Att ha modet att våga..

Om någon hade sagt till för ungefär 5 år sen att jag idag skulle vara sambo och gift, att jag skulle vara trygg och lycklig i hjärtat? Ja, då hade jag förmodligen skrattat åt denna fåniga person. För jag hade bestämt mig för att jag skulle bli en karriärkvinna. Jag tröttnat på ett krossat hjärta eller mitt egna veliga sinne. 

Men du fanns där och väntade på mig och utanför den lokal vi sedan höll vår bröllopsfest i mötte jag din blick och du vann mitt hjärta för evigt.

Jag förstår fortfarande inte hur man kan älska en annan människa så mycket som jag älskar dig. 

Jag trodde ärligt talat inte att jag skulle få uppleva den rena, äkta och sanna kärleken. Att jag skulle få känna mig nära en person på riktigt, att känna full tillit och trygghet. Men det hade nog alltid bara med mig själv att göra, för när jag började älska mig själv så fick jag kraften och modet att våga älska någon på riktigt. 

Du kom in och svepte med dig allt jag hade byggt upp, alla dessa murar, alla känslor jag för länge sen hade stoppat undan och grävt ner för att inte behöva känna. Du tog med mig ut ur kylan och gav mig din trygga varma famn att låta mig fångas in i. Hos dig kan jag vila.. hos dig fick jag frid för första gången i mitt liv. Jag har sedan första gången älskat att ligga med mig huvud emot din bröstkorg och höra ditt hjärta slå, det är som musik för mig, som den bassträng du drog på när jag såg dig på scenen.
Flykt skulle varit enklare att göra precis som många gånger förr.. Men jag valde den gången att stanna precis som du valde att stanna och föreviga vårt liv när jag bad dig att gå när sorgen fann oss.

Mitt sanna jag fick äntligen ta plats och rum, jag kan tillåta mig själv att bara vara. Du tillät mig att blomma som den vackraste blomma som länge legat som ett litet frö i marken och varit för rädd för att komma upp. Än idag växer jag vid din sida. 

Jag hade föreställt mig dig, jag hade drömt om dig men kunde aldrig ana att det kunde vara på riktigt, så fantastiskt. Att du skulle överträffa alla mina förväntningar. Det spelar ingen roll hur andra ser dig för jag vet att du med mig är varsam, ödmjuk, omtänksam och ger mig trygghet, du finns alltid där och stöttar mig vad som än kommer i vår väg och jag vet att tiden som gått bara är ett förspel på vad som komma ska.

Idag är vi varit tillsammans i fyra år. Jag älskar dig Christopher Backlund.

Ett år..

Han va den med ryktet som player. Hon fick ryktet att va den som bytte kille som andra bytte trosor. Den 25 september 2010 träffades dem första gången och det var kärlek vid första ögonkastet. Sen dess har det gått 5 år och under dessa har vi hunnit med att skaffa hund, flytta ihop, förlova oss, köpa en ny-ny bil och till slut gifta oss. Det sistnämnda, Norges nationaldag, men för oss är den 17 maj vår bröllopsdag och i år är det vår allra första. 

Från den 25 september 2010 till den 17 maj 2015 är det 1695 dagar och jag har älskat min Christopher mer eller mindre ;-) i alla dessa dagar och räknar med att älska honom minst lika mycket tills dess att jag slutar andas.

Fotona är tagna av vår älskade ängel Mari Nilsson.

"Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken. (1 Kor. 13:4-7, 13)"

Internationella ME/CFS-dagen; "Behovet är akut."

Ja, jag vet, ME-drabbel nu igen. ;-) Men om du är trött på tjatet och gnatet? Då tror jag det bästa är att undvika min blogg under maj månad. För egentligen är hela maj blå, i alla fall för oss ME-människor i Sverige. Men idag är det den internationella ME/CFS-dagen tillsammans med några andra autoimmuna sjukdomar som vi delar den här dagen med, bland annat fibromyalgi vilket också är en diagnos jag lever med. Dock vill jag lysa upp just blått för ME idag!

