Fredagströtthet...

...som heter duga!

Ett minne som värmer..

Jag sitter och ler för mig själv. Någonstans bland allt skräp i huvudet så dök plötsligt minnet av Basli och Ellis upp. Min "rädda" (läs osäkra) kille blev förälskad i någon som var fel sorts däggdjur plus storlek alldeles för stor. Vad snurrar jag om?

Jo, det var nämligen så att Basli har fått någon förälskelse till alla hästar. Han bara måste prata med dem. När vi kör förbi en hage med hästar och så sitter han fastklistrad vid fönstret och pratar med dem. Drar i bältet och blir grymt ledsen när han inte kommer fram till dem. Även hans "mormor" har fått uppleva detta med tanke på att de bor nära hästhagar. Han drar och sliter i kopplet och bara MÅSTE dit.

Jag skrattar gott åt honom. Han fick en bra första upplevelse av dessa "något" större djuren. Snälla, söta ponnyn Ellis, min gamla prinsessa som stod i hagarna uppe hos far min. Det var i somras, kanske till och med i våras som han sprang under staket till hagen när vi skulle ta en kisse-runda innan vi gick in i huset. Han såg inte alls att det stod en häst där. Han nosade runt i sin egna värld.. Snälla Ellis, som mest nyfiket kikade på honom ägnade mig uppmärksamhet och jag kliade henne i pannan medan jag hade ett litet öga på lillkillen så han inte sprang under magen på Ellis. Men nyfikenheten tog över och Ellis böjde försiktigt ner huvudet mot Basli och drog ett djupt andetag. Nuddade snabbt denna nya varelse som besökte hennes hage. Basli kikade upp och backade några steg, men till min förvåning fick han inte panik!? Nej han sträckte på halsen så långt han kunde för att nosa tillbaka. Just det ögonblicket hade jag velat ha på kort. Två främmande djur i ett kort ögonblick nyfiket sträckte på sig så långt det gick för att mötas på halva vägen. Underbart vackert för mig, då det är två djur som jag älskar av hela mitt hjärta.

Ellis gjorde ett "frustande" och blåste varm luft på Basli, som fortfarande inte blev rädd (?) och som glatt började försöka leka med henne istället. Böjde på frambenen och viftade glatt på svansen och "pratade" med henne. Det drar i mungiporna så jag spricker när jag tänker på det.

Nu har Ellis somnat in för några månader sen. En hälta som inte ville ge med sig, och ensamheten för henne gjorde henne väcken igen. Tyvärr. Vackrare ponny får man leta efter. Hjärtat på helt rätt ställe. Men Basli kan fortfarande leta efter henne när vi åker hem till gården. För mig vart det underbart. Jag älskar fortfarande dessa magiska djur, hästar, dom är underbara, och minst likaså hundar.

Tack vare Ellis, tack vare hennes trygga och lugna bemötande så är han inte speciellt rädd för hästar utan han vill helst leka med dem (precis som med katter, som han tyvärr numera är lite mer rädd för efter lite omständigheter). Min goding förstår ju inte riktigt varför inte katterna inte vill leka med honom. ;)

Hoppas minnet av Ellis sitter kvar till denna våren och sommaren då jag tänkte försöka åka iväg och kika på min lillasyster när hon tränar och tävlar med sin nya stjärna som är så grymt snygg att titta på. (Både ryttare och häst såklart!) Klart, det kan bli för mycket om det är många ben omkring honom.. Man får ta det pö om pö helt enkelt. :)

Trafikförsäkring.

Största misstaget är gjort. I fortsättningen kommer jag ha stenkoll på allt vad autogiro heter. Både besviken på mig själv och försäkringsbolaget. En räkning på nästan 2500 kronor, men det är inte de som svider mest. Tanken på att något kunde ha hänt under dessa tre månader är mer smärtsam. Vad babblar jag om? Jo, trafikförsäkringen. Av någon anledning så har autogirot gått i lås. En miss av mig, och med andra ord har försäkringen stått som obetald. Där med har ingen försäkring på bilen funnits.

