Applåder

Jag har aldrig bett om några applåder. Jag har aldrig längtat efter tårarna. Jag har aldrig bett om mer än vad jag fått. Jag tittar aldrig tillbaka på vägarna jag gått. Jag har alltid varit på väg utan att veta varthän. Jag har alltid längtat efter något annat än det här. Jag har alltid varit fel när alla andra varit rätt. Jag har alltid försökt hitta nya sätt. Jag har ibland tänkt på dig och varje gång fallit sönder. Jag har ibland längtat efter en endaste liten förändring. Jag har ibland tänkt att jag någon gång ska hitta ett mönster. Jag har ibland känt det som att världen fortsätter medan jag står still. Jag har ofta lyssnat efter hjärtats skratt. Jag har ofta längtat efter bekräftelsens sötma. Jag har ofta lyssnat till mina mörka andetag. Jag har ofta hört lungor applådera sitt eget struptag. Men jag har aldrig bett om några applåder. Jag har alltid levt i skuggan av mig själv. Ibland har jag gråtit över den jag är. Ofta tyngd av det mörker jag bär.