Det har börjat ramla in artiklar, radiosändningar och en massa annat ute i media. Som jag nämnt tidigare finns det en grupp på Facebook som heter "Bär något blått på internationella ME-dagen 12 maj", där minst 25 av mina vänner/bekanta valt att klicka ja på sin inbjudan. Dock har jag glömt att berätta om den andra gruppen som skall presenteras med trumpet och fanfar för det jobb som de läger ner på att sprida kunskap: "ME i Maj". Den sistnämnda lägger varje dag upp information om ME och dessa har delats av många personer, med andra ord informationen sprids på Facebook.

Hittills har Borås Tidning hunnit med en artikel, även en liten notis. Artikel lägger jag i via en bild, klicka på den så blir den större och läsbar. :-) Notisen är en frågeställning till chefen för Borås Energi&Miljö av den anledningen att i natt lyste deras ackumulatortank blått efter klockan 24:00. (Natten mellan 11-12 och fram tills natten mellan 12-13 maj.) Förklaringen till detta är att företaget valt att visa ME-sjuka sitt stöd. Det som gör historien ännu mer fantastisk är att Elfsborg, fotbollslaget, ville att tanken skulle lysa gul och svar för dem när de vann SM-guld, men vet ni va? Det gjorde den inte! ;-)  (fnissar lite för mig själv här i sängen!)

Den 10 maj intervjuades Eleonor Bengtsson från RME Väst i Radio P4 Sjuhärad. Sändningen titulerades "Blått ljus belyser okänd sjukdom", och går att lyssna på om du klickar på titeln.

Sundsvallstidningen var egentligen före P4:a. Artikeln om Cecilia Ekhem lades ut redan den 9:e maj. :-) Den artikeln hittar du här.

Idag kan du däremot läsa i Metro och Aftonbladet varsin artikel om ME. Det värmer så i hjärtat att dessa eldsjälar väljer att lägga sina få skedar av energi på att göra något stort och ansträngande som detta.. Metro skriver om Claudia, och i artikeln möter man både Claudia själv, men även hennes man Mats. Klicka här för att komma rätt. Sen i Aftonbladet hittar man den före detta pressekreteraren Pernilla Zethraeus som just idag är debattör. I hennes debatt skriver hon bland annat: "Idag är det den internationella ME/CFS-dagen. ME/CFS är en multisystemisk sjukdom klassad som neurologisk av WHO. ME/CFS har liknats vid en influensa som aldrig går över. Trots att upp mot 40 000 svenskar kan vara drabbade saknar stora delar av vården kunskap om sjukdomen. Bristen är akut och patienter är lidande." Den debatten hittar du här.

Jag kommer senare dela med mig av alla underbara människor som valt att stötta mig (och alla andra ME-patienter) genom att klä sig i blått, byta profilbild eller göra något annat för att visa stöd och omtanke en blå dag som denna.

Men vill avsluta med något som fick mig till tårar. Varma tårar. Omtänksamma tårar. Känslan av att synas och finnas till. Då jag trodde min älskade make glömt av vad det var för dag idag, då den mannen har så mycket innanför sitt pannben på en gång. ;-) Men så kom det ett sms! En bild och en text: "Vi på Autoexperten vill visa vårat stöd för dig och dina ME-människor genom att avtjäna dagen i blått. Samt att detta ska delas ut på alla sociala medier. Sen kommer vi att lägga upp detta på Autoexpertens facebook sida där vi kommer berätta kortfattat om ME och att vi stöttar er i eran kamp". Tack älskling, tack kära makens kollegor, och tack alla andra som hittills visat ert stöd den här 12 maj 2015. En dag jag kommer minnas med värme länge länge. <3

Från mig till typ Frölunda ;-)

Ställde klockan på tio i 9, även om jag var vaken långt innan dess. Christopher har det "sena passet" idag, därmed började han något senare. Konstigt men väldigt mysigt att dricka kaffe ihop en fredagsmorgon. :-) Vardags-specialitet! När Ch gett mig en lång puss hejdå och lämnat mig vid halv åtta så stannade tiden. Klockan ville absolut inte bli 9! Förbaskade klocka..

