Förlåt med Magnus Weideskog

Jag är vaken för sent, jag sover för länge och jag stör dig ibland i din sömn. Jag får dig att ligga vaken om natten om jag inte sover med dig. Jag har värdelös smak när det gäller att välja vilket TV-program vi ska se. Jag låter hunden dra upp massa grus i vår säng när jag är för lat för att torka hans ben.

Jag vet att jag är svår att leva med.

Förlåt förlåt förlåt, för allt jag gjort eller borde ha gjort. Förlåt förlåt förlåt, för allt jag sagt eller kommer att säga. Förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt! Sanningen är att utan dig är jag ingenting värd.

Jag avbryter dig när du pratar ibland och jag lyssnar inte alltid så bra. Jag har sönder din bil, jag kör upp din bensin och jag lämnar den full med skräp. Jag försöker vara rolig med skämt som jag egentligen vet att du inte tycker om. Jag glömmer att berätta om inbjudningar vi får, eller så berättar jag det alldeles för sent.

Jag vet att jag är svår att leva med.

Förlåt förlåt förlåt, för allt jag har gjort eller borde ha gjort. Förlåt förlåt förlåt, för allt jag har sagt eller kommer att säga. Förlåt förlåt förlåt förlåt.. Sanningen är att utan dig är jag ingenting värd.

Och så vart de måndag igen..

Då var "ledigheten" över och tillbaka till arbetet. Just nu känns det som om jag hade behövt någon dag till med tanke på värk och smärta i kroppen. Det verkar som om vädret krånglar till det för mig. Ena dagen varmt, nästa regn och så håller det ju på så. Min kropp gillar't inte! Händerna är en pina idag, fingrarna känns som stena hårda prinskorvar som pulserar. Urk på burk. Men jag är tillbaka på jobbet, och det känns däremot väldigt skönt. Här har jag inte tid att fundera eller tänka på alltihop, och det är bäst så.

Under ledigheten har vi hunnit med en hel del. Vinden röjdes i lördags och nu kan man faktiskt gå in i förrådet. Innan var hela utrymmet fyllt av skräp efter renoveringen. Men allt är kört till skroten eller vad nu säger. Och mor min har organiserat så vi kan hitta saker! Tusen tack för det mamsen. I samma veva skulle vi till mina morföräldrar för att fira morfars 73-års dag. Ett angenämt besök som vi uppskattade!


Basli fick träffa sin "kusin". ;-) Bejaz? Eller ja, Bambam som jag kallar honom. En liten lurvig parvel som inte riktigt gillade Basli, men det var en exalterad Bassie som glatt ville leka, och det blev nog för mycket för den lille. Får se en annan gång när de kan träffas ute på en stor gräsmatta istället. Blev ju en del med en massa folk runt omkring och "stress" & nervositet med i bilden.
Här har ni deras lilla söta "hårboll":

Onsdags bjöd mor och Kaj på kvällsmat. Och där var "halvsyskonen" Kimmy och Melvin. Kimmy håller på att ta körkort och vi insåg att jag faktiskt får övningsköra med honom. Så ska se över det här med handledarkurs och känna efter om jag faktiskt kan ta på mig detta åtagande. Men det hade varit otroligt skoj att få hjälpa honom. Även om det troligen blir i en volvo. :-P

Söndagen blev en dag i lugn och ro. Jag hade en jobbig dag. Och sen blev det inte bättre när jag skulle duscha. Jag fattade inte varför de inte blev varmvatten, men skummade upp schampo i håret och hoppades på att det bara tog längre tid än vanligt. Vattnet blev kallare och kallare. Till slut fick jag skölja i IS-kallt vatten. Min rygg mådde verkligen värre än på länge av denna kyla. Så snabbt hoppade jag i mysbyxor och en av Ch's tröjor för att värma mig. När Ch och Johan kom hem och berättade att det var grönt? vatten över hela vägen vid Lahalls Bil i Knalleland, och jag berättade om det saknade varmvattnet så kom BT till pass. Där stod det om läckan som uppstått och vi fick anledningen till mitt "problem". Hoppas på att detta är lagat till i eftermiddag/kvällningen. Min rygg skulle verkligen behöva sin långa varmdusch för att reda upp sig. En av de bästa medicinerna ibland. En lååång (ibland 30-40 minuter) dusch.

