Vackraste flickan på balen..

Trött, sliten och en rygg som absolut inte ville vara vän med mig. Först ett besök på vårdcentralen för att få en nål i rumpan. Eller ja, en B12 injektion rättare sagt. Sen hem, byta kläder till något annat än chinos, för ursch var ovant och konstigt det kändes (första gången jag äger ett par på typ 10-11 år). In i bilen igen och ner mot Mark. Möttes av ett sjö av människor, för så många som ett hav, det var de nog inte.. Halv fem cirka gick musiken igång, första paret klev ut. Jag blev lika otålig som Lucas (Emmas son), KOMMER HON INTE SNART!!?

När Emma kom gående på "röda mattan" så rös jag. Hon såg ut som ett enda stort leende. Så vacker i sin blåa klänning. De tog sedan evigheter innan hon fick släppas på fri fot och komma ut till oss. Men så fort jag hade kramat om henne så fick fröken Andreasson kämpa emot tårarna, så Emma kramade mig en gång till.

Foton? Jo, jag tog 210 för att vara exakt. Jag satsade helhjärtat på att fånga så mycket som möjligt, och med tanke på min skakande hand så var de läge att att klicka mer än en gång.





Fångade även Lucas och Joel på lite kort. :-) tror jag bjuder på lite kort istället för att babbla på mer.
Men än en gång, Emma, du var absolut vackrast på balen och jag är så stolt över dig!