Fotografering hos AG3

För ett litet tag sen besökte jag Anders och hans studio i Kinna/Kinnasten. Precis som sist (vernissagen) blev jag tagen av själva lokalen. Hade mer än gärna bott där.. Det är verkligen vackert och möjligheterna för fotona bara växte och växte. Variationerna är oändliga! :-)

Först kände jag mig väldigt obekväm. Jag menar, jag brukar ju stå bakom kameran och inte framför. Dock var ju det just därför jag åkte dit. Jag ville ha kort där jag blev objektet. OCH VILKA KORT JAG FICK!

Anders var som alltid samma underbara person. Förstående och mer hänsynsfull emot mina gränser än vad jag själv var. Just den dagen ville jag vara frisk, trots konsekvenserna som uppstod efteråt..

Timmarna i studion bestod av skratt, allvar och på gränsen till tårar. Sessionen med min vän blev lite av ett psykologsamtal under tiden han knäppte bild efter bild. Svårt att förklara men jag mådde faktiskt riktigt riktigt bra av att stå i fokus.. av en annan anledning än min sjukdom.

Resultatet? Jag delar med mig av några foton. :-)

Tack Anders för en underbar "självförtroende-boost". 

Jag, eller ja, VI återkommer snart. 

AG3 - en riktig fotograf

Jag samlade och samlade energi. 

Tillräckligt sparsam för att kunna gå 

på min vän Anders vernissage i Kinna igår. 

En helt vanlig torsdag men med så mycket vackert 

att titta på så det var svårt att bestämma 

sig för vart blicken skulle landa.

I en härlig lokal på Mors Kerstinsväg i Kinna samlades olika personligheter för att önska marks bästa fotograf lycka till, och i mina ögon är han den bäste med anledning till att han ser det som ingen annan ser. Han hittar det vackra i precis allt. En person? En mörk skog? Ett vattenfall? Du kan lita på att resultatet alltid blir, ja, det bästa. :-)



Med mig hade jag min mamma, som jag skulle kunna påstå är en av Anders största fán. Vi var såklart först på plats, vad annars? Någon måste vara det också liksom. ;-) Vi fann Anders sittande på huk för att tända marschaller, vilka han lyckades bränna sig på, dagen till ära.

Ett glas cider och vi började vår rundvandring. Från golv till tak fanns det bilder, på sätt och vis i alla fall. Stora som små. Alla lika unika. Min kära lilla mor förälskade sig i ett foto på den väg som leder upp till Hyltenäs kulle, i rött, ett väldigt rött foto. -->



Trapporna ledde oss uppåt, trappsteg för trappsteg och mamma var noga med att se till att jag inte föll omkull. En hiss kanske? Eller åtminstone en rulltrappa kunde jag önskat mig? Nej, skojar bara. Trapporna är en del av lokalens charm. För charm har den verkligen. Jag hade faktiskt gärna flyttat in... Tror dock inte Anders hade gillat den idén, vem vill ha en zombie gåendes där när han utför sitt jobb. Åter till ämnet kanske?

Skulle du våga säga upp dig från ditt jobb och våga ta steget att satsa på din dröm? Det är precis vad Anders gjorde. Som hans vän följde hans väg redan när han började fota med telefonen, han utvecklade sin "hobby" och skaffade sig en riktig kamera och där började allt. Han sa upp sig från jobbet och satsade på sin passion och när man ser in i hans ögon så ser man ingen ånger, inte en sekund.. Det kanske inte var en självklarhet när han stod där första gången med kameran i handen men nu är det de till hundra procent. Heltid.

Fotografi ligger nog lite i släkten Gustafson. Det går inte att undvika att nämna Mari, denna vackra underbara människa som idag svävar bland molnen..  Anders syster vilken jag fann för några år sen via kort som länkats på hans facebook sida. Jag tog kontakt med henne för att jag ville ha kort på oss tre, mig, Christopher och Basli. Jag mötte henne och Jerry en kylig höstdag ute på Bockarby. En spökstad av dess like. Där och då älskade jag henne, och Jerry. Att Mari sedan skulle fotografera vår bröllop, var en självklarhet, och hon trotsade sin situation och gav oss de mest fantastiska kort som kommer ge oss glädje resten av livet. Idag vandrar tyvärr Mari på högre marker och vakar oss, speciellt sin bror är jag säker på. Vila i frid och tack för allt du gav mig under den korta tid vi lärde känna varandra.

