Youtube

För ett tag så saknade mamma "Bless the broken road"-videon på mitt facebook konto. Konstigt nog verkar den ha fått fötter och sprungit iväg. Med den anledning håller jag nu på att ladda upp båda filerna på youtube istället. :)

Förhoppningsvis kommer mitt självförtroende bli bättre i framtiden så de kommer videos som går att lyssna på enligt min mening. Men det är ju så, man är ens egen värsta kritiker.

Lägger in länkarna så snart det är klart!

Nytt objektiv.

Länge sen nu... Som jag stod bakom kameran och fotade sambon och hans "kollegor" i bandet Sixpack. Nu är jag lite vassare med ett nytt objektiv, en extra blixt (som jag inte vet om jag kan ha där inne.. hmm!)

Spännande. Så trotsar sjukligheterna och kastar mig in i min roll som rockbands fotograf. skämtosido.
Tack och lov har jag med mig fröken Emmiilajnen som har långa ben. Mina räcker ju liksom inte alltid till. Kanske leta fram ett par riktiga platådojjar ifrån 80-talet. ;)

Slänger in en liten bild på de nyinköpta älsklingarna..

Blixten kanske inte är den absolut bästa, men vad kan man räkna med för 600 kronor. Vill först lära mig att använda en blixt innan jag lägger ut pengar på detta bestyr. Objektivet lär jag mig efterhand det är en annan femma.

Döende ??

Vissa  stunder undrar jag faktiskt. Febern kör bergodalbana. Inte lyckats få i mig mycket till mat. Illamående och allmänt jobbigt att äta.. Hatar att vara sjuk. Men det är väl så, som jag tror alltså, att jag slappnar av nu, när allting helt plötsligt har löst sig på jobbfronten och därav hinner all oro och spänningar i kapp mig och immunförsvaret ger upp.

Oroligt lämnade jag över autogiro-dragning till annan ansvar imorgon. Funderar fortfarande på att under vissa omständigheter åka ner och göra detta jobb. Inte för att jag inte litar på att de kommer lyckas göra de utan för att jag helt enkelt vant mig att göra saker och ting.. Nu kommer det kännas som jag missat någon procedur den här månaden. SUCK! Dessa "enorma" problem man kan ha!

Fick hem mitt nya objektiv till kameran idag, plus extra blixt. Lyckans lycklig! :) för en stund glömde jag att jag faktiskt är sjuk. nästan..

Gjort klart beställningen hos Poshpooches nu också. jäjj! :) blev inte alls som det vart tänkt ifrån början. Men en mysdress och en tröja. Vinterjacka för vänta. I alla fall till nästa månad. :P

Vovve litens kläder.

Om man kollade på mig och inte på vädret idag så skulle man kunna tro att vi snart går in i istid. Tjock halsduk, stor och tjock stickad kofta. Mysigt.. För en gångs skull gillar jag hösten. Inte riktigt kunnat/hunnit njuta av den lilla sommaren som vart, så nu satsar jag på mysiga höst kläder, snygga skor med klack och halsdukar&sjalar i massor.

Även Basli börjar tala om att det är kallare. Mysdressen kommer fram allt oftare. Han vill inte gå ut, utan står i portdörren och totalt blånekar att gå ut. Ögonen idiotförklarar en när man försöker muta med honom ut för att åtminstone göra behoven. Men regn, ursch! Kyla.. Inte direkt favoriten.

Suttit och kikat på lite nya kläder. Det är fanimej dyrare att handla till Basli än mig själv. Men nu har jag skaffat mig en hund som fryser vid minsta lilla kyla så då får jag stå mitt kast. :P    Tyvärr har han ju växt ur typ 90 % av kläderna han fick förra året.. Han skulle ju inte växa mer!?

Poshpooches, absolut den bästa servicen. Speciellt när man är osäker när det gäller storlekar. Denna butik tar servicen ett steg längre. Så, som vanligt villa jag "gynna" sådant bemötande. Så hela jäkla paketet skall beställas därifrån. Hösttröjor, myskläder, vinterjacka med mera. En ny säng kanske? haha. Min bortskämda lilla bus vovve.