Men lite musik.. Läste BT, Markbladet och Aftonbladet. Bara försökte fördriva tiden. Kvart i nio kollade jag på klockan och kände att nu jäklar. Min plan hade förmodligen inte haft någon vikt för någon annan, men för mig var det så otroligt viktigt att allt gick precis som jag tänkt. Klockan slog 08:58 och jag klickade på "uppdatera" och PANG, biljetterna hade släppts.

De senaste dagarna har jag lite diskret dragit några "vita lögner" för att ha lite koll på plats, tillgänglighet och allt annat som hade betydande roll i min lilla överraskning. Vad är det egentligen jag babblar om? :-)

Jo... Ishockey! (hahaha, förlåt, men trodde aldrig jag skulle nämna ishockey såhär.) Men jo, sporten om min lilla man följer, eller det är ju egentligen bara ett enda lag han följer slaviskt. Frölunda. Blä! Jag är så trött på ishockey, och vet att när den här säsongen är över så kommer jag krama tv:n. Skämtåsido, så illa är det inte. Men när två karlar tar upp vardagsrums tv:n alldeles för många timmar per vecka genom att första spela NHL 15 på Xbox, och sen avslutar kvällen med en riktig, direktsänd match. Då blir det helt enkelt liiite för mycket hockey.

Så, för att döva mitt samvete att jag är sjuk och inte orkar hitta på massa "normala" saker som "normala" nygifta borde göra. Visst låter det hemskt! Men sanningen är ju sån, jag kan inte ens gå på bio längre. Varför? Ja.. av olika anledningar vilka jag inte på humör för att dra upp nu. I alla fall, åter till ämnet (jag har blivit bra duktig på att börja på en sida och fortsätta på en annan för att inse att jag inte blev klar med den första..)

Jag satt antagligen bland de första och valde platser till Christopher och hans pappa Jan. 16 mars, 18:30 skall dom få se Frölunda spela sin tredje kvartsfinal emot.. öh! Det vet jag inte ens. Men dom spelar i alla fall emot några andra grabbar som har skridskorna "påsnörade". Haha. Heja Mimmi, full koll på läget som alltid.

Så när jag fått bekräftelse på bokning, betalt och fått biljetterna skickade till min mail så tog jag kort på bokningen. Gjorde lite "spex" i ett program på telefonen och skickade ett mms med resultatet till både Christopher och Jan. Responsen? Precis den jag hoppats på. Två män utan ord. Lyckliga. :-)

Min lilla överraskning till dem. En kväll, far och son, tillsammans, för att se sitt älskade Frölunda på plats i Scandinavium. Känner mig väldigt nöjd med mig själv. ;-) Jag kanske inte kan följa med och stå där och hoppa och gapa åt domaren, men jag kan bannemej unna dem något. Speciellt Christopher som varje dag genomlider den här förbaskade sjukdomen tillsammans med mig. Som ser mig lida, som ser mig falla, som hopplöst måste se på och precis som jag acceptera läget, i alla fall tillfälligt. En vacker dag är hon tillbaka, starka, "friska", spontana, spralliga, ÖVERENERGISKA; Mimmi. men tills vidare får jag njuta av att unna andra de jag själv hade velat göra. Kanske inte just hockey? Men.. ja, åka skridskor hade jag gärna gjort.

Nobody else..

You know I need you. Nobody else could be you. 

I know I'm lost and crazy.. but you are the one that saves me. 

Every wall I built, you have broke in, 

every door I close, you have opened. 

You know, you know I need you, cause nobody else could be you..  

Somewhere on that old road I took the wheel and lost control 

and let my fear of falling get the best of me. 

But you know I need you cause nobody else could be you. 

Every wall I built, you have broke in, 

every door I close, you have opened.. 

I need you. 

I could never really run away from what we got, 

cause you are the heart I know I can't replace. 

You know, you know I need you, 

cause nobody else could be you.. no..  

Nobody else could be you!

Vad hade jag gjort utan er?

6 månader..

Kärleken kan vara både svår och komplicerad, och alldeles alldeles underbar.

Det krävs BARA 4 minuter för att veta om du gillar någon. Det tros vara kroppsspråket, tonen i vad du säger och hastigheten i det du säger, som är nyckeln till om vi instinktivt tycker om någon.