Denna veckan, ja, det är dags för utbildningen i Göteborg igen. Onsdag och torsdag. Denna gång blir det inget hotell utan Robin ställer upp som den fantastiska vän han är och kör mig och Linnéa till Göteborg båda dagarna, och sen hämtar Ch oss på eftermiddagen. Kommer kanske inte bli lika "behagligt" som hotell men jag får komma hem till båda mina älsklingar på kvällen och det är jag tacksam för.

Dags för fika/frukost..

HP-ägare

Redan beställd och på väg. :) nöjd med vårt beslut. 

Blue screen..

Under de 24, snart 25 år som jag levt har jag haft en del datorer, både bra och dåliga. Men en blue screen har aldrig passerat mig. Så när jag satt där, spelade mitt älskade The Sims och en blue screen plötsligt infann sig så blev jag måttligt förtjust. Ringde upp granne ett, Johan, som blev lite osäker med tanke på att han vet att mitt humör är lite ur balans just nu. Ringde granne två, Robin, som kom några minuter senare. Han gjorde det som vi tänkt göra, starta om datorn. Sedan gjorde han något som talade om att intern minnet är på sista refrängen. Med andra ord, att utföra några ansträngande saker skulle riskera en kraschad dator helt och hållet. Därav kunde jag genast glömma The Sims. Så nu är tanken att jag istället för att kosta på en ny dator för lite för mycket pengar skall sälja, eller ja, det blir nästan att skänka bort alla mina spel. Har ju pinsamt nog alla, typ. Min avkoppling. Försvinner in i en värld där man kan styra och ställa precis hur man vill. Där man med ett fusk kan bli miljonär. Passar mig perfekt. ;-)

Så frågan är, tradera? blocket? Lämna in dem på Gamestop? Får nog fråga herr expert Robin Bodin. Han har nog mer kunskap än mig kring ämnet.

Men en ny dator måste det nog tyvärr bli. Jag gör ju allt på datorn. Bildredigering, planeringen för bröllopet, skriver, surfar. Ja, allt som alla andra gör. Sure, jag har iPaden, men det är inte samma sak i alla lägen. Igår satt jag och kikade lite, på en ny dator, kom över  Googles nya idé om att ha ett "internet-baserat" operativsystem. En Chromebook? Det såg kalas ut. Jag använder ju mig att massor av googles appar med mera, MEN, det gick inte att ha Office-paketet, där gick det i stöpet. Mimmi utan Office, det går inte. Så, på't igen. Men vad tusan skall man ha? Jag kan absolut tänka mig en liten gullig rosa sony vaio. Men, ja, det är ju inte bara min dator. :-P så får nog ta hänsyn till att Ch inte är så rosa av sig. (även om det är jag som använder datorn mest.)

Blue screen alltså. Ursch! Det vill jag aldrig se igen!

På tal om annat. Har en period nu när jag har alldeles för ont. Mitt humör är därför helt "fucked up". Jag dalar, jag toppar, jag kan inte hantera smärtan så det blir allt för många aggressionsutbrott. Blir arg, irriterad, frustrerad över minsta lilla. Får panik. Känner mig för att slänga mig på mage på golvet och sparka med benen och slå med armarna, som en treåring som inte får det den vill. Jag orkar inte. Smärtan är verkligen för mycket just nu. Tröttheten? Ja, den börjar man nästan vänja sig vid, nu när det liksom funnits där i ett antal månader. Snart ett år sen jag insåg att jag är alldeles för trött, en trötthet som aldrig ville gå över liksom. Det är snart ett halvår sen jag fick diagnosen, och sakta men säkert börjar jag ta hänsyn till mig själv, respektera mina gränser och tänka på morgondagen. Wow! Grattis Mimmi. Jag är inte alls seg i starten. :-(

Bilen? Jo, den är helt underbar. Jag har aldrig känt mig så säker, speciellt när jag kör. Det känns som om jag inte gjort annat. Trots att jag de två senaste åren knappt suttit vid ratten en gång i månaden om vi sprider ut de. Ta mig tusan pinsamt. Nu får jag skärpa mig. Vad skulle egentligen kunna hända? Världen går inte under bara för att en bil krånglar. Eller?! Men i alla fall, trodde aldrig jag skulle säga det här, men jag fullkomligt älskar våran Seat, en seat liksom. Den är SÅ snygg. :-D

Så, sammanfattningsvis, vi har en bil som är underbar, jag har sjukt ont i kroppen, bröllopsplanerna går framåt, datorn har kraschat och jag behöver leta rätt på en ny bra men billig, bestämt mig för att sälja mitt älskade The Sims. Helt enkelt livet rullar på..

