Pappers gitarr.

Det är mycket på gång just nu. Både på jobbet och hemma. Tiden verkar liksom inte vilja räcka till. Någon som kommit på hur man ökar dygnets timmar än? Ge mig en hint i så fall. :)

Så, vad har hänt?! Förutom att det knakade lite i fogarna här hemma så rullar jobbet på. Lite extra "stress" under semestertiden för min del. Mer ansvar än vanligt och framförallt ringer det väldigt mycket mer, och för en gångs skull har jag inte alla svar. Rätt kul med annorlunda arbetsuppgifter. Passar ju mig med utmaningar och inte samma rutiner om och om igen.

Förr förra helgen hamnade vi lite plötsligt hos Emma och Jonte i Kinna. Bilen var överfull med presenter när vi bar oss av. Lite kläder till barnen, blommor till Emma, sprit till Jonte som fyllde 25 år, och självklart leksaker.

Vi bjöds på grillat och vi hade med oss jordgubbar och grädde till efterrätt. En kväll att minnas av många anledningar. Men som alltid var jag lyckligare än lyckligast. Emma, min själsfrände och bästa vän får mig alltid på bättre humör och tankar och just då behövdes jag verkligen muntras upp.

Gitarr - Axelband - Förstärkare

Om några dagar har jag och Ch varit tillsammans i ett år.. tiden går fort! Allting har gått som ett lokomotiv framåt i full fart. Sambo och förlovade på ett år. Många kanske tittar snett. Men kärlek vid första, eller ja, vad vi ni ska kalla de. :P  Ibland ska man inte låta rädslan hindra en ifrån att bli lycklig. Och även om vi hoppades på en väg utan hinder så har vi hittills klarat alla motgångar med hjälp av varandra och drömmar om en framtid tillsammans.

Så, de var vad som hänt. Då går vi över till vad som ska hända istället.

Fredag blir en sväng till Emma och Jonte igen. Lite mys pys! Tanken var att vi skulle tagit de på lördag men en plötslig ändring i planeringen och vi hamnar istället i Varberg, mer exakt Espevik på lördag kväll. Den årliga kusinträffen går av stapeln och även om jag helst skulle krypa upp i myskläder och ett glas rött, inte gå ut på hela helgen och bara sova sova sova. Så är det ett av årets roligaste traditioner och är så gott som ett måste.

Livet är bra underligt. Men om man undviker allt det svåra i livet, missar man troligen också godbitarna.

Från oss till oss..

24 December 2011 förlovade vi oss. Häromdagen fick vi hem ett par andra ringar. En symbol för den kärlek som vi har. En ring med våra namn på. En ring med Mimmi, en ring med Christopher inristat.

Älskade Barn, samma företag som gjorde min svägerskas student halsband gjorde även våra ringar. Vi är lika sjukt nöjda. Rekommenderar företaget skarpt. Service på högsta nivå och kvalité likaså. Kalas bra!






A true love story never ends..

Lördagkväll, gräsänka!

Klockan är över elva. Sitter invirad i en filt. Enveten nog att inte dra igen balkongdörren för att jag dumt nog vägrar inse att de inte direkt är sommar värme ute.

Ch har spelning. Bröllop i Fotskäl. Lär bli väldigt sent. Så ska försöka somna själv ikväll. Händer inte speciellt ofta.. Men fröken "jag-trivs-bäst-själv" är inte speciellt kaxig i dessa stunder.

Robin och Johan har hållit mig sällskap ikväll. Hyrt film. Det har varit väldigt trevligt! :)

Men konstigt nog. Man är inte hel utan sin andra hälft. Även i tuffa tider!

Kärlek är kärlek. Även i svåra tider. Älskar man någon gör man de i vått och torrt. I bra och dåliga tider. Punkt slut.

100-bitars pussel.

Känner mig som ett 100-bitars pussel just nu. Några enstaka sitter fortfarande ihop. Tack och lov för att få gå till jobbet just nu. Något annat att tänka på. Något annat att lägga min energi på. Men tankarna ligger i bakhuvudet och bråkar med mig. Fullkomligt, helhjärtat HATAR det här.

De som känner mig väl, de vet, jag är inte den som slänger upp ordet hatar speciellt ofta. Men den här människan, ja, den där helt iq-befriade människan, får mig att känna hat. Respektlös, dum, och helt enkelt alldeles för korkad för att fatta att jag ser igenom personens skådespeleri.

Samtidigt förstår jag inte varför jag bryr mig. Jag vet ju vad jag har.. Men samtidigt. Hela min tillvaro har vänts upp och ner och då får jag hata.