Hur lyckas man?

Nu är det så gott som ordnat men detta är nog ett av mina största misstag på väldigt länge. Bättre koll önskas av mig själv.

Räkningen är betald till Trafikförsäkrings föreningen och bara att invänta nya papper ifrån försäkringsbolaget.

Grattis! Tur att man har ett "olycksfallskonto" vid sidan av så inte hela ekonomin kraschade på grund av detta. Ett rätt i alla fall, lite duktig är man allt.

Andas ut.

Renovering.

Badrum badrum badrum. Snurrar av kakel, spegelskåp, blandare, kranar med mera i huvudet på mig. Paniken blev helt plötsligt belysning. De har jag inte ens haft en tanke på. Suck. Elektriker är hopplöst känns hopplöst av någon konstig anledning. Känner ingen, och verkar inte som om någon jag känner har någon i sin krets heller. Lite små pill gällande el som behöver göras lite överallt i lägenheten.

Tanken på en hörndusch-vägg har blivit mer intensiv. Trött på äckliga duschdraperier! Spelar ingen roll hur ofta man tvättar dem.

Kakel och klinkers är hopplöst. Vill få en snygg matchning men tusan va dyrt det är.

Försöker låta renoveringen äta upp mig, istället för allt annat!

Prövningar.

Ibland verkar världen fortsätta utanför fönstret utan att man hinner med. Man fokuserar på något som upptar all energi och uppmärksamhet. Tyvärr brukar vissa personer drabbas av att man klivit in i en bubbla.. De gamla "jag-et" är inte den samma och man förändras. Tragiskt! Just nu känns det som om jag står i en ljudisolerad bubbla och skriker rätt ut, "jag är fortfarande jag!!" Men ingen hör, man har redan förlorat ronden.

Jag har alltid tyckt att jag klarar mig bäst på egen hand. JAG KAN SJÄLV! Men jag erkänner genant, jag behöver dig/er. Man är inte sig själv utan dem som betyder mest. Pusselbitarna som gör en personlighet till vad den är?!

I livet möter man många människor. Vissa gör starka fotavtryck och lämnar aldrig ens sida. Andra passerar bara förbi obemärkt..

Tänker säga förlåt. Tänkte be om ursäkt. Jag vet att jag varit världens sämsta vän och så vidare ett tag nu. De som behövt mig har pratat med ett stort mörker. Jag har bara sett världen i svart-vitt. Bär på något som är alldeles för tungt.. Glömde helt enkelt av vem jag var, och att jag är behövd. Så förlåt.. Jag kan inte mer göra än att säga tusen gånger förlåt.

"Alla måste vi gå igenom jobbiga saker i livet. Det finns olika sätt att hantera prövningar på och vi upplever dem också på olika sätt. Våra fysiska förutsättningar skiljer sig åt men i hjärtat vet vi alla vad det innebär att må bra. Det finns inga vetenskapliga universalråd när tillvaron gungar men man kan dela med sig av ens erfarenheter. Att vakna upp på morgonen och se fram emot dagen som väntar, gör vi kanske inte alla dagar.

Vår sinnesstämning påverkas av allt runt omkring oss, och vi får anstränga oss för att hitta den inre balansen. Ibland vet vi inte ens varför vi mår dåligt. Om man lägger till alla vardagliga prövningar som vi måste ta oss igenom, som att bilen inte startar, vi råkar bita sönder en tand och så vidare. Det händer alltid någonting som kräver att vi måste mobilisera våra krafter.

Vissa perioder i livet bjuder också på prövningar av allvarligare natur, svårare sjukdomar som drabbar oss eller närstående, skilsmässa, förlorar jobbet med mera. Om vi ställs inför flera svåra prövningar kan de kännas övermäktiga att komma igenom. Det är ingen tröst men kan vara viktigt att påminna sig om, att livets läxor drabbar alla.

