Fasad.

"Och när kudden är som allra blötast utav alla tårar, somnar man. Dagen efter vaknar man och kliver upp precis som om ingenting har hänt. Man ler när någon frågar hur man mår. Och man svarar att man faktiskt mår bra. För man intalar sig själv att alla de där kvällarna av självhat, inte finns. För ingen ska någonsin få se en svag, fastän man i själva verket håller på att gå sönder."

När man går igenom en av livets hårdaste vägar, när man måste över höga berg så måste man bygga upp en fasad för att kunna klara med vardagen. Trots att det kanske låter som en tuff sak, är det ganska lätt att visa sig glad utåt. Just för att slippa jobbiga frågor. Man lär sig att svara "det är bra" på frågan hur man mår, trots att man inte mått riktigt bra på flera år nu. Man lär sig att ge ett extra leende när man känner att man mår sämre. Det är inte många personer som klarar av att genomskåda mig, speciellt inte människor som inte tittar ordentligt.. 

Att vara glad utåt kommer man långt på. Även om det sakta men säkert knäcker en på insidan.