Panduro.. Bröllopsplanering!

Ja, här vänder vi upp och ner på tillvaron. Rätt ordentligt. Först renoverar vi lägenheten, sen bokar vi kyrka och beställer ny bil. Villa, volvo och barn och bröllop. Nej, Seat, vovve och bostadsrätt, och bröllop. Man ska inte vara för mycket Svensson. ;-)

När jag igår satt och skulle kolla vart i Göteborg som Panduro ligger så fick jag ett väldigt super glatt och överraskande besked. Panduro har öppnat på nytt, den 26 April, i Borås. På Österlånggatan. Tack gode gud för att jag slipper tvinga med mig Christopher dit. :-) Det är verkligen helt underbart skönt att ha en fästman som faktiskt vill delta i bröllopsplaneringen. Inte en enda liten grej behöver jag besluta om själv. Och jag som hade inbillat mig att allt små pill skulle läggas på mitt bord. Så helt enkelt, idag blir det "fönstershopping" för tema. Med andra ord för pysslet med inbjudningskort, bröllopsprogram, ;-) skoj skoj. Kanske kan få med honom in i Smycka eller Idéguld för lite drömmar om ringar också, och floristen med? Haha. Skall nog inte överdriva. :-P

Men lite bröllopssnack, jo då, det skall det allt bli idag. :-)

Bjuder på en bild av den nya bilen idag med. Ett härligt kort sen igår när vi kommit hem efter lite grillning hos svärföräldrarna. Häftig känsla. Vår nya vita bit. Min dröm. En vit bil!! Drömmarna bara blir sanna en efter en. Och väldigt mycket de två senaste åren, vad hade jag gjort utan min underbara Christopher. <3

The United & Seat Leon.. ;-)

Lycka. Äntligen! Det går bra för en gångs skull. En lösning, en öppning i den här röran som uppstått kring byte av bil. Men nu, idag, ska vi äntligen hämta ut pärlan. Jag har packat skor så jag kan köra hem. Ch vill garanterat sitta och pilla på den lilla touch skärmen (som jag tycker är fullkomligt onödig). Men Ch "diggar" de. Och det betyder att fröken blivande Backlund kan köra. Nu hoppas vi på att den här bilen inte kommer börja krångla för då ger jag upp, då kastar jag in handduken, det vill säga körkortet. Mina nerver klarar det inte. Barnlig? Ja, verkligen. Men verkligen ALLA bilar jag ägt har hittat på något som gör att jag blir orolig för minsta lilla ljud. Så nej. Nu får det vara bra! Punkt slut.

Igår var jag på grymt dåligt humör på eftermiddagen. Blev så jäkla trött på människor som är negativa och bara ser allt svart eller grått. Jag vet att det låter hemskt. Men det är skillnad på att behöva prata om saker som är jobbiga och negativa, än att prata negativt, och bara se mörker. Jag orkar helt enkelt inte med det. Försök se saker och ting positivt istället. Le emot världen och försök hoppas på det bästa även om det är svårt. Man måste få klaga, tycka saker är jobbiga och så vidare. Självklart. Men va i hela friden?! När blev världen så himla tragisk, har jag missat något det sista halvåret? Vore tacksam för information i så fall.

I alla fall. En irriterad Mimmi betyder egentligen att jag ska gå undan och undvika att prata. Bara slappna av och försvinna in i min bubbla, och det var precis vad jag gjorde. Då hittade jag dessa killarna.

Kanske inget nytt. Men jag har inte hört talas om dem. En svensk, en italienare, en tysk, en norsk och sen tror jag det är en kille ifrån Estland eller hur det var. Minnet är kort men bra som sagt..

Låten "Marry me" med Bruno Mars har blivit en favorit i slutet, och när jag sökte på Youtube för att lyssna på den så dök dessa upp i stället. I'm love!


Tror ni att man kan få dem att komma och spela på mitt bröllop? Det låter väldigt gratis! The United. Nya flickförälskelsen? Tonnårsflickan i mig är lite små kär i dem i alla fall. ;-) haha.

På tal om annat, igår var jag lite skakig, och när bar in te till mitt kontor för att ha "morgonmöte" med Anna så skakade jag till precis när jag skulle ställa ner muggarna med kokhett vatten, får det över båda händerna. Det vill säga, jag brände mig rätt rejält. Igår var jag lite om i händerna, fick ett litet sår? på ena fingret och idag är jag jätte öm i händerna, de är torra och typ lite rödflammiga. Känns sådär kul..