Allt var "perfekt". Framtiden såg så underbart blommig, rosa och glittrig ut. Men va tusan hände? Benen har helt sparkats undan på mig.

Åsna. Anka. Judas! Dum. Korkad. Egoist. Lögnare. GUDARS SKYMNING! Skulle kunna skriva så många värre ord. Men ska försöka hålla mig på en hyfsat okej nivå. Var bara tvungen att få avreagera mig. Har ätit upp mig hela jäkla helgen innifrån och ut. Mår fysiskt illa. Tårarna är slut.

Tack och lov för bästa vännen Emma. Som alltid vet hur jag känner och tänker. Utan henne hade jag nog gjort en radikal förändring av mitt liv redan i fredags när detta kom upp till ytan. (Emma om du läser detta, så vet du att jag älskar dig och är grymt tacksam för att du lyssnat och tröstat!)

Så, då har jag fått ur mig lite av ilskan och kan koncentra mig på något viktigare än denna helt onödiga situation. Gud vad jag älskar mitt jobb.

En dag jag minns..

..och aldrig kommer att glömma!

Jag drömde i flera år om att få köra/åka min drömbil. Andra drömmer om dyra bilar för miljoner. Jag drömde om en BMW Z3. Av någon anledning var detta min drömm. Och än idag har jag två personer att tacka för att jag för att de gjorde min dröm till verklighet.

Jag tog studenten, juni 2007. En dag som många andra minns. Mitt starkaste minne är inte när jag sprang ut ur skolan. Nej, mitt minne var när jag stod på Salong Krusidull i Fritsla och hörde min vän/frisör Maria säga att jag skulle ut och åka.. i en BMW Z3. Att försöka dölja min totalta lycka gick inte. Jag ville flyga i luften, explodera, skrika tills jag inte hade någon röst kvar.

Det var en kund/vän till Maria som ägde denna helt underbara bil. Och av en ren händelse var han där då, en ren slump om man får säga så. Jag gissar på att det var ödet som ville mig väl.

Jag trodde jag skulle krypa ur skinnet när jag satte mig i passagerarsätet. Att släkt/vänner/familj väntade mig vid Folkets Hus fanns inte i mitt huvud. Jag var så upprymd av total lycka. Hade jag dött just då så hade jag dött lycklig. ;)

Anders, som ägaren av bilen hette, kom att förbli en vän. Han kunde ju inte ungå att se min glädje, så när han erbjöd mig att jag skulle höra av mig för att få provköra en dag visste jag inte vad jag skulle säga. Var helt säker på att han sa de av ren snällhet. (och/eller på grund av att jag var onykter just för tillfället så att jag inte kunde provköra just då..) Men veckorna gick, jag vågade aldrig höra av mig. Men en vacker dag hörde istället han av sig och frågade om jag inte ville köra.

KLART JAG VILLE!

Det var nog i Juli? Augusti? Minns inte helt hundra. Vet bara att jag en vacker dag 2007, solen sken faktiskt. Jag satt på förarplatsen och önskade att tiden kunde stå still.

The black pearl. En dag i juni 2007, en dag jag alltid kommer att minnas med glädje.

På grund av många olika anledningar. Men speciellt på grund av The Black Pearl och världens snällaste Anders som stod ut med en galet glad Mimmi.

Why do you have to be so hard to love - Bryan Adams

Was it someone that didn't treat you right
Left you reaching out for her in the middle of the night
Is there some heartache that you can't out run
That makes you so afraid to get close to anyone
You're so - easy to look at
You're so easy to hold
It's so easy to touch you - but so hard to let go
It's so easy to want you - that I can't get enough
Tell me why do you have to be
Why do you have to be so hard to love
Is it some hurt from long ago
That makes it so hard to let your feelings show
Is it the ghost of who you used to be
That makes you so afraid to bear your soul to me..

Berättelsen om Basil Mouse. Del 2

Så, då ska andra delen av berättelsen om Basil Mouse bli av. Tänkte skriva lite mer kortfattat om vad som hände sen. Det är dock väldigt viktigt för mig att dela den här historien för att någon kanske läser detta och tänker en extra gång när de åker för att kolla på en hund.. Ibland måste man öppna ögonen!

För att sammanfatta kvinnan, hon var som sagt annorlunda, jag skulle inte lita på henne för en sekund om jag vetat vad jag vet idag. Det var en hård läxa vi fick. Vi borde väl fattat. Men ibland är man blåögd. Kanske var de känslan av att vi räddade honom ifrån ett liv i vanvård och misär? Huset där kenneln var, var hundarnas, hon lät dem göra precis som de ville. Med andra ord, sina behov var som helst, när som helst, tugga på allt.. "Man köper bara en ny soffa på blocket när den blir för äcklig!" och "Jag är storkonsumerare av Ajax och Klorin!" Två citat tagna ifrån denna speciella kvinna.