Igår var det nästan nära att vi blev ett fjärde i familjen. Ch och jag förälskade oss i en liten vovve. Drömmen är ju att skaffa en kompis till Basli. :) framtids projekt. Inte riktigt läga just nu. Men det hade varit underbart mysigt.

(Men ursch vad dyrt det skulle bli om jag hittar EN TILL bushund som fryser som Basli.. i det fallet får de se till att de kan använda samma storlek, eller att den nya hunden kan använda Baslis gamla kläder..)

Kanske borde ta och sälja hans gamla kläder på tradera. Vissa jackor med mera är ju knappt använda. Andra borde nog slängas?

Dessa har jag skickat iväg för en prisförfrågan i alla fall till Poshpooshes. Skall absolut inte köpa allt. ÄVEN OM JAG VILL! :)

Som en saga - Shirley Clamp

Jag har landat, för jag har ju dig.
Äntligen framför mig.
Tror på orden, ur vår kärlekssång.
OCh det har aldrig hänt mig förut någon gång.
Varje mening ger mig svar,
så jag ber dig lyssna på löftet jag har.

Som en saga utan slut,
älskar jag dig genom allt.
Vill vara nära livet ut.
Mitt hjärta har funnit sin plats.
Jag vill alltid va, för alltid du och jag.

Att vi står här, det betyder allt.
Allt som räknas just idag
ser en framtid, som jag tycker om.
Och det har aldrig hänt mig förut någon gång.
Det du ger mig läker sorg,
så jag ber dig att tro på det löftet du får.

Som en saga utan slut,
älskar jag dig genom allt.
Vill vara nära livet ut.
Mitt hjärta har funnit sin plats.
Jag vill alltid va, för alltid du och jag.

Du och jag, så som jag är med dig,
vill jag altid va, för alltid.
Som en saga som är sann,
älskar jag dig genom allt.

Som en saga som är sann,
älskar jag dig genom allt.
Håll mig nära, ta min hand.
Mitt hjärta har funnit sin plats.

Som en saga utan slut,
evig trohet, hopp och kärlek,
ja, det ska jag lova hela livet ut.
Håll mig nära, ta min hand.
Mitt hjärta ha funnit sin plats.

Jag vill alltid va för alltid du och jag.

(Carita och Tobias Davidsson hade denna på sitt bröllop den 25/8 2012!)

Det bästa som hänt mig..

Häromdagen låg jag hemma i soffan och kikade på film.. Det blev "The Game Plan" med Dwayne Johnson. En av mina nya favoriter. Han kan inte bara spela hård och tuff utan har en otrolig mjuk och fin sida. Älskade honom i bland annat Fast 5 också. (där, kankse inte lika mjuk.. men ändå!)

I alla fall, i filmen så frågar hans dotter honom, "vad är det bästa som hänt dig?" och denna fråga fick mig att fundera. Vad är det bästa som hänt mig? Ibland kan det vara svårt att definera. Jag vet många saker som gjort mitt liv så mycket mer fantastiskt. Personer som kommit, kanske gått igenom, men de flesta har ändå gjort någon slags förändring hos mig. I huvudet eller ja, mitt tankesätt oftast.

Kan inte nämna alla. Skämtosido. Jag suger ju åt mig som en svamp när det gäller nya sätt att tänka på. En person som verkligen förändrat mitt sätt att se på livet är psykriatikern. En kvinna som både är viljestark och klok i mina ögon. Jo, det är hennes jobb att lyssna. Men vissa sköter sitt jobb bättre än andra och hon är verkligen rätt person på rätt plats. Hon lyssnar på vad jag säger, tänker på det en stund, kommer med förslag och alternativ. Som igår, hon lyssnade verkligen, förstod omedelbart vad jag menade.. Tänk om hon kommit in tidigare i mitt liv!?

