Försovning..

Totalt förstörd. Som vanligt när jag försover mig. Det är nog bland de värsta jag vet.. Hela min dag blir kaos och jag mår sämre än någonsin. Även om allt löser sig och jag faktiskt har flextid på jobbet, så känner jag mig försenad och stressad. Idag vaknade jag vid tre.. Var uppe och gick en vända, som vanligt, för det brukar hjälpa. Tillbaka till sängen. Blundar och känner mig alldeles för pigg för att kunna somna. Stänger av alarmet och planerar att gå upp... Helt plötsligt hade jag tydligen somnat! Vaknade av Christophers mobil som kändes som ett brandalarm. Jag flög upp. Tittade på Christopher precis som om det vore hans fel och rusar iväg. Stannar upp. Funderar på hur jag ska lösa allt jag brukar göra, men nu på typ en tredje dels tid. Plockar med mig plattången, plattar håret och kastar ner sminket i en påse. Det fick jag senare ordna här på jobbet. Började må väldigt illa. Ryggen klagade och benen skakade i vartenda steg, de ville helt enkelt inte bära mig. Men kastade i mig medicinerna, fick en kräkreflex, skakade bort detta och pussade på Basli som oroligt satt vid min sida.

En morgon där jag försover mig är helt enkelt, KAOS!

Så, en illamående Mimmi som snart lägger sig på golvet och gråter. Benen är som två tunga betongklumpar och ryggen gör fruktansvärt ont. Idag vill jag inte vara med!

Vitt mot svart..

Det är alldeles tyst,
man kan höra en knappnål falla.
Allt som finns kvar av dig, ekar i mig.
Och jag försöker förstå,
den känslan som fick mig att gå,
iväg ifrån dig, ifrån dig..

Vitt mot svart,
från dag till natt.
Inser jag mer vad jag borde ha gjort!
Varmt mot kallt, vill ta tillbaka allt.
För allt det där jag sa, de va inte jag..

Det är alldeles mörkt,
som i ett rum utan fönster.
Ändå klättrar din skugga på väggarna.
Jag tänker om det är försent,
förlåt mitt hjärta som är klent!
Men jag vill och jag kan, och har insett...

Vitt mot svart,
från dag till natt, 
inser jag mer vad jag borde ha gjort.
Varmt mot kallt, vill ta tillbaka allt!
För allt de där jag sa,
det var inte jag.. 

Alla ord jag vill säga,
som jag inte kunde säga förr. 
Det kan jag nu berätta, 
om du ger mig en chans till..
Vitt mot svart, från dag till natt..
Inser jag mer vad jag borde ha gjort.
Varmt mot kallt. Vill ta tillbaka allt.
För allt de där jag sa, det var inte jag.

Du är allt jag har, de var inte jag..de var inte jag!

I det blå..

Jag väntar här i det blå.
Svävande på dina andetag.
Vem kunde tro att vi två.
Du och jag. Jag och du.

Du säger att du är säker på din sak.
Att du hittat vad du alltid velat ha.
Men alla vet att ingen väg är rak.
Desamma gäller jag och du, du och jag.

Så kom som du är, dansa på mina moln.
Dina gyllene lockar fångar solen i ditt hår.
Jag vet att han som lever han lär,
men jag vill inte ha det bättre än såhär.
Vill inte ha det bättre än så här.

Jag minns hur det brukar va,
innan du kom in i bilden.
Det var rätt bra, men ingenting i jämförelse
med vad vi nu har du och jag.

Så kom som du är, dansa på mina moln.
Dina gyllene lockar fångar solen i ditt hår.
Jag vet att han som lever han lär,
men jag vill inte ha det bättre än såhär.
Vill inte ha det bättre än såhär..

Så kom som du är, dansa på mina moln.
Dina gyllene lockar fångar solen i ditt hår.
Jag vet att han som lever han lär
men jag vill inte ha det bättre än såhär.
Bättre än såhär..

Sola?!