Så, rumsren? Inte någonstans. Men han var smart, och lätt lärd. Fattat galoppen fort och det tog max 1-2 veckor sen visste han precis hur man skulle göra.

Nästa punkt, att gå i koppel. Första gången vart en mardröm. Inte var att han slet och drog. Nej mest tvärtom. Han kastade sig i panik så fort de tog emot i kopplet. Försökte helt enkelt fly. En hemsk syn. Stackarn förstod ingenting.. Ännu en sak hon ljugit om.

Det är en rätt tråkig historia om vad som hände månderna efter köpet. Basil mådde fort bättre.. Och blev framförallt mer och mer van vid våra rutiner. Kopplet blev ett mindre och mindre problem också. Självklart tog vi Basli till vetrinären så snart allt landat.

Hon skulle ju nämligen ha chippat Basli precis innan vi kom. Detta ville jag kontrollera när magkänslan sa mig att saker och ting vart väldigt fel. Som svar på tal, det fanns inget chip. Och det är ytterst ovanligt att det försvinner helt. Dock inte helt ovanligt att det vandrar, men att det är helt väck!? Knappast..

Kvinnan som hade kenneln var SKK-registrerad. Helt enkelt, hon ska följa SKK's regler. Bland annat säger dessa att hunden skall vara registrerad vid försäljning, absolut senast vid 12 veckors ålder, ett köpeavtal ska skrivas, hunden skall vara vetrinärbesiktigad med mera. Som sagt vi var DUMMA! När hon sa på ett klämkäckt vis att vi inte behövde något kvitto för att de va ju en ärlig affär så nickade vi korkat och vågade inget kräva. Vi ville ju bara ta med oss vår nya vän därifrån fort som ögat.

Jag läste allt jag kunde om rasen, Chihuahua. Men det tycktes inte stämma? Riktlinjerna inom rasen passade inte riktigt in. Till sist letade jag rätt på en kunnig person i hundvärlden, någon jag kände att jag kunde lita på. Fick för många bud angående hans rasegenskaper. Till sist sa två personer samma sak, dessa två personer var en uppfödare och en vetrinär. Han är troligen en korsning mellan Naken Hund och Chihuahua. Läser man om raserna så kan detta stämma mycket väl, inte för att det spelar någon roll.

Under flera månaders tid sökte vi kvinnan vi köpt honom av. Till sist slog min dåvarande chef ut vingarna över mig och ställde upp med sin röst och trygga styrning igenom situationen. Hon följde även med när han skulle till vetrinären, men ringde även och sökte kvinnan om och om igen. När hon till slut fick tag i henne sa hon sig va sjuk, men i våra öron lät det på ett helt annat vis. Kortfattat, hon lät FULL!

Valserna fortsatte. Hon ljög i telefon, eller så hade hon ljugit när vi var där, jag vet faktiskt inte vilket. Stamtavla fanns ingen. Hon skulle skicka ett köpeavtal. Han var renrasig chihuahua.. Lögn på lögn på lögn..

Det tog flera månader innan jag gav upp hoppet. Helt och hållet om att någonsin få varken köpeavtal eller svar av den där människan. Hon sjönk allt lägre på min skala av idioti!

Kortfattat. Basil levde i sin egen avföring, hade troligen fått en hel del stryk, inte vart utanför den där lilla fyrkanten med dött gräs som hon kallade trädgård på säkert flera månader. Idag mår han bra. Lite nervöst lagd, men vissa säger att det hör till raserna. Osäker med nya människor, skäller helst först och nosar sen. Framförallt när det gäller barn blir han väldigt orolig, risken finns att människans barn kanske hade varit elaka. Han mår inte bra av förändringar, han kräks så fort vi möblerar om, med ord renoveringen har varit ett stort problem för vår lilla kille. Han ogillar starkt folk som bråkar, reaktionen är kräkning.

Det är en smart liten vovve som faktiskt har vunnit många fler hjärtat än vad jag vågat hoppas på. Framförallt min moder som inte alls gillar hundar. Det är även hans favorit efter mig såklart ;) "mormor" är näst bäst helt enkelt.

Min älskade Basil Mouse. Drömmen om en hund som blev sann. Skulle inte byta bort honom emot någonting i hela världen! <3