Åter igen, kanske uttjatat, men Emma. Vissa stunder tror jag att hon var en ängel sänd ifrån ovan, satt på jorden för att göra mitt liv så, ja, mycket rikare. Egentligen tror jag aldrig att jag förstod hur vi hamnade vid spisen i mitt kök med varsin kopp kaffe. Vissa stunder kan man tro att vi är en person. Vi pratar, gestikulerar och beter oss på samma sätt. Tänker likadant, känner likadant. Jag vet att vad det än är, om det så är glädje, sorg, ilska, så finns hon alltid där med tröstande ord, stöttar, ställer upp till tusen, trots att allt kanske inte är så lätt jämt. Så tack, igen, och igen, Emma, min kära vän att du alltid finns där! Och tack för dina underbara barn. Lucas som framförallt vann mitt hjärta. Barnet med ögon som jag bara drunknar i  och inte kan säga nej till. Som jag skulle vilja ge hela världen. Och Joel, lille Joel.. Underbara barn!

Det bästa som hänt mig.. Som sagt, enligt mig inte riktigt lätt att peka ut. Kan vara att jag är rädd för att såra någon. Kan vara för att jag faktiskt inte vet. Eller så har inte det bästa hänt än? You never know...

Ch.. Självklart, min älskade Christopher. Han är min stjärna i mörket. Min sol på dagen och min stora stöttepelare. Han är förstående, omtänksam och väldigt beskyddande, ibland lite för mycket kanske. ;) haha. Kärleksfull, och det händer faktiskt att han är väldigt romantisk. Han kan när han vill liksom. Framförallt, så är det jag som glömmer bort alla småsaker han gör. Allt han gör som jag ibland kanske tar förgivet... Pinsamt nog. Det jag syftar på är allt ifrån att gå och hämta ett glas vatten till mig på kvällen när jag krypit ner under täcket och myst ner mig och helt enkelt glömt ta medicinerna. Han kommer ihåg astma medicinen, när jag som gott som alltid glömmer den. Han tar helt enkelt emot mig när jag faller. Han fyller i sprickorna och ser till att jag inte fallerar när saker och ting är extra jobbiga. Fantastiska människa..

Basil Mouse, min bebis. (egentligen hund, men ja, jag har ingen annan bebis så!) Jag skulle kunna tro att du är bland det bästa som hänt mig. Eller tro, jag är säker. För du, du kom verkligen som en räddande ängel. Jag vet vem det var som skickade dig. Samma person som för en-två veckor sen såg till att jag fick fast jobb. Löjligt men sanningen är den att jag tror på ett "liv" efter detta. Tror att vissa personer stannar kvar lite extra och ser till att ta hand om oss. Basli räddade mitt liv.. När saker och ting höll på att krackelera som kom du med pussar, kärlek och älskar mig oförutsättningslöst..

"Att vi står här, det betyder allt.."

Ett steg i rätt riktning..

En gång i månaden (på ett ungefär) ringer min psykiatriker till mig för att kolla läget..

Idag väntade jag samtalet. Satt med telefonen och väntade. Skulle ta upp diskussionen med medicinerna. Då jag börjat oroa mig lite smått för ett smått återfall till gamla vanor. (Maten!!) Detta jäkla bekymmer..

Under samtalet förklarade jag hur jag kände och fick ett oväntat svar.. "väntade denna fråga.." jo, de visar sig att hon funderat ett tag på vilket "pucko" till läkare som satt in en av mina mediciner som är kända för att man går upp i vikt.. Speciellt när man har mina journaler framför sig och vet min bakgrund.

Nu, äntligen, får jag byta ut den. Hade jag bara vetat denna bieffekt tidigare så hade jag kanske aldrig haft den här ångesten.

Nej, jag är inte tjock. Inte de jag påstår. Men en antydan till mullig. Och de funkar inte för mig personligen. Tycker faktiskt att det är vackert med personer som har självförtroende och ser ut som jag gör nu.. Avundas dem!

Så, ändring på mediciner. Sikten är fortfarande för mig att sluta helt. Men det är ett framtida projekt. Tyvärr inte redo.. Även om jag försökt! Inte värt de just nu. Inte nu när jag faktiskt är balanserad. :)

Jäjj! Ett steg i rätt riktning. Bara att ta tag i simningen. Ska försöka börja "spring/jogga" med Basli, för bådas skull! Både han och jag behöver röra på oss. Och kondition är aldrig fel. Bara att astman säkert skall bråka med mig.

:) alltid ska de va något.