Ögonen är själens spegel, som man brukar säga. Det är bevisat att om du tittar in i ögonen på en person, även om personen dittills varit dig okänd, produceras det kemiska ämnet som triggar ”flight-to-fight-syndromet”.

Och ja, fjärilar i magen finns på riktigt. Adrenalin är det ämne som skapar känslan av fjärilar i magen..

De flesta av oss vill ha en partner att dela livet med, och söker efter livslång kärlek. Men när du väl träffat någon, hur kan du egentligen avgöra om det är äkta kärlek eller inte? När man blir förälskad är det lätt att bli helt hänförd av sin partner vilket får många till att dra slutsatsen att det är äkta kärlek som de upplever.

Ett college i New York utförde en studie där de ”gjorde” hjärnskakningar för att kunna se hur kärlek påverkar hjärnan. De visade en bild på deras partner samtidigt som de skannande hjärnan vilket visade i vilka delar som det blev en ökad aktivitet i den delen av hjärnan som är kopplad till begär blev mer aktiv, dessutom ökade aktiviteten i den del där dopamin produceras. Vilket påverkar vår motivation och vårt välbefinnande. :-) Det är med andra ord inte så konstigt att vi söker efter en partner, då studien visar att kärlek inte bara är en känsla, det är något vi har en drift efter i våra hjärnor, precis som vår drift att hitta mat och vatten.

Romantisk kärlek avtar efter omkring ett år, men håller länge. Ett år efter ett förhållande har inletts förändras relationen. Forskningen visar att svettiga handflator, fjärilar i magen, känslan av eufori och beroende avtar.. Men kärleken håller!

Att blir kär har ungefär samma neurologiska effekt som att ta kokain. ;-) Båda tillstånden triggar hjärnan på liknande sätt, nämligen att vi blir euforiska. Forskning har till och med visat på att hjärnan stimuleras på 12 olika ställen både när du är kär eller är hög på kokain. Och när två personer som är kära tittar på varandra sker något magiskt, deras hjärtslag synkroniseras, detta sker efter bara tre minuter..

I ett förhållande är ett attraktivt ansikte viktigare än en attraktiv kropp. Det gäller inte när du bara är ute efter en kort flirt, då är kanske kroppen viktigast för dig. Men det är helt tvärtom för den som vill ha en lång relation, då har ansiktet den stora betydelsen...

Förhållanden där par är för lika håller oftast inte. Det är faktiskt så att motsatsen attraherar, det är i alla fall delvis bevisat. Men det gäller även par där man är alldeles för olika. Så hur ska det egentligen se ut? Den grammatiken är inte lätt! Det måste bland annat finnas saker som du kan lära från den andre för att känna att förhållandet är värt det (enligt forskningen).

Det finns en gyllene matematisk formel med tre olika komponenter som skapar äkta kärlek. Antingen romantisk kärlek som består av passion och intimitet, eller kamratlig kärlek som bygger på intimitet och engagemang till relationen, eller en ensidig kärlek som bygger på passion och engagemang… Men egentligen den allra starkaste kärleken finns i det som kallas den perfekta kärleksformeln, självklart består den av alla tre komponenterna; intimitet, engagemang och passion. :-)

Psykologen Robert Sternberg håller med i ovanstående och förklarar att den sanna kärleken har passion i form av att de känner en stark attraktion och lust för din partner. Det finns också ett nästintill tvångsmässigt behov av att få dina känslor besvarade. Den intimitet som äkta kärlek för med sig leder till tillgivenhet. Närheten och de band som formas mellan parterna växer fram först när man spenderar mycket tid ihop och delar allt fler aspekter av livet med varandra. Intimitet är något som tar tid, och bygger på tillförlit och att man känner sig säker i varandras sällskap. Med engagemang menar att det krävs en förmåga att hålla ihop oavsett vad som händer och att kunna lösa konflikter på ett moget sätt. Missförstånd löser man tillsammans utan att förutsätta att partnern har dolda motiv. Den här sortens engagemang innebär att du har en vilja att försonas och att fortsätta förhållandet oavsett hur du känner för stunden.