Verkar som alla lägger ut "bikini-bilder" nu för tiden. Jag däremot är väldigt tveksam på om bikinin ens kommer komma ur lådan och få lapparna bortklippta i år. Den ligger så fint i lådan.. Det är självförtroendet som dalar. Magen ser ut som en uppblåst vit ballong, och benen är prickiga som falukorv av utslag. Känns sådär lockande att visa valkarna i sommar.. Möjligen om man hittar en fläck där ingen ser en..

Nej ursch.. Vad jag är negativ nu. Men va gör man åt de dåliga självförtroendet? En medicin som gav mig mer hull än jag kan hantera. En gång anorektiker, alltid anorektiker sa en psykolog en gång i tiden till mig. Vad hon menade va att har man en gång lidit av anorexi så sitter tankarna i bakhuvudet, även om man inte tänker på dem på samma vis. På mig stämmer det i alla fall. Jag vet om de... Jag har grymt lätt för att fokusera på vikten, en siffra på vågen eller en siluett i spegeln. Osäker och känner stort obehag inför att ta på mig kläder som skulle råka visa kärlekshantagen. Sorgligt?! Ja, som tusan. Vuxna människa, väx upp och bli bekväm med dig själv. Dags att bli de nu.. 

Alla dessa bikini-bilder får mig att undvika vissa personers bloggar eller instagram-konton. Avund? Ja.. Samtidigt kommer jag nog aldrig bli den som lägger upp sådana bilder. Hur nöjd jag än skulle kunna bli med min kropp igen. 

Men vad gör man när man inte får/kan träna. När minsta överansträngning får kroppen att ge upp och kasta in handduken? Vad kan man göra för att känna sig bekväm? Hur gör man? Någon som kan tala om det för lilla mig? Bantningspiller är ett skämt så de tänker jag inte ge mig in på, även om de lockat de sista månaderna. Ska ju börja simma? Men där får jag ju inte heller överanstränga mig. Yoga? De är ju också sagt att jag ska ge mig in på. Kan de göra något åt den svällande magen? 

Blir vansinnig, ledsen och emellanåt förstörd när jag inte ens kan ta min favoritrunda med Basli utan att jag skulle behöva oroa mig för att bli sjuk. Tre kvarter är vi uppe i nu. Dock bara en kvarts promenad. När sommaren är slut ska jag nog klara den där halvtimman i alla fall. 

Jag saknar verkligen min platta mage. Min då enligt mig perfekta kroppsform. Nu menar jag inte när jag var aaaalldeles för smal och allmänt äckligt benig utan innan medicinen som förstörde allt självförtroende när de gäller min kropp. Nej. Jag menar den tiden precis innan där.. Då jag kunde njuta av en figurnära klänning eller jeans och ett tajt linne. Den tiden.. Den saknar jag.

Så, nu kommer väl jag bli ratad och få massa sura miner ifrån nära och kära. Men vadå...? Jag är ärlig åtminstone. Bikinin ligger bra i lådan ett år till!? Tills jag kommit på hur jag ska få tillbaka min smala mage utan att riskera att bli dålig, ja, då kommer den inte åka på..

Fönstertittare.

Måndag morgon. En underbar känsla infann sig när jag kom in på kontoret. Basli vid min sida som direkt visste vart han skulle. Gnällde på mig att jag inte var snabb nog med stolen så han kom upp i fönstret och kunde kika ut. Just nu ser det ut som om han är kontrollant över fåglarna som springer runt ute på gångbanan. Varenda gång han är med på jobbet blir jag mer och mer stolt över honom. Han tar det verkligen med ro.. :-)

Oroar mig lite smått då folk runt omkring mig går runt och mår illa och har ont i magen.. Jag hade lite problem att äta igår och kräktes av utmattning efter att ha klippt klorna på mitt monster. Och efter kvällsmaten fick jag en fruktansvärd kramp i magen som sakta avtog efter ett tag. Men när jag nu sitter här på jobbet är den tillbaka. Känns som om någon står på min mage samtidigt som de sticker in en kniv då och då. Skumt. Magsjuka på "g"?  Det vägrar jag i så fall. Icke så nicke.