Men va tusan! Vi ska hämta den nya bilen idag, sälja den gamla och får mer än vad det var tänkt ifrån början på grund av att vi fått sålt den privat. Tummen upp.

Bjuder på en låt/video till med grabbarna. Good time. En låt som gör att man gungar med lite. :)

Ha en trevlig fredag, och en underbar helg. Puss och kram till er! 

Redan torsdag?

Den här veckan har varit lite speciell, jag valde att ta ledigt måndag och tisdag. Dock blev det lite jobb på måndagen på grund av en liten miss ifrån min sida. Hade ju bokat in en "lektion" med en kollega. Det blev ännu mer rörigt när Basli hade börjat äta medicin och behövde vara under observation de första dagarna. Jobbet gjorde ett undantag och min lilla kille fick följa med de timmar jag skulle vara på plats på kontoret. Han var måttligt förtjust till en början och jag var inte i mitt bästa skick, så utan Anna hade det kunnat bli katastrof gånger två. Under natten mellan söndag till måndag var jag upp 3-4 gånger och trodde att jag skulle till jobbet. Började tvätta av mig, plocka med mig smink och så vidare till köksbordet som blivit mitt ställa där jag sitter på morgonen och gör mig i ordning. Detta på grund av att slippa tända hall-lampan, så Ch får sova de sista stunden i lugn och ro. Ibland kan jag vara snäll liksom. ;) Åter till ämnet, jag hade helt enkelt varit väldigt förvirrad, förstod ingenting och när jag väl var klar för att åka till jobbet blev jag frustrerad på Ch att han inte gick upp. Då tittar han förvirrat på mig och säger "Men Mimmi, hjärtat, vi börjar ju inte innan sju idag.." Även om jag tittat på klockan flera gånger så fattade jag inte. Jag var helt säker på att klockan var tjugo i sju..!? Visade sig att jag var en timme för tidig. Så kröp ihop i soffan med Basli och myste.

Så helt enkelt. Dagen började inte bra. Stressad, desorienterad och ledsen tog jag med mig min "bebis" till jobbet, vilket gjorde att han blev ännu mer nervös och orolig. INTE bra! Men Anna, hon tog lugnt hade om situationen. Hjälpte mig när jag var svag. Och resultatet av Annas insats blev en lugn Basli som låg och tuggade på sitt ben på en filt på golvet. Jag kunde knappt hitta orden. JAG VAR SÅ STOLT! Min lilla osäkra kille accepterade situationen och la sig till ro. Dörren stod öppen och han tittade nyfiket på folk som gick förbi. Inombords exploderade jag av lycka. Tack Anna, tack tack tack.



Så, torsdag. Veckan har verkligen sprungit iväg. Tisdagen var inte min bästa dag. Ledsen, upprörd och arg. Minnet av förra årets Valborg gjorde mig förtvivlad. Förra året var jag frisk vid den här tiden. Jag var fortfarande jag. Jag var med på spelningen i Björketorp och jag "rockade" loss, njöt av att se min blivande man på scenen med Sixpack. Jag var inte trött, hade inte ont. Jag var som sagt frisk. Och detta året var jag trött, hade ont. Jag grät, och grät och grät. Ch tröstade, kramade mig och försökte på alla vis få mig att känna att det var okej. När jag väl beslutade mig för att stanna hemma kändes det lite bättre, men fortfarande fanns känslan kvar i magen. Jag vill orka, vill inte va sjuk. VILL INTE!

Men jag bytte om, hoppade i myskläderna, valde att ta på mig min Hello Kitty tröja som jag fått av sötaste Carro dagen innan. Bad Ch och Johan att inhandla en flaska bubbel, lite melon och mango för att jag skulle kunna mysa hemma. Johan höll mig sällskap. Tack för det. Johan fick mig att skratta hela kvällen så jag hade träningsvärk. Vi spelade Rayman och varvade det en gång till. Tv-spel är perfekta medicinen ibland.

Gällande det kommande bröllopet så har jag via Anna en sida som är till stor hjälp. Kolla gärna in bloggen, den är lite rolig och inspirerande. Pysselochpapp . :)

Hoppas ni får ett bra veckoslut, och att valborg inte tog för mycket energi. Idag ska jag försöka må bra även om illamåendet och kroppen påminner mig om att jag inte mår bra.