Sanna kärleken kommer till skillnad mot vad många kanske tror inte utan sin beskärda del av besvär eller ansträngningar. Det är viktigt att aldrig sluta vårda och jobba på relationen, även om passionen kanske svalnar succesivt så finns det då kvar en stadig grund att stå på. Det kan beskrivas som en ständig process, hur du älskar din partner och hur din partner vill bli älskad. Att älska någon innebär också att vara empatisk och se till så att bådas behov i en relation blir tillgodosedda.

Ta inte din partner för given och behandla han eller henne för vad den är, med andra ord den viktigaste och mest speciella personen du har i ditt liv.

”Det sa bara klick”, en mening som används för att beskriva vad som händer när djup attraktion uppstår vid första ögonkastet. Är det kärlek? Och hur vet man det? Du kliver ur en bil vid Arena Center, någon står där och era blickar möts, du blir alldeles varm och knäsvag, och plötsligt känns ditt liv annorlunda. En person som du inte ens visste fanns har tagit ditt hjärta i besittning, och du har en känsla av att du är förälskad. 

Vad händer egentligen vid detta ögonblick när kärlek sägs uppstå vid första ögonkastet? Det finns de som säger att det är karismatiskt, kemiskt, att man har träfats förut i ett tidigare liv och därför känner igen varandra och att man kanske har något man behöver göra klart i livet. Det kanske inte låter så romantiskt?! Det finns dom som säger att de bara är en fysisk attraktion, att just den personen man möter motsvarar de ideal man har satt upp medvetet, eller undermedvetet. Det kan också vara så att båda mår så bra just i den stunden och att de i sin totala egen kärlek skulle kunna ha blivit attraherade av vem som helst om den personen kommit in i rätt ögonblick..

Eller är det något kemiskt? Något som uppstår just mellan dessa två personer och inte några andra. Eller är det kärlek och vad är det i så fall och hur vet vi att det är kärlek? Och den viktigaste frågan av alla; Behöver vi egentligen veta?

Jag behövde inte det. Vi möttes en eftermiddag, på en parkering, vi fann varandra, för alltid och för evigt. Och nu har vi varit gifta i 6 månader.. Livet ger oss sin beskärda del av glädje och sorg, kyla och värme, men det som alltid kommer finnas mellan oss är det där ögonblicket när vi fann vår själsfrände, vår eviga kärlek, vår andra hälft och den kommer alltid förbli bara vår. Bara vår.

3 år.

Det handlar om att fånga dagen, att inte låta ett ögonblick försvinna iväg. Idag har jag och Christopher varit ett par i tre år. Det som är rätt otroligt är att hälften av den tiden har jag varit sjuk, om inte mer. När allt började var jag helt säker på att Ch skulle lämna min sida, men han stannade.

Under vårt första år tillsammans hann vi med att flytta ihop och sedan förlova oss. Det finns så många minnen, så många ögonblick som man minns med värme och massa kärlek. Allt ifrån kvällen den 16 juli 2011 när jag satt i Christophers knä i Skene. Ett partytält var uppställt för de två mellanbarnen i familjen Backlund, lite kalas var det. Den ena blev 20 den andra 18 om jag minns fel.. Jag skulle göra en kort visit, men det slutade med att jag stannade hela kvällen. Jag satt i Christophers knä medan jag diskuterade punkrock med svärfar Jan. Sex Pistols, The Clash, The Ramones och så vidare.

Kyssen som finns bildbevis på, den var magisk precis som allt annat mellan mig och min älskade man. Hela världen blev suddig och jag snurrade runt runt. Ja, han är en j*vel på att kyssa mig så jag blir knäsvag. Från den dagen var det han och jag emot världen.

Den 13 augusti 2011 så sjöng jag och Christopher spelade på min mors bröllop. Minns att vi var väldigt diskreta med vår relation men tror varenda människa såg blickarna vi gav varandra. Det flög gnistor mellan oss. Vi hade varit isär ett halvår och när vi väl fann varann igen fanns det inget som kunde skilja oss åt.