Redan första dagen fick Anders bokningar när han öppnat upp sin studio. Han förevigar leenden, och skapar minnen för både vänner och nya bekanta. Han står, ligger, sitter på knä, hur som helst gör han allt för att få otroliga bilder. Men det är sån jag alltid sett honom, som en person som ger allt och lite till. Man kan inte missa hur han älskar de, att fotografera alltså. Det är hans melodi, även om han nu lagt gitarren lite på hyllan. ;-)

Studion hittar man som sagt på Mors Kerstins väg 22. Man kör ner för backen och där backen tar slut börjar ett hus vilket det finns en något osynlig dörr på sidan. Kör alltså inte upp för backen eller över bron. Den stora gamla byggnaden? Ja! Där är det! :-)

"All I known, all I felt was leading to this"

Vilket innebär att allt man gjort hittills 

har fört en till där man är just nu och.. 

"You are what you create". 

Det är inte svårare än så egentligen.. 

Man måste våga chansa för att vinna.

Redan idag har Anders hunnit samarbeta/gjort jobb för bland annat: Marks kommun, Kaleido Reklam, Två skyttlar, Shop around  the corner, Danskompaniet men framförallt något som bör nämnas är fotografierna som pryder Dan Reeds nya skiva. En idol till ovanstående fotograf, som fick äran att dela med sig av sina foton på hans skivfodral. Den känslan måste vara otrolig!!

Jag skulle säkert kunna fortsätta skriva men tyvärr vill kroppen, mer specifikt fingrarna inte delta något vidare så får avsluta med att säga att jag är stolt över min vän. En person som verkligen vågade satsa. Grattis och lycka till igen Anders. <---- Trycker du på namnet så hamnar du på hans hemsida. ;-)

Rekommenderar starkt att besöka studion och låta Anders sköta sin magi och ge dig minnesvärda bilder. Det är värt det, jag lovar! För mig var det värt att besöka honom igår trots att jag ligger nerbäddad i soffan idag och kroppen inte vill vara vän med mig. Trots trapporna så kommer jag besöka honom igen ;-) och då för att hamna framför kameran (vilket jag vanligtvis avskyr!). Men jag vet att han kommer att få mig att känna mig som den jag är på insidan fast på utsidan istället, och detta trots hatet emot några extra kilon och ringarna under ögonen.. Jag litar på Anders, gör du det med! :-)

Ps. Jag har fått tillåtelse att låna lite kort av herr Gustafson. :-)

Vad hade jag gjort utan er?

...

Trash-the-dress fotografering.

Vi har fått fotona från fotograferingen med Mari Nilsson. :-) Och vilka kort! Otroliga. Över 200 kort har hon skickat med till oss. Vet inte hur många gånger jag suttit och bläddrat igen om dem nu. Vill beställa hur mycket kort som helst nu. Men avvaktar lite... Det finns ju en fotografering till som skall bli av.

Tanken har funnits länge. Vi har pratat om det, jag och Mari, och det bara måste göras. En så kallad "trash the dress"-fotografering. Vilket blir mer och mer vanligt.. Man är liksom mer avslappnad och behöver inte tänka på den stora dagens händelser, och när man inte länge behöver vara lika rädd om kläderna så vågar man vara lite mer äventyrlig. Det kan handla om en vanlig fotografering i naturen, men det är ju inte riktigt tanken eller planen som vi har. Eller hur Mari?! ;-)


Syftet med den här typen av fotografering är inte att förstöra klänningen som man skulle kunna tro, utan att ge bruden ännu ett tillfälle att bära den vackra brudklänningen, och för brudparet att återskapa känslan från bröllopet. Vid detta tillfälle är som sagt stressen och nervositeten från bröllopet borta.. En speciell stämning kanske uppstår när man för andra gången står uppklädda, men nu i en mer oväntad eller udda miljö. Platsen som vi har valt kommer ge sköna kontraster till det vita och "vackra" kläderna. Det är bara fantasin som kommer sätta gränserna, och vi kommer tillåta oss att vara lite smågalna vid detta tillfälle.

Trenden kommer inte helt oväntat ifrån USA där det inte är ovanligt att man låter klänningen ta ett dopp i havet eller en skogspromenad under fotograferingen. Bjuder på lite foton som jag hittat, som exempel på vad som komma skall. :-)

Fotograf Mari

Vår fotograf Mari Nilsson har lagt ut en del av korten ifrån fotograferingen hon gjorde i lördags på vårt bröllop. :-) klicka på länken (hennes namn) så kommer ni till hennes blogg och direkt till inlägget där hon lagt in korten på oss.

Fredagsmys!

Som sagt, fredagskvällen skulle spenderas på allra bästa vis. Hemma hos Emma och Jonte, och barnen. Super mysigt, som vanligt. Älskar sådana kvällar, hoppas på att det kommer bli många många fler. Eftersom Emma önskade kort på pojkarna hade jag med mig kameran i högsta hugg. Bjuder på några av korten ifrån igår. :)