig slagit in. Innan nu.. Det började pratas om det när min vän Robin skulle flytta in vägg i vägg. Tack vare olika arbetstider skulle vi lätt kunna lösa skötseln av en hund tillsammans. Så jag letade, ringde, mailade och sökte med lampa och kompass efter den där hunden som skulle "tillfredsställa" oss båda.

Efter min bästa vän Backie. Den amerikanska bulldogen som vann mitt hjärta några år tidigare så var jag kräsen och nogrann med valet av en ny vän.

I slutet av Juli har jag för mig att det var!? så satt vi i bilen på väg mot Helsingborg. Ingen aning vad som väntade oss när vi väl skulle komma fram. Vi var överens om att hålla oss på banan bägge två, både skulle enas innan beslutet skulle tas.

Chockade möttes vi av en kort, rubust liten skånekvinna som vinkade in oss på en grusparkering vid ett hus som såg ut att trilla ihop vilken sekund som helst. När vi klev ur bilen presenterade jag mig artigt, presenterade även Robin och möttes av kommentaren, "ja, vi får la se hur det här går, jag har redan skickat hem flera stycken och bett dem dra åt helvete!" på den bredaste skånskan jag hört på länge.

Jag och Robin utbytte en blick. Skulle vi kasta oss in i bilen och låsa dörrarna och åka hem direkt. Men det gjorde vi inte. Trots att jag många gånger under resans gång önskat det. Hon babblade på, om allt ifrån att hennes man byggt Öresundsbron till att hennes mans bror var president. Skrämseltaktik?! Den verkade inte funka på oss i alla fall. Vi kastades in igenom en grind på baksidan av huset, och en tio-femton-tal hundar kastade sig emot oss. Alla utan en, en choklad färgad liten kille som osäkert tittade på oss från avstånd. Jag vart förälskad direkt. Hans ögon såg ut att be mig ta honom där och då och springa så fort jag kunde.

Vi pratade vid ett skrangligt bord i säkert en timme. De ställde frågor om vår tillvaro, vi ställde frågor om hunden. Hon berättade att han var chippad dagen till ära och därav var lite osäker av den anledningen. Jag nickade förstående och svalde både bete och krok. Innan vi visste ordet av hade hon redan plockat fram de få papper som fanns, egentligen var det bara ett enda papper ifrån jordbruksverket som hon själv fyllt i lite uppgifter på. Stamtavla vägrade hon ge oss med anledning till att vi inte fick använda honom i avel... Det var aldrig våran tanke!

Jag tittade på Robin, i samförstånd, utan ord bestämde vi oss direkt. Han skulle följa med oss hem. Resten fick ordna sig senare.

För att sammanfatta vad hon sagt när vi var där;
- Han var chippad.
- Hade stamtavla??
- Hade gått i koppel??
- Var rumsren?
- Hade avlats på av misstag??
- Hon hade köpt honom för 16.000 för att avla på, men på grund av att han inte rest öronen valde hon att sälja hon för några ynka tusen lappar. (trots att hon sa att vi borde avla på honom?? hon måste ju för "knulla" som hon sa vackert uttryckte sig)
- Hon skulle skicka stamtavlan vid ett senare tillfälle om vi verkligen ville ha den??
- Behövde inget kvitto??
- Hade inga ägarbevis hemma??

En vettig människa hade lämnat hunden där. En förståndig människa hade direkt fattat att det var något lurt. Men kärleken, förälskelsen vid första ögonkastet var total. Så vi blev blinda..

fortsättning följer!

Blå Stjärnan Akut!

Ibland blir saker inte riktigt som man tänkt. Min måndags kväll blev långt ifrån vad jag hade förväntat mig. Kom i säng sent trots att mat och träning var avklarad. Saken var den att mitt lilla busfrö på något sätt kommit upp på köksbordet, satt i sig hela min matlåda. Till dagen i ära hade jag gjort kycklinggryta med både gul lök och vitlök. Den paniken som spred sig i kroppen kommer jag aldrig kunna beskriva i ord. Jag har läst på en hel del sen jag skaffat mig hund och orden giftigt och dödligt blinkade framför ögonen på mig..