1 november om jag inte är helt ute och cyklar så flyttade han in i min lilla tvåa på Sjöbo. :-)

8 december bad han min far om min hand. Gammaldags men otroligt romantiskt.

24 december gick han ner på knä och jag sa ja.

När allt var som värst och jag ville kasta in handduken för allt kändes bara fruktansvärt. Diagnosen fanns på papper 2013 januari och i april bad jag Christopher att flytta och fortsätta sitt liv utan mig, men som vanligt lyssnar han inte på mig ;-) skämtåsido. Istället för att ta sitt pick och pack och dra så sa han bestämt att vi skulle gifta oss. Jag trodde inte det var sant. Han ville att vi skulle gifta oss, trots att livet aldrig skulle bli desamma med min kroniska sjukdom! Men...

17 maj 2014 gifte vi oss, i år, med andra ord så blev vi man och hustru. Eller frugan som han helst benämner mig numera. ;-) Han är mitt allt, mitt hjärta och min stora kärlek.

3 år kanske inte är så mycket. Vissa kanske tycker att vi tagit väldigt stora beslut alldeles för fort. Men när det är rätt, ja, då är det de. Jag kommer aldrig ångra något av våra val. Är man säker så är man! Utan Christopher hade jag förmodligen kanske inte suttit här idag. Hur hemskt och fruktansvärt det än låter, så är det kanske sanningen. Vet inte om jag hade klarat av att ta itu med livet efter beskedet den 24 januari 2013.

Jag älskar honom av hela mitt hjärta. Idag, igår och för alltid, för evigt. <3

Underbara fästman..

16 Juli 2011.

Av många anledningar valde jag och Ch att hålla tyst några veckor innan vi gick ut med vår relation. Det var väl lite mer än en månad som gick innan vi officiellt erkände att vi var ett par..

Förklaringen är väl endast att det fanns många som kunde lagt sig i.. Konstigt nog har folk en ovana att göra det. Men sen fanns det samtidigt en viss osäkerhet hos oss båda. Vi bröt ju upp i December 2010, av den anledningen att det helt enkelt inte funkade. Men tiden som gick gav oss både styrka, förståelse och framförallt förlåtelse för allt som sagts och gjorts. Kärleken blossade upp, och vi tvekade inte. Utan avvaktade helt enkelt lite..

Men sanningen är den, att 16 Juli 2011, blev vi ett par. Inte den 21 Augusti som många trott. :) Samtidigt som många redan visste, speciellt våra anhöriga med tanke på att det knappt sära på oss!

Det har varit många toppar och dalar. Det har varit rörigt, krångligt och ibland lite trassligt i sömmarna, men så har vi alltid kommit ut på andra sidan tillsammans. En berg-o-dalbana helt enkelt. Men det är ju så livet är..!? Hade det gått helt slentrian och platt så hade jag garanterat slagit bakut och sprungit fort som tusan.

Med Ch är livet aldrig tråkigt. Visst, vi har en vardag precis som alla andra. Men det fantastiska med oss är att en helt vanlig tisdags kväll kan vi få världens ryck och exempelvis riva ner allt på en vägg och börja spackla. Eller varför inte bryta ihop vid läggdags och bara skratta åt; ingenting!

Jag älskar dig Christopher Jan Gunnar Backlund. Igår, idag, imorgon och föralltid.

"Jag satte fart ut på en smal väg, många många år sen. Hoppades att jag skulle hitta den sanna kärleken längs den trasiga vägen. Men jag gick vilse, en gång eller två. Torkade min panna, höll på att att ge upp. Jag kunde inte se hur alla tecken pekade direkt till dig. Varje förlorad dröm, ledde mig till den plats där du befann dig. Andra som krossade mitt hjärta, men de var som norra stjärnor som visade mig vägen in i dina kärleksfulla armar. Så mycket vet jag är sant. Gud välsignade den trasiga vägen, den ledde mig direkt till dig, ja det gjorde han.. Jag tänker på de år jag tillbringade med att gå längs den trasiga vägen, dessa bara passerade, jag skulle vilja ha den tiden jag förlorat och ge den tillbaka till dig. Men du bara ler, och tar min hand, du förstår, du har varit där du med. Det är en del av en storslagen plan som kommer bli sann.."