Ibland är man själv skyldig till det som är jobbigt. Alla har vi gjort saker som får oss att må dåligt och kanske känna ånger. Att inse sin egen skuld kan vara väldigt smärtsamt. Men om vi mitt i det jobbiga, hur jobbigt det än är, lyckas häva oss upp som på en flytboj, av tillförsikt, kan vi vila i känslan av att på något sätt så tar vi oss i land. Vi må vara tilltufsade, men ändå i land.

Det är inte hur man har det utan hur man tar det.."

Andra sidan..

Livet är en jävla berg-o-dalbana. Så utmattande! Man kastas in i lågorna och dras fram och tillbaka. Smärtan bränner ett hål i hjärtat och man är tyst och undviker trots att man vill skrika rätt ut.

Jag bara önskar att man kommer ut på andra sidan med det som betyder mest i behåll.

En sammanfattning/lista. (2012 och lite 2013!)

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Lite betänketid tack! Jag tror att jag har töjt på mina egna ramar lite. Vågat chansa, slappna av och säga ifrån lite mer. Något annat som jag hittade på i år var att äntligen ta mig själv i kragen och komma iväg på massage, bästa beslutet på länge. Sen gick jag på Ladies Night tillsammans med bästaste vännen Emma.
Vad var din största framgång 2012?
Examen? Nytt jobb? Fast jobb? Vet inte vad jag ska välja.
Största misstaget?
Samma som alltid, jag lät folk styra och ställa. Frågade sällan mig själv vad verkligen jag ville..
Bästa köpet?
Bilen? Troligen.. Även om den krånglat så är jag väldigt nöjd med den.
Vad spenderade du mest pengar på?
Basli? Troligen. Eller så är det inredning och renoveringen.. Förmodligen alternativ två när jag tänker efter.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja! Jag fick ju tårar i ögonen när vårt kakel i köket vart klart. Trodde aldrig att vi skulle få det uppsatt så det var en lyckans dag för mig.
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2012?
Som en saga med Shirley Clamp. Whistle med Flo Rida. (får sitta här hela dagen om jag ska rabbla upp alla!)
Vad önskar du att du gjort mer?
Sagt ifrån! Vågat chansa MER.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Oroat mig för onödiga ting.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Vissa saker skulle inte ha hänt. Vissa saker skulle aldrig ha sagts och så vidare. Men man kan inte spola tillbaka tiden och då är det nog bättre att inte se tillbaka och önska att saker vart annorlunda.
Har du träffat några nya personer? Har de påverkat dig positivt/negativt?
Ja, minst sagt. Personer som gjort stor inverkan på mitt liv, positivt! Speciellt Anna, kollegan och vännen. Sen finns de dem jag träffat som tagit alldeles för mycket energi och påverkat mig helt tvärtom.
Vilket/vilka datum från 2012 kommer du alltid minnas?
- 16 Mars, Examen
- 19 Mars, Min första dag på jobbet!
- 12 April, Antons födelse.
- 18 Juni, mitt gudbarn Joel föddes!
- 20 Augusti, FAST JOBB!
- 25 Augusti, C & T's bröllop.
- 27 Oktober, Fotograferingen med Mari Nilsson. En otroligt eftermiddag.
Vad ser du fram emot 2013?
Jag ser speciellt fram emot att förhoppningsvis få ett slut på tveksamheten, oron. Få ett ljus i tunneln och lyckas få "ordning och reda". Renoveringen skall bli klar! Och lite andra små saker.
Vad hoppas du inträffar 2013?
En hemlis. En dröm. En förhoppning. Men den som lever får väl se!
Sammanfattar 2012 som ett händelserikt år. Det har varit en berg-o-dalbana av dess like. Tacksamt nog har jag min stöttepelare och underbara fästman vid min sida. Hand i hand så ska vi klara alla motgångar och njuta av minsta lilla framgång. Jag vet att med honom vid min sida så skall vi orka det som komma skall. Bara ödet vet hur ansträngande det kommer att bli.