Ringde mamma, grät. Ringde pappas sambo, lite mer samlad. Ut med Basli, försöka få igång magen på honom. Men paniken spreds när han verkade bli slö. Skakade. Betedde sig underligt och jag greppade halmstrån, klockan var ju 9 på kvällen. Det finns väl inga vetrinärer i Borås som har öppet då?! Men tack och lov, kastade mig på telefonen, Blå Stjärnans Djursjukhus i Borås hade precis öppet till 21. Helt enkelt det var bara att ge de ett försök. Turen föll på min lott den dagen. Jag fick svar!

Efter en kort ordväxling blev vi ombedda att kasta oss i bilen fortast möjligt. Hon förklarade tydligt att det är bråttom. Och jag försökte samla mig, hitta gps:en i detta virr-varrer för att hitta vägen mitt i denna stress, det fanns ingen möjlighet till det. Så in i bilen, upp till sjukhuset, som faktiskt inte ligger allt för långt bort utan på Göta. Väl framme blev vi varmt omhändertagna. Hennes lugn och trygghet smittade faktiskt av sig. Väl inne på rummet försökte vetrinären sig på att ge min älskling en bit "Frolic" för att bli kompis med honom men min kille är smart. Inte tar man godis ifrån främlingar. ;)

Upp på bordet. En spruta och sen var det bara att vänta..

Både jag, Ch och sköterskan kröp ner på golvet vid Basli när han började spy. Hon hjälpte honom genom att lyfta bakdelen. Det var ingen dålig portion han lyckats få i sig. Han kräktes i ungefär 30-45 minuter sen försökte vi oss på lite vatten, men inte heller detta gick han med på.

Efter en bra stund sa vetrinären att det inte var någon fara längre. Det var bara att åka hem och hålla ögonen på honom. Lättade, trötta och fortfarande väldigt skakis så tog vi bilen hemåt. Väl hemma försökte vi varva ner, i alla fall jag, för jag hade ett jobb att sköta dagen efter. Ch hade fått ledigt mitt i allt det här för att kunna stanna hemma med vår lilla vovve. "Vabba" för en vovve. Kanske man borde införa?!

Basli var något piggare på eftermiddagen. Men fortfarande lite frånvarande och väldigt "mammig". Han fick någon hand mat då och då som han hetsåt. Idag tror jag att han är mycket bättre.. I morse vart han pigg och skulle absolut komma ut i köket och pussa på mig trots att han var sitt vanliga morgontrötta jag.

Så att rekommendera, ha uppsikt. LÖK, choklad, vindruvor, rå potatis och allt det nu kan va. Alla är inte lika känsliga men bäst att hålla koll.

Jag vill även lyfta upp Blå stjärnans Djursjukhus till skyarna. Bemötandet, hjälpen och tryggheten. Helt otroligt underbar vetrinär som jag faktiskt tänkt leta rätt på och skicka blommor till. Jag kan med trygghet och rakt ifrån hjärtat rekommendera denna klinik. Blå stjärna, ni var helt enkelt bäst.

Bebis <3

Sömnlös..

Helt underbart verkligen... Klockan är snart 2 och jag kan verkligen inte varva ner och somna. Allt snurrar innanför pannbenet, och då menar jag verkligen ALLT!

Kom bland annat in på min och vännen Robins tur till Skåne som slutade i att vi kom hem med en chokladfärgad chihuahua, eller ja, det var va vid trodde då i alla fall. Och fram för allt hur skönt det är att veta att man troligen har räddat i varje fall en liten vovve ifrån klorna på en galen kvinna som ansåg att det är helt okej att låta hundarna kissa och bajsa inomhus..

När vi köpte Basli så visste han först och främst inte vad han hette, han var som sagt inte rumsren, han kunde inte gå i koppel.. Listan kan göras lååång! Visst kände jag lite rädsla för vad jag gett mig in på, men jag har ALDRIG någonsin ångrat mig. Den lilla vovven är mitt absolut bästa beslut och köp någonsin!

Nog babblat om det.. Kanske ska ta mig en kopp lugnande te och försöka en sista gång varva ner. Jag vill sova!

John Blund, komsi komsi.

Godmorgon :)

Mattes bebis.

Pyjamasen finns här:
http://www.doggie.se/hund/hundklader/badrockar-pyjamas/animal-lounger