Från oss till oss..

24 December 2011 förlovade vi oss. Häromdagen fick vi hem ett par andra ringar. En symbol för den kärlek som vi har. En ring med våra namn på. En ring med Mimmi, en ring med Christopher inristat.

Älskade Barn, samma företag som gjorde min svägerskas student halsband gjorde även våra ringar. Vi är lika sjukt nöjda. Rekommenderar företaget skarpt. Service på högsta nivå och kvalité likaså. Kalas bra!






A true love story never ends..

Min riktiga första kärlek, första och sista..

Jag vet att jag som yngre var väldigt rörig när det gällde killar. Frågan återstod om jag någonsin skulle fastna tillräckligt hårt i någons famn att jag till slut inte skulle slå på bakut och springa iväg!?

Vissa pratade bakom ryggen på mig, kallade mig det ena och det andra, player var ett återkommande ord. Tror aldrig jag medvetet var någon player. Dock förstår jag att det kunde se ut så ifrån utsidan. Jag bytte kille lika ofta som andra bytte trosor, är väl ett sätt att uttrycka síg på. Jag hade alltid ena foten utanför. När någon verkligen kom mig nära drev jag dem ifrån mig för att det var "lättast" så.

Eftersom självförtroendet under mina tonnårsår var så långt i botten så älskade jag uppmärksamhet. Därav blev det som de blev. Men alla är väl unga och dumma? Vissa mer, andra mindre..

Men i början av sommaren 2011 hade jag fått nog av mitt eget beteende. Jag har precis sårat en person som betydde väldigt mycket för mig och mitt liv. Jag sa stopp! Jag bestämde mig för att nästa gång jag ger mig in i något ska jag vara helt säker. Jag skulle inte bli kär.. Det var de sista jag skulle bli.

Vem skulle då tro att en gammal "flamma" skulle få alla döda fjärilar i magen att väckas med en enorm styrka?! Knappast jag. Om man frågar Ch så var jag sträng, och väldigt noga när vi började umgås att jag inte skulle bli kär, så han fick inte heller få några känslor för mig. Lättare sagt att gjort.

Sommaren fortskred. Helgerna på balkongen med gitarr och sång blev fler och fler. Ju mer vi umgicks desto mer bubblade i magen. Men jag blundade. Skakade av mig det hjärtat sa mig och gjorde allt för att behålla min vän som enbart vän. I slutet av Juli var vänskapen över.. Det fungerade inte längre. Inofficiellt blev vi ett par. Men vi var noga med att hålla det för oss själva, och de närmaste. Dock kunde den dummaste se på långt håll hur förälskade vi va. De gick inte dölja. Den 13 Augusti, på min mor och Kajs bröllop hade vi fortfarande inte gått ut med att vi var ett par.

21 Augusti var det officiellt.

Sen gick det fort. Trots att jag inte ville göra om misstaget jag gjorde några år tidigare så var det i valet och kvalet. Antingen skulle jag va leta rätt på en annan bostad eller så fick vi ge det en ordentlig chans. Vi blev sambos. Tror det var i November? Eller var det Oktober? Strunt samma..

24 December gick han ner på knä på köksgolvet. Julaftonsmorgon. Jag hade flera gånger de senaste veckorna nervöst gått och funderat på vad han hade planerat eftersom jag hade varit med och prövat ut storlek på ringar. Jag visste endast att det inte var nyårsafton för det hade han lovat mig att det inte var. Han retades, jäklades och njöt till tusen av att ha kontrollen för en gångs skull. (Sånt är livet när man lever med ett kontrollfreak!!) Varenda gång han böjde sig ner vände det sig i magen på mig. När han julaftonsmorgon satt där på knä, plockade fram asken så sprutade tårarna.

Vi har varit ihop i snart 11 månader, börjar närma oss ettårsdagen. Precis som alla förhållande finns det alltid toppar och dalar. Vissa dagar blir jag nyförälskad på nytt och känner mig som en 15-åring, andra dagar känns de som om vi varit gifta i 20 år. ;)

Men jag älskar min Christopher mer än jag någonsin gjort. Han är precis det jag behöver. Han är min trygghet. Mitt lugn. Min lilla ängel med djävulshorn.