Dags att ta tag i dagens sysslor. Hoppas ni får en bra start på veckan. :-)

I wanna grow old with you..

I wanna make you smile whenever you're sad. Carry you around when your arthritis is bad. All I wanna do is grow old with you. I'll get your medicine when your tummy aches, build you a fire if the furnace breaks. Oh it could be so nice, growing old with you.

I'll miss you. Kiss you. Give you coat when are cold. Need you, feed you. Even let you hold the remote control. So let me do the dishes in our kitchen sink. Put you to bed if you've had too much to drink. I could be the man who grows old with you. I wanna grow old with you...

Det kostar att vara sjuk...

Idag är jag tacksam för både högriskskydd, högkostnadsskydd och frikort. Men sen i Januari har pengarna verkligen kastas in i vårdens kassa, och sen en slant till apoteket också. Det är dyrt att vara sjuk. Visst, det finns en massa gränser för hur mycket du får betala innan ett "ekonomiskt skydd" kliver in och räddar ekonomin.

Högkostnadsskydd för läkemedel omfattar 12 månader. Din kostnad, din egenavgift för läkemedel minskar stegvis. En slags rabatt-trappa. Upp till en 1100 kronor så betalar du fullt pris för dina läkemedel. Därefter träder rabattsystemet in..
Mellan 1101 och 1600 kronor betalar du 50 %.
Mellan 1601 och 2050 kronor betalar du 25 % av kostnaden.
2051 - 2200 kronor betalar du 10 %.
När du sedan betalat 2200 kronor för dina läkemedel så får du ett så kallat frikort. Du betalar med andra ord inte mer för dina läkemedel under en 12 månaders period. Skyddet börjar gälla från första inköpet. För min del började jag med de skyddet från och med maj månad 2013. Med andra ord, under 5 månader hämtade jag ut mediciner för 2200 kronor. Kanske känns löjligt. 2200 / 5 = 440 kronor i månader.. Men det är ändå pengar.

Sen är det läkarbesöken.. Även där har jag självklart hunnit få frikort. Specialist besöken kostar 300 kronor per gång. Laboratoriebesöken kostar 50 kronor styck. Sjuksköterskebesöken kostar 50 kronor per gång.
Den 1 Juli 2012 höjdes högkostnadsskyddet för öppen sjukvård (sjukvårdande behandling och viss tandvård). Du betalar numera högst 1100 kronor (tidigare var de 900 kronor under ett år).
Maxbeloppet för olika högkostnadsskydd:
Öppensjukvård, texten ovan, 1100 kronor.
Läkemedel som jag tidigare nämnde, 2200 kronor.
Tekniska hjälpmedel ligger på 2000 kronor.
Sjukresor har ett maxbelopp på 1400 kronor.
Varje högkostnadskategori räknas för sig själv. Man kan inte slå ihop några avgifter för exempelvis läkarbesök och läkemedel. Nu är jag inte beroende av varken tekniska hjälpmedel eller sjukresor, tack och lov!

Idag har jag varit på vårdcentralen och blivit sjukskriven 20%.. Med andra ord 8 timmar försvinner varje vecka. Visst, får ju betalt 80% av Försäkringskassan, som vanligt. Sen har jag ju mitt särskilda högriskskydd hos Försärkingskassan. Det kan man ansöka om man har en medicinskt väl dokumenterad sjukdom som gör att du troligen måste vara borta från arbetet minst tio gånger om året. Med särskilt högriskskydd får man sjuklön redan från första dagen. Dessutom får arbetsgivaren ersättning för hela sjuklönekostnaden från Försäkringskassan.. Med andra ord, väldigt tryggt eftersom jag ofta blir sjuk korta perioder. Ibland bara en halv dag.

Det är dyrt att vara sjuk och det tar på krafterna. Som en läkare en gång sa "Man måste vara frisk för att orka vara sjuk..." Kanske ett konstigt  uttryck. Men det stämmer. Man måste orka kämpa för sin egen vård och för sin hälsa för tyvärr är det inte alltid så lätt att få förståelse. Jag har erfarenhet av de..