Tankarna kring giftemål och så vidare finns ju självklart eftersom vi är förlovade. 2-3 år.. Barn lär nog däremot dröja väldigt mycket längre. Jag trivs bäst med att vara en bra moster och gudmor. Har på sätt och vis redan en bebis. Basil Mouse!! :)


Så för att sammafatta. Jag var en trasslig tjej som egentligen inte vad kärlek var innan Christopher kom in i mitt liv. I med och i motgång. Tidigare rymde jag snabbt om förhållandet gick ner i en dal, jag blev rädd, brydde mig inte om att rida ut vågen. Eller det som är ännu värre, jag tvingade mig själv att känna saker jag inte gjorde för att det var de som förväntades, antingen av mig själv eller andra.

Helt enkelt. Jag fortsätter min ström av ärlighet och förklaringar i den här listan. Det är dags nu.. Vuxenpoäng? Nej absolut inte. Det är nog innnerst inne av en självisk anledning. Jag behöver det. Behöver öppna mig och vara ärlig emot min omgivning. Kanske för att få förståelse? Kanske för att reda ut vad vissa skithögar sagt bakom ryggen på mig. Jag har fått nog!

Dagens goda gärning, av Ch..

Idag fick jag se med stolthet och kärlek en av de sidor av min sambo som jag verkar beundrar mest. En av våra grannar som kanske är den mest klyftigaste personen står och försöker byta sina däck. Utan domkraft, utan någonting alls och kämpar som en galning. Då slänger Ch på sig skorna och går ut till vår bil för att kolla om vi har någon domkraft. Tyvärr inte.. Men älskling går ändå fram till mannen och pratar lite med honom.

Jag blir varm i hela kroppen. <3 underbara hjärtat..

Äkta kärlek!

Den bästa känslan jag vet är att vakna upp bredvid någon jag älskar av hela mitt hjärta. Min pojkvän, sambo och fästman är det bästa som hänt mig. Jag älskar honom så oändligt mycket att kärleken jag känner går inte beskriva med ord. Han betyder allt för mig!

Det bästa med Ch är att ett enda ögonkast ifrån honom kan lyfta mig ovanför molnen.

Visst är alla dagar inte en dans på rosor. Men vem har sagt att kärlek är lätt.

Jag vet ändå alltid att han finns där, han är den jag kan lita på i vått och torrt, och det är en av många anledningar varför jag älskar honom.

Det finns ingen som jag kan va så ärlig emot, det är ingen som kan få mig att känna som han får mig att göra.

Helt enkelt, kärlek så som den ska va. Äkta, ren och för evigt.

Han är min andra hälft. Och äger hela mitt hjärta! <3 tack för att du finns älskling!

Oskulden hos frisören..

Idag blir min älskling av med sin oskuld hos frisören. :) första gången han klipper sig hos en frisör. Spännande! Jag är glad att det är Jessie på Studio Ekberg som gör de. Jag vet att han kommer bli nöjd..

Först var det min tur och som vanligt känner jag mig som en helt ny människa när hon har tagit till saxen. Blev lite lugg igen och lätta upp mitt tunga hår. Super duper nöjd som vanligt! :)

Nu sitter jag spänd och ser på medan Ch blir snygg, eller ja snyggare. ;)

Basli är hos Robin medan vi är ute på äventyr. Han kommer inte så långt eftersom vi var tvungna att låna hans bil. Min lilla Penny (bilen) tyckte att de va dags att bråka igen.. Ljuddämparen som damp i marken! Ursch.. Så imorgon får vi försöka få ut den till pappa som får laga pärlan.

Tur att man har pappa! Och en underbar sådan..

Ska försöka storhandla på City Gross när vi är klara här också. Kan behövas, kyl och frys är handla tomma. Sen blir jag ensam. Ch ska jobba kväll/natt. Så jag tänkte unna mig ett glas vin, lite skräckfilm och frusen mango. Mitt favorit godis! :)

Ha en underbar lördag i vår vädret! Klä er varmt de blåser iskallt.